Tv-serien Bron i fransk-brittisk tappning

Clémence Poésy och Stephen Dillane i den brittisk-franska versionen av Bron där det första liket hittas i Kanaltunneln mellan Storbritannien och Frankrike.Bild: Canal+/Kudos Film

Fransk-brittiska The Tunnel är inte lika bra som originalet dansk-svenska Bron. Förutom att Öresundsbron här är Kanaltunneln är handlingen densamma, vilket gör att mysteriet inte är så spännande för den som redan sett originalversionen.

Första säsongen av The Tunnel publiceras på Yle Arenan 15.6, den andra säsongen 6.7 och den tredje 27.7.

En kropp hittas mitt på nationsgränsen i tunneln mellan Frankrike och Storbritannien. En brittisk och en fransk polisdetektiv infinner sig på brottsplatsen. Efter att kroppen visar sig vara styckad och tillhöra två olika personer, en från var nation, måste de omaka poliserna jobba på fallet tillsammans.

Låter upplägget bekant? För alla som sett tv-serien Bron borde det göra det.

The Tunnel (2013–17) är den fransk-brittiska versionen av Bron och finns nu på Yle Arenan. Stephen Dillane (Game of Thrones) spelar den arroganta men charmiga polisen Karl Roebuck, medan Clémence Poésy (Harry Potter) tar sig an rollen som den socialt inkompetenta paragrafryttaren Elise Wassermann.

Karaktärerna är så gott som identiska med originalseriens Martin Rohde och Saga Norén. Wassermann byter oblygt om i kontoret och förstår sig inte på sociala spel, precis som Norén. Roebuck berättar att han har gjort en vasektomi och har fem barn med tre olika kvinnor, precis som Rohde. Manusförfattaren Ben Richards har således inte missat många detaljer från Hans Rosenfeldts manus.

Tyvärr är det inte bara karaktärerna som är lika i The Tunnel, utan även handlingen. Birollerna har förvisso gjorts om till brittiska eller franska versioner och serien är snyggt gjord, men det är svårt att bry sig om ett mysterium som redan blivit löst.

The Tunnel är dessutom inte lika bra som originalet. Efter att ha kollat igenom de tre första avsnitten irriterar jag mig på hur ytligt och snabbt de många sidokaraktärerna skildras. Det är följaktligen svårt att intressera sig för eller empatisera med dem. Dillane och Poésy har heller inte samma kemi som originalets huvudrollsinnehavare. De närmar sig varandra lite för snabbt, i stället för att spela på varandras olikheter, och Poésys kufiska Wassermann känns inte lika genuin eller naturlig som Sara Helins Norén.

Slutligen tror jag att The Tunnel kan bjuda på en spännande och kvalitativ tv-upplevelse för dem som inte sett Bron. Men om jag ska välja mellan denna version eller Rosenfeldts måste jag gå på den sistnämnda, även om den är mörkare och mer brutal.

Anna Lillkung Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33