Tyst sorti inget för Barack Obama – den avgående presidenten lägger in stötar mot Trumps planer

Praktiskt taget utan förvarning har Obama agerat på två fronter, i miljöskyddet och utrikespolitiken.Bild: Saul Loeb

När den nyvalde presidenten Barack Obama tog över presidentposten i januari 2008 fick han all den hjälp han behövde av den avgående presidenten George W. Bush. När Donald Trump vann valet i november svor Obama att ge sin efterträdare samma sakliga mottagande.

Och trots att utnämning efter utnämning sett ut som en nedmontering av Obamas politiska arv, har Obama hållit tand för tunga, fast besluten att respektera presidentinstitutionen och den konstitutionella processen. Allt pekade länge på en stilla ritt mot den politiska solnedgången. Men med några veckor kvar till Trumps installation ser läget plötsligt alldeles annorlunda ut.

Praktiskt taget utan förvarning har Obama agerat på två fronter, i miljöskyddet och utrikespolitiken. För en dryg vecka sedan utlyste Obama ett olje- och gasutvinningsförbud på stora områden i Norra Ishavet. Mer specifikt handlar det om ungefär 400 000 kvadratkilometer i Chukchi- och Beauforthaven, som sammantaget utgör 98 procent av det amerikanska havsterritoriet i Norra Ishavet. Oljan i Norra Ishavet har länge varit en stridsfråga i den amerikanska politiken och Donald Trump har svurit att tillåta utvinningen.

Den andra stöten satte Obama in i Förenta Nationernas säkerhetsråd där han vägrade att följa amerikansk tradition och lägga in ett veto mot en resolution som i praktiken fördömde den expansiva israeliska bosättningspolitiken. Trump kritiserade det amerikanska draget skarpt och Israel rasade. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som aldrig dragit jämnt med Obama, beskyllde USA för att ha gått i maskopi med palestinierna för att få till stånd resolutionen som i Tel Aviv betraktades som starkt anti-israelisk.

Till råga på allt lät Obama sin utrikesminister John Kerry hålla ett passionerat tal på onsdagen i vilket han i praktiken beskyllde Israel för att genom sin bosättningspolitik förstöra chanserna till en tvåstatslösning och en demokratisk och fredlig framtid för landet. Netanyahu svarade snabbt lika passionerat att Israel inte behöver lyssna på en främmande makts uppläxning.

I miljöfrågan kan Obama ha åstadkommit någonting betydande och bestående. Det anses vara svårt för Trump att juridiskt häva Obamas förbud, åtminstone under de närmaste åren. I Mellanöstern har Obamas agerande däremot enbart en symbolisk betydelse. Varken FN-resolutionen eller Kerrys tal ändrar på realiteterna i konflikten och när Trump tar över i Vita huset är det sannolikt slut på kritiken mot Israel helt och hållet.

Oljeborrningsförbudet är lätt att förstå som en av Obamas sista chanser att påverka landets utveckling mot en energiförsörjning som i allt mindre utsträckning förlitar sig på fossila bränslen.

Det är en ideologi som Obama flaggat för öppet och med hängivelse. FN-resolutionen och Israelkritiken är däremot en aning mer förbryllande eftersom de inte har en praktisk inverkan.

Obamas kritiker ser det antagligen som ett sätt att maskera administrationens oförmåga att lösa Palestinakonflikten under åtta år av presidentskap. Andra vill eventuellt tolka det som en sista "hälsning" från Obama som tidigare upprepade gånger förödmjukats av Netanyahu. Den tredje iakttagaren kanske ser det som enbart ett moraliskt behov hos den avgående presidenten att bryta konventionerna och göra ett dramatiskt Israelkritiskt ställningstagande.

På kort sikt försämrar det de ansträngda relationerna ytterligare, på lång sikt kanske Obama hoppas på en annorlunda effekt.

Juri von Bonsdorff Medarbetare i Washington

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00