Två nöjda försvarsministrar i den amerikanska huvudstaden

Jussi Niinistö och Peter Hultqvist inspekterar de amerikanska trupperna utanför Pentagon.Bild: Lehtikuva / AFP / Mandel Ngan

De två nordiska försvarsministrarna överöste varandra med hedersbetygelser och var väldigt nöjda med den avsiktsförklaring som de undertecknade i Washington i natt.

Det är sällan man hör finska politiker på besök i den amerikanska huvudstaden riva ner skrattsalvor från krävande åhörare. Försvarsminister Jussi Niinistö låter förvisso inte heller som en stortalang när det gäller ståuppkomik, men när han med sitt finskt allvarliga tonfall på engelska förklarar att han under sin ministertid träffat sin svenska kollega, Peter Hultqvist, fyrtio gånger, det vill säga mer än sina föräldrar under samma tid, skrattar seminariepubliken på den svenska ambassaden i Washington varmt och hjärtligt.

Publiken, bestående av finska, svenska och internationella journalister, ambassadpersonal från de två nordiska ländernas beskickningar och amerikanska militärer och diplomater, får under den drygt en timme långa tillställningen bevittna två försvarsministrar som genom ett tjockt skal av nordisk uttryckslöshet utstrålar en subtil värme och respekt mot varandra.

– Vi delar många intressen och jag dristar mig till att säga att vi arbetar bra tillsammans, säger Niinistö till sin kollega som sitter på en stol på scenen intill talarstolen.

För de amerikaner som eventuellt inte förstår att tolka Niinistös ord som en finsk mans yttersta hedersbetygelse, kommer Hultqvist med ett förtydligande.

– Jussi, det har varit en ära och ett privilegium att få jobba tillsammans med dig. Vi delar viljan att göra något gott för Finland och Sverige. Vårt arbete har varit viktigt för att stabilisera säkerhetssituationen i vår del av Europa. Tack ska du ha för ditt samarbete.

De båda försvarsministrarna är nöjda och belåtna. Det går inte att ta miste på. Ett flerårigt arbete har tidigare på dagen lett till undertecknandet av en avsiktsförklaring om försvarssamarbete mellan USA, Finland och Sverige.

– Detta är en historisk överenskommelse som borde hittas på förstasidan på Washington Post i morgon, säger en pensionerad amerikansk diplomat i publiken. Men diplomaten inser själv att han lever i en förgången tid.

– Eftersom vi har en president som tidigare i dag ensidigt drog sig ur Iranavtalet och lämnade sina allierade i sticket, kommer ni inte att få utrymme på första sidan i Washington Post, säger han nästan ursäktande och med en strimma sorg i rösten.

Men Niinistö och Hultqvist surar knappast över den saken. Faktum är att de två nordiska ministrarna tidigare på dagen ärats med en militärparad på en gräsplan utanför det amerikanska försvarsministeriet Pentagon. Bland paraduniformer och till ackompanjemang av kanonsalut välkomnade försvarsminister James Mattis Niinistö och Hultqvist med en hedersbetygelse som under Trumps administration endast förlänats försvarsministrarna från grannländerna Kanada och Mexiko.

– Det gläder mig att ha er här och jag är säker att ni såg klart och tydligt hur vi med vår parad uttryckte vår militära respekt för era nationer, sa Mattis vid underteckningsceremonin och fortsatte med att säga att avsiktsförklaringen mellan länderna lyfter det militära samarbetet till en ny nivå.

– Relationer är aldrig statiska. De är alltid i rörelse och blir antingen starkare eller svagare, sa den amerikanska försvarsministern.

Och det är den här rörelsen i relationen mellan Finland, Sverige och USA som stod i fokus vid seminariet och diskussionerna på den svenska ambassaden under tisdag eftermiddag.

Såväl Niinistö som Hultqvist gjorde sitt bästa för att diskutera avsiktsförklaringens konkreta effekter.

– Den mest konkreta följden är samarbetet kring militärövningar, säger Niinistö och konstaterade att det är viktigt att Finland, Sverige och USA kan koordinera de stora internationella manövrar som står på programmet under de kommande åren.

Och Hultqvist var inne på samma linje när han kommenterade för HBL.

– En av de viktigaste sakerna är att utveckla övningsverksamheten för att på det sättet utveckla en högre grad av interoperabilitet vilket innebär möjligheten att olika eventuella krissituationer koordineras på ett bra sätt.

Men det stora intresset riktades inte mot tekniska detaljer kring samarbetet utan mot det eventuella budskapet avsiktsförklaringen innebär för omvärlden, speciellt Ryssland.

Både Hultqvist och Niinistö gjorde klart för publiken att man anser säkerhetsomgivningen förändrad på grund av Rysslands beredskap att använda militära medel för att flytta på gränser. Men det var ambassadör Alexander Vershbow, tidigare biträdande generalsekreterare för Nato, som tog diskussionen till en känsligare plats än ministrarna antagligen hade väntat sig. Från sin stol på scenen bredvid ministrarna sa han att avsiktsförklaringen komplicerar de ryska kalkylerna.

– Ryssland är tvunget att anta att det är högst sannolikt att Finland och Sverige i en krissituation skulle jobba tillsammans med Nato, även om man inte tillhör laget helt och hållet, sa ambassadören och tillade att avsiktsförklaringen, även om den inte ger säkerhetsgarantier, innebär en sorts förbindelse och solidaritet.

När jag får mikrofonen och frågar ministrarna om de håller med ambassadören om att Rysslands syn på regionens säkerhetspolitiska realiteter kompliceras med avsiktsförklaringen följer först en lång tystnad. Sedan kommer man skämtsamt överens om ett gemensamt uttalande som levereras av den svenska försvarsministern.

– Vi kan inte agera med det ryska perspektivet i tankarna. Vi måste utgå från det svenska perspektivet. Vi tycker det här är bra och andra måste göra sina egna bedömningar. Så jag har ingen kommentar till frågan, slår Hultqvist fast.

När den offentliga diskussionen är slut och försvarsminister Niinistö ställer sig inför den finska presskåren ger han sin egen syn på avsiktsförklaringen och Rysslands eventuella syn på den.

– Det jag har talat om med Ryssland och kommer att diskutera är att de förstår att vi övar och vill sköta om vårt eget försvar. Den ryska nationen är ett krigarfolk och de respekterar det. Det de inte respekterar är svaghet eller en slapphänt inställning till det egna försvaret, sa Niinistö som också försäkrade att avsiktsförklaringen inte är ett steg mot Nato.

– Antingen går man med i Nato eller inte. Det går inte att stegvis smyga in, säger Niinistö innan tillställningen avslutas och pressen och publiken strömmar ut i den vackra kvällen i den amerikanska huvudstaden. När jag själv går ut i solskenet tänker jag på orden Niinistö uttalade på en fråga från en finsk kollega; "Tiden får utvisa om den här dagen blir försvars- och säkerhetspolitiskt historisk för Finland."

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33