Två system kan försvaga både Nato och EU

Säkerhetspolitiken i Europa är i fokus denna vecka. Försvarsminister Jussi Niinistö (Blå) deltog i Natos försvarsministrars arbetsmiddag i Bryssel. I dag inleds den stora internationella säkerhetskonferensen i München. Från Finland deltar både president Sauli Niinistö och försvarsministern i säkerhetskonferensen som pågår till söndag.

På agendan finns bland annat Ukraina, Syrien och Nordkorea. Men också EU:s beslut från i fjol om att utveckla försvarssamarbetet inom unionen, det så kallade "permanenta strukturella samarbetet" med förkortningen Pesco (från engelskans Permanent Structural Cooperation), och hur detta ska synkroniseras med Nato. En majoritet av EU-länderna är medlemmar också i Nato. Detta gäller också den fyrklöver som leder Pesco: Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien.

EU har försäkrat att den kapacitet som unionen vill utveckla inte ska åderlåta Natos resurser. EU har försäkrat att det inte handlar om att skapa en militär muskel som kunde konkurrera med Nato.

Trots alla försäkranden från EU:s sida verkar inte USA helt övertygat. USA ser positivt på Pesco – men amerikanerna vill försäkra sig om att detta samarbete inte innebär att styrkor dras in i EU och bort från Nato. Det sade Katie Wheelberger, försvarsminister James Mattis medarbetare med ansvar för internationella säkerhetsfrågor, till reportrar som skulle följa med Mattis på hans resa till Bryssel och München. Nato och EU kan komplettera varandra – men det kräver "full transparens", sade Wheelberger enligt Defense News.

Så visst kan man här se en viss oro.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg uttalade sig i tisdags i Bryssel och sade att åtta Natoländer redan i år kommer att uppnå målet – att försvarsanslagen ska utgöra 2 procent av bnp – och att ytterligare sju har nått samma mål 2024. Också Nato har en ambition att lägga en större del av ansvaret för säkerheten i Europa på de europeiska Natoländerna.

Kan det uppstå en rivalitet mellan EU och Nato? Nej, hävdar EU och talar gärna om krishantering i Afrika och informationsutbyte om hybridhot. På Natohåll hyser man en viss oro för att det så småningom utvecklas två parallella system och att Nato skulle förlora en del av kontrollen över också sina egna medlemmar.

Helt ny är oron inte. EU har tidigare upplevt en period där man ville stärka den militära muskeln. Efter krigen på Balkan och i synnerhet efter Natos bombningar av Serbien 1999 nåddes ett avtal mellan Nato och EU om att unionen under vissa förutsättningar skulle ha tillgång till Natos militära kapacitet. Rysslands oberäkneligt, militära upprustning och den olagliga annekteringen av Krim samt det pågående kriget i östra Ukraina har flyttat fokus till Östersjöområdet. Nato har ökat sin militära närvaro i Baltikum och Polen. Men enligt Mattis kommer inte USA att öka anslagen för stödet till dessa länder trots ökade försvarsanslag överlag. Väntar sig USA en ökad insats av de europeiska Natoländerna?

Transparensen bygger på förtroende eftersom man delar information bara med dem som man litar på.

Transparensen fungerar antagligen när det gäller de Natoanslutna EU-länderna eftersom det gäller att värna om trovärdigheten när det gäller artikel fem där en attack mot en av medlemmarna betraktas som en attack mot alla – försvarsgarantierna, alltså.

Men hur är det med till exempel Finland och Sverige? Det fördjupade partnerskapet med Nato har förlängts men ett Natomedlemskap är inte aktuellt för någondera?

En möjlighet är förstås att de bilaterala militära avsiktsavtalen som Finland och Sverige har ingått med både USA och Storbritannien kan fungera som kanal – i synnerhet om den teori som professor Hanna Ojanen presenterade på Nya utrikespolitiska samfundets seminarium i tisdags håller streck. Enligt Ojanen är informationsutbytet en av tre orsaker (de övriga två är legitimitet och en fördelning av resurser) som är av intresse för stora länder att ingå bilaterala avtal med små länder. Dessutom ger dessa avtal parterna större frihet att välja om de vill ge den andra militär hjälp eller inte.

Några försvarsgarantier för Finlands och Sveriges del innehåller det fördjupade partnerskapet med Nato alltså inte. Sådana finns inte heller i de avsiktsavtal och ramavtal som länderna har ingått bilateralt – inte ens i avtalet mellan Finland och Sverige även om ambitionen sträcker sig "bortom fredstida förhållanden". Inte heller EU ger militära försvarsgarantier.

Dessa finns bara i ett Natomedlemskap. Det är bra att komma ihåg. I synnerhet om Natos intresse för Östersjöområdet svalnar.

Yrsa Grüne

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00