Litet paradoxalt är alla parter snarare förlorare än vinnare

Bild: Odd Andersen/Lehtikuva-AFP

Skillnaden mellan de två största partierna blev hårfin i det tyska valet och nu är frågan vilka som bildar regering.

Maktpokern kan börja, skrev Der Spiegel strax efter vallokalsutfrågningen söndag kväll, så ytterst jämnt låg de bägge största partierna SPD och CDU.

De facto låg pokerkorten redan på bordet. Trots en viss förvirring när de två stora tv-kanalerna, ARD och ZDF först kom ut med litet olika siffror, jämnade siffrorna snabbt ut sig och landade slutligen på 25,7 procent för socialdemokraterna och 24,1 för kristdemokraterna.

Skillnaden är mycket liten. De som förutspådde en lika knapp valutgång som 2005, verkar bli sannspådda. För 16 år sedan segrade CDU:s Angela Merkel så knappt över Gerhard Schröder från SPD, att det tog ett par dagar innan resultatet stod klart.

Det kan mycket väl hända igen. I år har 4 av 10 väljare poströstat och så många röstsedlar räknas knappast över natt.

Också nu gör bägge kanslerskandidater anspråk på att bilda regering. Tills vidare stöder sig givetvis Olaf Scholz på det lilla försprång han har, men det har hänt förr i förbundsrepublikens historia att kanslersposten går till det näst största partiet. Allt beror på vilka regeringskoalitioner som får majoritet i förbundsdagen och hur partierna i fråga ställer sig till samarbete.

Det verkar litet paradoxalt nu som om alla parter snarare är förlorare än vinnare. CDU gör sitt sämsta val i hela förbundsrepublikens historia och SPD är den svagaste valsegraren någonsin.

De Gröna kom aldrig i närheten av kanslersposten men ökar ändå rejält sitt väljarunderstöd från förra valet 2019, från 8,9 procent till 14,1 procent

Orsakerna till dessa siffror är många; CDU och dess bayerska systerparti CSU utsåg sin kanslerskandidat efter en segsliten offentlig kamp och Armin Laschet har förorsakat CDU ytterligare imageförluster genom fadäser under valkampanjen. Att skratta på fel ställe stod honom dyrt.

Motståndarens misstag blev socialdemokraternas fördel. Olaf Scholz stod onekligen för den största kompetensen och de gedignaste erfarenheterna av politik på toppnivå. Han har gjort en strong valkampanj genom att lyfta partiets opinionssiffror från 13 -15 procent till dagens 26. Att siffrorna steg först på slutet förklarar en valforskare med att tyskarna också förr bestämt sig först efter sommarsemestrarna.

De grönas Annalena Baerbock tillstod under den så kallade Elefantronden i kväll att hon också gjort många misstag under kampanjen men vidhöll att De gröna har ett "framtidsmandat" att gå med i den kommande regeringen. Hon betonade De grönas teamarbete, hon var kanslerskandidat, nu är partiets andra ordförande Robert Habeck lika viktig.

I den nya regeringen kan fridemokraterna FDP få en kungamakarroll, både i en regering ledd av SPD, som troligen väljer ett borgerligt samarbete hellre än med Vänstern. Detta i synnerhet som det är oklart om Vänstern över huvud taget sitter i nästa förbundsdag, i prognoserna balanserar Die Linke nu på den ödesdigra femprocentströskeln.

För närvarande finns många möjligheter, SPD/CDU/De Gröna, CDU/SPD/FDP, den så kallade trafikljuskoalitionen SPD/FDP/De Gröna. Till och med den förra så kallade stora koalitionen, SPD/CDU kan bli möjlig, och är inte otänkbar om Laschet biter i det sura äpplet för att komma med i regeringen.

Artikeln har uppdaterats med det slutliga valresultatet.

Irma Swahn fri journalist som pendlar mellan Berlin, Helsingfors och Ingå

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning