Turkiet på villovägar

Den amerikanska generalkonsuln Jennifer L. Davis och andra diplomatiska dignitärer vid platsen för bomben i Istanbul.Bild: SEDAT SUNA

Turkiet finns i rubrikerna stup i kvarten. Än ser landets president Recep Tayyip Erdoğan till det, än hans motståndare.

Sent i lördags utfördes igen ett bombdåd i Turkiet. Två bomber detonerade utanför ett fotbollsstadion i Istanbul och dödade 44 personer. 36 av dessa var poliser.

Den här gången var det Kurdistans frihetsfalkar, en utbrytargrupp ur kurdiska PKK-gerillan, som stod bakom explosionerna.

President Erdoğan var inte sen att vidta åtgärder. Den turkiska polisen har hittills gripit över 200 företrädare för det prokurdiska partiet HDP och angripit kurdfästen i norra Irak.

Det var det sjunde stora attentatet i Turkiet enbart i år. Utöver kurdisk gerilla har bombdåd också utförts av IS. Det här sker trots president Erdoğans allt hårdare grepp om Turkiet. Eller kanske delvis just därför.

Han har klämt hårt åt speciellt den kurdiska befolkningen och dess representanter. HDP-partiets båda partiledare och ett tiotal av partiets parlamentariker har suttit fängslade sedan november. Det skulle inte komma som en överraskning om Erdoğan helt förbjöd partiet inom kort.

Erdoğan håller på att göra Turkiet till en alltmer auktoritär stat och sig själv allt mera maktfullkomlig.

Kuppförsöket i juli gav honom orsak att skärpa greppet. Det blev omedelbart en klappjakt på den politiska oppositionen, 125 000 offentligt anställda har avskedats och av dem har nästan en tredjedel placerats i fängelse. Samtidigt har i praktiken alla fria medier försvunnit eller tagits över av staten.

En expertpanel vid Europarådet konstaterade förra veckan att de godtyckliga och omfattande utrensningarna i Turkiet bryter mot internationell rätt och även mot den turkiska konstitutionen.

Utvecklingen i Turkiet syns också i form av asylansökningar. 6 000 turkiska medborgare, i huvudsak kurder, har i år sökt asyl i ett EU-land. Det är onekligen en speciell situation att tusentals medborgare från ett land som i princip förhandlar om medlemskap i EU söker asyl i unionen.

Det är också märkligt att EU inte avbryter förhandlingarna med en stat där de mänskliga rättigheterna har satts på undantag.

Europaparlamentet röstade visserligen häromveckan för att medlemsförhandlingarna avbryts, men det beslutet fattas av medlemsländerna tillsammans, inte av parlamentet.

Det hela förklaras av flyktingavtalet som EU slöt med Turkiet i våras. Närmare tre miljoner i huvudsak syriska flyktingar har blivit knappar i ett politiskt spel mellan Turkiet och EU. Många EU-länder är rädda för vad som skulle ske om Turkiet igen öppnar gränserna och låter de asylsökande fritt ta sig vidare från Turkiet till EU.

Med tanke på att flera val i större EU-länder står för dörren tar man inga risker utan låter Erdoğan styra och ställa utan att medlemsförhandlingarna påverkas. Däremot går EU knappast med på den visumfrihet för turkarna som finns inbakat i avtalet. Kriterierna för visumfrihet har inte uppfyllts av Turkiet.

Turkiets allt svårare ekonomiska läge ger i sin tur EU trumf på hand. Erdoğan kan inte bryta med EU utan att det skulle påverka ekonomin mycket negativt.

Det finns ändå inget som tyder på att Erdoğan skulle lystra till kritiken mot hans auktoritära styre. Han vill tvärtom stärka presidentmakten och föreslår en reform av konstitutionen. Enligt den skullen makten ytterligare koncentreras hos presidenten och Erdoğan själv skulle ges en möjlighet att sitta kvar i ämbetet ända till år 2029.

En folkomröstning kring reformen väntas i vår. Antagligen ges då i demokratisk anda grönt ljus för ytterligare några steg bort från ett demokratiskt Turkiet.

Tommy Westerlund Ledarskribent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33