Turist bland soporna

Vad väljer vi att berätta om Helsingfors för potentiella turister från sunkigare ställen i världen?

Solen gassar över den attiska slätten och det är 40 grader varmt i Atens myllrande centrum. Turisterna söker sig in i svala butiker och restauranger. De hemlösa katterna lägger sig platta i skuggan under parkerade bilar. Utrustade med vattenflaskor lämnar vi lägenheten och trotsar hettan för att besöka platserna där antikens greker dyrkade sina gudar och spelade teater.

Med oss ut bär vi förutom de vanliga soporna också påsar med använt toalettpapper. Pappret får nämligen inte spolas ner i de alltför trånga avloppsrören. På gatorna står överfulla sopkärl i drivor av påsar med blandade sopor. Lukten blir allt värre.

Vi får veta att sophämtarna i Aten och på flera andra orter strejkar. Nedanför Akropolis står demonstranter med ett förklarande plakat på engelska: Premiärminister Alexis Tsipras vill avskeda 10 000 sophämtare. Därför ligger skräpet kvar ute på gatorna.

Fackförbundet kräver att sophämtarnas arbetskontrakt ska förnyas och att de ska få fast anställning. Det har regeringen först lovat, men sedan dragit tillbaka sitt löfte. Atenarna har uppmanats att hålla sina sopor inomhus för att värna om stadsbilden och minska hälsoriskerna, men läget är ohållbart. Ett par dagar innan vi ska åka hem bestämmer sig facket för att skjuta upp strejken på grund av värmen. Sophämtarna, som utrustade med andningsskydd börjar reda upp kaoset på gatorna, befinner sig i en minst sagt eländig situation.

Som besökare påminns vi om hur bra det är ställt hemma i Kyrkslätt, där bilen med den trevliga sophämtarkillen kommer och tömmer vår soptunna varannan tisdag. Ibland kommer en annan bil och tvättar själva tunnan. När vi åker och handlar tar vi med oss allt som kan återvinnas och slänger det i snygga containrar. Har vi möbler eller annat som inte får slängas där är det bara att åka till Sortti-stationen, som tar emot det mesta gratis eller mot en liten betalning. (Därför är det obegripligt att det finns folk som lämpar av sina gamla spisar och uttjänta madrasser i diket vid någon skogsväg.)

När man reser påminns man om hur mycket av turistens energi som ibland går åt till funderingar som inte har så mycket med sevärdheter och hisnande upplevelser att göra. Exempelvis: Var ska man promenera om man vill undvika buller och avgaser? Var hittar man en fräsch toalett? Kan man dricka av kranvattnet? Vad vågar man äta? Tänk om man får magsjuka och resan blir förstörd?

Jag funderar på om det rena och prydliga kunde användas effektivare i marknadsföringen av Finland som resmål. Vi ska förstås fortsätta berätta om vår fina natur. Men vad väljer vi att berätta om Helsingfors för potentiella turister från sunkigare ställen i världen? De orkar nog inte läsa om våra avfallssystem och obligatoriska hygienpass. Men vi kunde kanske ändå, på ett tilltalande sätt, lyfta fram hur rent och gott kranvattnet är. Hur noga vi är med hygienen på restaurangerna. Hur fräscht hela staden doftar efter ett sommarregn.

Katarina von Numers Ekman modersmålslärare och författare

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning