Tung industri eller turism?

Det har gått över tjugo år sedan den senaste gruvan stängde i Kolari, men drömmen om gruvdrift lever kvar.

Då du läser detta befinner jag mig i Lappland för att njuta av säsongens första kilometrar i skidspåret. Utförsåkning och vimlet omkring bryr jag mig inte så mycket om, det är de dryga 300 kilometrarna längdåkningsspår som drar mig till Äkäslompolo år efter år.

Och inte bara mig. År för år står det klarare vad det är Finland verkligen kan erbjuda turister från Kina, Japan, Storbritannien med flera: tystnad, ren luft och orörd natur. Glassiga spahotell och after ski-röj finns på många håll, men lugnet, tystnaden och renheten i norr är upplevelser som allt fler är villiga att betala för.

Samtidigt är ortsborna i Kolari minst sagt kluvna då det gäller turisterna och pengarna de hämtar in. Turismen ger inga riktiga jobb, menar vissa, speciellt i Kolari kyrkby, som tömts på både folk och arbetstillfällen samtidigt som skidorten Äkäslompolo vuxit. Riktiga jobb betyder jobb inom industrin.

Det har gått över tjugo år sedan den senaste gruvan stängde i Kolari, men drömmen om gruvdrift lever kvar. Och kanske går den ännu i uppfyllelse: efter åratal av förberedelser har nu de första konkreta stegen tagits för att en ny gruva ska kunna öppnas i Hannukainen, precis där den gamla gruvan låg. Fast större. Mycket större. Gruvbolaget lovar jobb åt 500 personer under de cirka sjutton år som gruvan beräknas vara i bruk.

Turismnäringen (och en stor del av turisterna) förfasas. Om gruvan blir av, har de bara att förlora. Det är svårt att sälja ett rent och lugnt Lappland med 3 000 hektar gruva i knutarna. I själva verket märks effekterna av gruvan redan nu: investeringarna i turism har mattats av på grund av osäkerheten kring gruvföretaget. Om gruvan blir av kan man åtminstone inte räkna med någon ökning av turismen, och en stor del av den potential orten har blir på så sätt outnyttjad.

Dessa dystra scenarier slår alltså in även om gruvan skulle sköta sig prickfritt och vara precis så lönsam som man kan hoppas. Värre kan det naturligtvis bli, till exempel om någon av miljöriskerna realiseras. Det behövs bara en regnig vår och lite otur, och miljökatastrofen kan vara ett faktum.

Det är fortfarande fullt möjligt att gruvan aldrig ges tillstånd. Men i väntan på besked har beslutsfattarna i Kolari en svår sits.

Beslutsfattarna tänker på sina väljare och ortens bästa. Säkra arbetstillfällen är ett lockande erbjudande. Men om man lyfter blicken? Tänker konkurrensfördelar på längre sikt? Järnmalm finns i hela världen, Brasilien, Australien och Kina pumpar ut malm i en takt som fått världspriset på järnmalm att sjunka med ungefär hälften på sju år. I den jämförelsen är Hannukainen småpotatis, lokalt är det en riskabel investering med stor inverkan på närmiljön.

Själv vill jag tro att turismen i Lappland är konkurrenskraftigare, även på lång sikt och även om det är paradoxalt att skapa massturism kring ren natur. Frågan som beslutsfattarna i Kolari en dag slutligt måste ta ställning till är om det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen.

Markus Haakana är företagare och tvåbarnsfar

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33