Tuggummipop med mersmak

Krigare. Drax the Destroyer (Dave Bautista) är en av alla gamla karaktärer som återkommer i uppföljaren.Bild: ©Marvel Studios 2017

Marvels filmuniversum fortsätter expandera med film nummer femton. Uppföljaren till Guardians of the Galaxy från 2014 är ett festligt superhjältespektakel.

ACTION/SUPERHJÄLTE

Guardians of the Galaxy Vol. 2

Regi och manus: James Gunn. Foto: Henry Braham. I rollerna: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Kurt Russell. Som 2D och 3D.

Det här med superhjältar och intergalaktiska kräk av olika schatteringar är givetvis bra löjligt, fattar vem som helst – eventuellt med undantag för de närmast sörjande. Samt filmmakare som med rädsla/respekt för den erkänt nördiga fanboy-församlingen omvandlat genren till en filmtradition som tar sig själv på alltför stort allvar.

Guardians of the Galaxy, skriven och regisserad av James Gunn, dras inte med problem som dessa. Det är och förblir en sällsynt sorglös exercis som närmar sig det mesta med glimten i ögat – utan att för den skull tappa terräng.

Det är lika kvickt och knasigt som godmodigt och frågan är om inte fortsättningsdelen till och med klår den tre år gamla originalfilmen.

Glädjande nog återvänder praktiskt taget hela det gamla gardet med Chris Pratts lustigkurre och "Han Solo"-snubbe i spetsen. Ombord finns också vapendragaren – och kärleksintresset – Gamora, tolkad av en för dagen grönfärgad Zoe Saldana (bekant från det helblå Avatar-universumet).

Träskalle med talfel

Och vad vore väl detta utan Drax (ex-showbrottaren Dave Bautista), bjässen, som får sällskap av "tvättbjörnen" Rocket (med en stämma lånad av Bradley Cooper) och trädtomten Baby Groot (Vin Diesel) som ju fortfarande kämpar med sin vokabulär.

Den här gången drar det ihop sig till en familjeträff gånger två. Inte bara ryker Gamora ihop med djävulssyrran Nebula, Peter Quill alias Star-Lord (Pratt) har äran och nöjet (?) att kollidera med sin biologiska far, en intergalaktisk Kurt Russell.

Nu finns det förstås de som frågar sig varför man frivilligt skulle bänka sig framför en film där två av huvudrollerna går till en pladdrande tvättbjörn/räv/murvel (kärt barn har många namn) och en trädstam med talsvårigheter.

Men okej, ifall man resonerar i de här termerna kanske man inte har något här att göra. Och även om man i en svag stund skulle känna tvivel inför det puckade karaktärsgalleriet – tänk The Avengers hjälpklass, det nedflyttningshotade B-laget – kontrar James Gunn med en sorglöshet som känns direkt uppfriskande.

Godis och örhängen

Roligt är det ju också, i synnerhet som mycket av våra hjältars energi går åt till att mucka bråk och jävlas med varandra. Och som om inte detta vore nog lyckas man klämma in en hel del hjärta och "soulsearching" mellan varven.

Visuellt sett är Guardians of the Galaxy Vol. 2 en godispåse utan like, det förstås. Och visst händer det att man ibland blir lite grann matt, för att inte säga avtrubbad.

Men även i stunder som dessa har filmen förmånen att luta sig tillbaka på ett surrealistiskt inbjudande karaktärsgalleri och inspirerade rollarbeten. Tänker inte minst på Chris Pratt (Jurassic World) som har en förmåga att kombinera det spjuveraktiga med det seriöst heroiska.

Som sig bör finns också de populärkulturella dojorna där, allt från David Hasselhoff och (tv-serien) Skål/Cheers till Heather Locklear.

Värd ytterligare en mässa är det Walkman-vänliga soundtracket där man skippar John Williams till förmån för Electric Light Orchestra, Fleetwood Mac, George Harrison, Cheap Trick och många andra. Fina pipor, schyssta puckar!

Krister Uggeldahl

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08