Turist i tillvaron

Roadmovie. John Lurie, Eszter Balint och Richard Edson i Jim Jarmuschs genombrottsfilm. Bild: The Match Factory

Jim Jarmusch genombrottsfilm är en udda och charmig art house-pärla.

Yle Teema 12.00

Att dra en parallell mellan Jim Jarmusch och våran Aki Kaurismäki är kanske inte helt fel. Det är inte bara det att deras vägar korsats under årens gång, bland annat i episodfilmen Night on Earth och i Leningrad Cowboys Go America där den gode Jarmusch hade en biroll.

Berättarmässigt är det långsamhetens lov som gäller, detta i kombination med ett stiliserat bildspråk (läs: långa, statiska tagningar), klädsamt risiga miljöer och karaktärer som inte nödvändigtvis skulle göra sig i en glassig romcom.

Allt det där fanns på plats redan i Stanger Than Paradise (USA 1984), regissörens genombrottsfilm, en art house-pärla som gav utslag också på festivalfronten. Här möter vi John Luries ungerska invandrare, New York-bisin Bela, som på förekommen anledning föredrar att kallas Willie.

Att bli påmind om sitt ursprung är inte hans grej. Så när kusin Eva (Eszter Balint) från Budapest, på väg till faster Lotte (Cecillia Stark) i Cleveland, har vägarna förbi är Willie allt annat än förtjust – till skillnad från bluesbrodern Eddie (Richard Edson) som har ett gott öga till tjejen.

Nåväl, så småningom lägger sig röken. Och när killarna ett år senare får anledning att lämna stan – efter att ha putsat sina spelkompisar vid pokerbordet – sätter man kurs på Cleveland och tant Lotte, en krutgumma med gulasch som specialitet.

Härifrån går turen till soliga Florida där hund- och hästkapplöpningar samt det här med otur i spel väntar. Inte mycket till semester, nej, men som det visar sig har manusförfattaren Jarmusch ett ess eller två i rockärmen.

Resultatet är en udda liten roadmovie som präglas av en lakonisk dialog och en visuellt spetsad minimalism som inte överraskande tyr sig till de svartvita plåtarna (som filmfotograf fungerar indieikonen Tom DiCillo, med också framför kameran).

Hur charmigt som helst, förutsatt att man prenumererar på de utstuderat desillusionerade karaktärerna som de facto är mera hipster än en avokadoätande Adam Driver på besök i Berghäll.

På ljudbandet är det Screamin' Jay Hawkins och I Put a Spell on You som sätter agendan, även det än passning till Kaurismäki och dennes vemodigt nostalgiska världsbild.

Krister Uggeldahl

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46