Turisterna stoppas inte av rädslan

Walesaren Lydia Hitchcock kopplar loss från storstadens hets. Bild: Stefanie Sirén

Turismindustrin i Nepal drabbades hårt av fjolårets massiva jordbävning, men småningom vågar sig besökarna tillbaka. Trots att ett nytt ännu större skalv inte är uteslutet.

Bakom de tjocka murarna breder sig ett lugn ut över Kaiser Mahal, palatsträdgården i Katmandu där walesaren Lydia Hitchcock kopplar loss från storstadens hets.

Hon anlände till Nepal mitt i handelsblockaden med Indien och blev chockad över det svåra läget.

– I byarna verkar alla glada och trevliga, det är svårare när folk frågar efter pengar. Under en vandring förklarade min guide hur desperata de är. Det är oerhört sorgligt, man kan känna hopplösheten när man talar med dem.

Lydia Hitchcock kom till Nepal för att jobba som yogalärare. Bild: Stefanie Sirén

Hitchcock som kom till Nepal för att undervisa i yoga har själv upplevt flera mindre skalv men är ändå inte rädd för att råka ut för ett större.

– Jag tänker inte på det alls. Den enda gången jag tänkte på det var i ett skede då vi inte hade haft några skalv på två veckor, det kändes konstigt. Jag har hört att det är bra att ha dem, de hindrar trycket från att byggas upp.

Hitchcock upplever inte att det är någon idé att oroa sig över möjliga naturkatastrofer.

– Det här är en grej man inte kan kontrollera, det kan hända var som helst – om man alltid oroade sig skulle man inte komma någon vart i livet.

Doften från blombuskarna och lotusdammarnas spegelyta inger ett lugn, men palatsets spruckna väggar bär på ett bestående minne från fjolårets skalv.

Wajda Hawwa från Maldiverna är nervös inför tanken på ett nytt skalv. Bild: Stefanie Sirén

Wajda Hawwa från Maldiverna har precis landat i Nepal för att delta i en konferens för mänskliga rättigheter. Av en kompis som var i Katmandu under skalvet 2015 har hon hört detaljerade beskrivningar av hur en jordbävning känns.

– Jag var en aning rädd för att komma hit. Så vitt jag vet är skalv vanliga, berättar Hawwa som är i landet för första gången.

Var dina släktinga wr ororoliga för dig?

– Ingen sade till mig att inte komma ... vi vet att det är ett naturlig skeende, man måste bara gå vidare, säger Hawwa.

I stadsdelen Thamel i Katmandu är det svårt att inte lägga märket till Stephen Widdicombo som ser sig omkring bland vandringskläderna.

– Jag kom till Nepal första gången för över tjugo år sedan, berättar australiern som lätt är huvudet längre än alla andra omkring.

Efter en "liten" vandring på fem dagar var han såld och har sedan dess kommit tillbaka nästan varje år. Under årens lopp har vänskapsbanden blivit allt fler och efter jordskalvet hjälpte han nödställda vänner finansiellt.

Stephen Widdicombo är chockad över förstörelsen i Katmandu. Han litar inte på att myndigheterna kommer att klara av återuppbyggnaden utan extern hjälp. Bild: Stefanie Sirén

Widdicombo har nyss besökt Katmandus historiska centrum och är upprörd över förstörelsen. Den 64-åriga australiensaren oroar sig över vem som ska se till att de historiska minnesmärkena återuppbyggs.

– Saker och ting rör sig långsamt i Nepal. Jag hoppas på en förändring till det bättre – tyvärr är försnillning och korruption mycket vanligt. Förhoppningsvis når pengarna fram till folket, men en del av mig vet att det inte kommer att ske.

Stadsdelen Thamel kryllar i normala fall av turister, men det här året har det varit färre än normalt. Bild: Stefanie Sirén

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning