Tullmannen Rousseau – modernismens fader?

Kriget. Henri Rousseaus målning från 1894 kan möjligen ses som en förlaga till Picassos Guernica. Bild: © Musée d'Orsay, dist. RMN-Grand Palais / Patrice Schmidt

Överraskningarna är många på utställningen över Henri Rousseau på Orsaymuseet i Paris. Den så kallade Tullmannen lanseras som en av modernismens fäder, en knutpunkt mellan klassiskt måleri och avantgarde, inte bara som en glad naivist.

Henri Rousseau

Musée d'Orsay, Paris. Till 17.7.16

www.musee-orsay.fr

Sanningen är att de största modernisterna vid sekelskiftet 1800–1900, sådana som Picasso, Léger, Robert Delaunay, Kandinsky eller mexikanen Diego Rivera, lät sig påverkas av den originella Tullmannen. De uppskattade hans målningar och tog intryck av dem.

Henri Rousseau (1844–1910) förbiser klassiska principer som perspektiv och målar genomgående förenklat, stiliserat, sin inre syn på verkligheten. Det är en revolution mot det klassiska akademimåleriet, en återgång till det spontant autentiska. Klassikerna förhöll sig ironiskt nedlåtande till Rousseaus endimensionella bilder. Målningarna gjorde han efter gravyrer i almanackor, fotografier, eller efter besök i Naturhistoriska museet i Paris. Rousseau avbildar inte en verklighet, utan en inre vision av den. Precis som senare modernisterna följer han sina egna regler.

Poetiska djungelparadis

Tullmannens målningar är drömlika landskap, monumentala kvinnor, raka som stoder, sedda framifrån, som ikoner. Det är bilder av plågade småbarn med vuxna ansikten, eller kriget personifierat, eller poetiska paradis och djungler. Hans väldiga målning Kriget (1894), är ett mästerverk som kanske kan ses som en förlaga till Picassos Guernica. Här griper han till ursprungsmyterna om krigets fasor. En tidlös kvinna med svärd och rykande fackla flyger framåt på en "förhistorisk" häst. Den nedre delen av målningen översvämmas av döda krigare.

Tullmannens måleri visas parallellt med förebilder och efterföljare. Här finns verk av italienska renässansmålare eller franska akademimålare från 1800-talet. Men mer förbluffande: vid sidan av Tullmannens kraftfulla porträtt av cigarettrökande författaren Pierre Loti i turkisk utstyrsel, kallat Porträtt av Monsieur X (1906), får man se Mekanikern (1918) av Fernand Léger. Den cigarettrökande kubistiska Mekanikern är en pendang till porträttet av Pierre Loti.

Självlärd konstnär

Henri Rousseau var självlärd. Han föddes i en modest miljö i småstaden Laval vid Loire, gjorde sig skyldig till snatteri, tog värvning i armén för att bli mildare dömd, men fick lov att pröva på en månads fängelse. Militärtjänsten fortsatte, men bara i hemlandet. Många regementskamrater skickades till Mexiko där inbördeskrig pågick. Kamraternas krigserfarenheter och djungelbesök blev motiv för målningar av Rousseau, som påstod att det gällde hans egna minnen.

Henri Rousseau fick anställning som lägre tjänsteman vid tullen 1871. Redan då inledde han sitt måleri med landskap från promenader i Paris omgivningar, men målade senare i ateljé. Som fyrtioåring blev han bekant med akademikonstnären Félix Clément och fick också tillstånd att kopiera målningar i Louvren. Refuserad av den officiella Konstsalongen ställde han från med 1884 regelbundet ut på de oberoendes salong, Salon des Indépendants.

Porträtt i landskap

Henri Rousseau påstod att han lanserat begreppet porträtt i landskap, i själva verket en tradition från renässansmålarna. Hos Rousseau visar landskapen dåtidens industriella vinningar. Hans självporträtt i helfigur (1889–90) där han stolt håller fram paletten och penseln visas mot en dekorativ bakgrund med Paris broar, ett flaggprytt skepp och det nyinvigda Eiffeltornet. I luften flyger en Montgolfière. Rousseau själv är en pappersdocka inplacerad på landskapet och i färd med att lätta från marken.

Han fortsatte också med pikanta, perspektivlösa, målningar av miljöer vid Seine. En sådan är Stolfabriken i Alfortville. Det enorma snickeriet dominerar bilden, medan en minimal figur i förgrunden metar fisk i floden.

De paradisiska, mytiska, men ofta skrämmande djunglerna förblir det främsta kännetecknet på Tullmannens fantasi. Främst bland dem måste man nämna Drömmen från 1910, Rousseaus sista år. Ett drömlandskap i månsken med en naken kvinna på sin soffa mitt i den nattliga, frodigt grönskande djungeln bland mystiska fåglar och rovdjur.

Gunn Gestrin Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning