Tuffare begränsningar kan komma till påsk – det här vet vi nu

Statsminister Sanna Marin (SDP) har sagt att hon hoppas att regeringen har beredskap att ta beslut om att begränsa rörelsefriheten om det är nödvändigt för att hejda epidemin. Bild: Antti Aimo-Koivisto/Lehtikuva

Regeringen väntas inom kort besluta om ytterligare restriktioner för att hejda pandemin. Utmaningen är att trygga vårdkapaciteten utan att försvåra vardagen ytterligare för en allmänhet som är coronatrött efter ett år av begränsningar.

Begränsningar i rörelsefriheten är regeringens absolut sista alternativ för att hejda epidemispridningen. De senaste dagarna har fempartiregeringen diskuterat epidemiläget, och om det verkligen är svårt nog för att man ska ha rätt att ta till så drastiska åtgärder. Detsamma gäller diskussionen om munskyddstvång.

Frågan kan granskas åtminstone ur ett epidemiologiskt, ett juridiskt och ett politiskt perspektiv.

Institutet för hälsa och välfärd (THL) rekommenderar begränsningar i rörelsefriheten. Epidemiologiskt är det motiverat eftersom det skulle ge färre närkontakter, bryta smittkedjor och kväsa epidemin effektivare. Den aggressiva brittiska virusvarianten får mer fotfäste och sprider sig snabbt.

Å andra sidan har infektionsöverläkaren Asko Järvinen vid HUS nyligen sagt till Yle att man kanske kunde avvakta med att begränsa rörelsefriheten och se om antalet nya smittfall börjar minska då åtminstone ökningen verkar ha stannat upp. Chefsöverläkare Markku Mäkijärvi vid HUS har sagt till Helsingin Sanomat att ökningen verkar ha upphört i Nyland och att han väntar sig en långsam minskning också med nuvarande restriktioner.

– Men naturligtvis måste begränsningar i rörelsefriheten ingå i åtgärdspaletten, annars blir vi på ett konstigt sätt hängande som i en lös galge, säger han till HS.

Pekka Nuorti, professor i epidemiologi vid Tammerfors universitet, bedömer för HS att nuvarande begränsningar inte kommer att räcka till då den brittiska virusvarianten sprider sig ytterligare.

Krav på nödvändighet

Juridiskt är det ändå inte sagt att epidemiläget är fullt så kritiskt att det är motiverat att kringskära medborgarnas grundläggande rättighet att röra sig fritt. Författningsexperten Tuomas Ojanen har sagt till Iltalehti att regeringen måste överväga nödvändigheten i sådana åtgärder. Det räcker inte med att det vore bra med tanke på smittspridningen, det måste anses absolut nödvändigt.

En sannolik lösning blir att man stiftar en lag som tillåter vissa begränsningar i rörelsefriheten, men inte allmänt utan så att man med en författning kan utlysa specifika begränsningar för ett givet område över en begränsad tid. På det sättet kunde man rikta åtgärderna effektivast, utan att inskränka på grundläggande rättigheter mer än absolut nödvändigt.

Politiskt handlar det om att väga den epidemiologiska lägesbilden – som för övrigt definieras av THL och inte av HUS – mot vad som kan anses absolut nödvändigt. Här gör man olika bedömningar inom regeringen.

Utifrån de kommentarer partiledarna har gett är det tydligt att SDP driver på begränsningar med stöd av Centern, på villkor att de bara ska gälla i de värst drabbade områdena. De gröna, Vänsterförbundet och SFP är restriktivast.

SFP:s ordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson, har ifrågasatt nödvändigheten under rådande epidemiläge. De grönas ordförande, inrikesminister Maria Ohisalo, är för sin del tveksam till att polisens resurser räcker till för att övervaka att folk följer begränsningarna då polisen redan är fullt sysselsatt med att ingripa i till exempel familjevåld och andra tragedier som till en del är en följd av redan utdragna begränsningar.

Undervisningsminister Jussi Saramo (VF) som vikarierar för partiordföranden Li Andersson har påpekat att begränsningar i rörelsefriheten är en sistahandsåtgärd som per definition inte kan vidtas förrän alla andra åtgärder har vidtagits.

Enligt ett utkast som åtminstone har diskuterats skulle det fortsatt vara tillåtet för alla att röra sig utomhus överallt i Finland och alla tider på dygnet. Däremot skulle man vara tvungen att röra sig ensam eller med personer som bor i samma hushåll eller med en utomstående person utöver det.

Oppositionen har redan inför tisdagseftermiddagens träff med regeringspartierna uttryckt att den inte tänder på att införa begränsningar i rörelsefriheten.

Petteri Orpo (Saml) twittrade redan i söndags att han är kritisk till begränsningar i rörelsefriheten, att de må vara en sista åtgärd som inte tillämpas förrän vi har munskyddstvång eller förrän det krävs ett negativt testresultat för inresa i landet.

Jussi Halla-aho (Sannf) sade enligt medieuppgifter på tisdagen att han är kritisk till att begränsa rörelsefriheten eftersom risken för att sprida smittan utomhus är rätt liten, de negativa följderna är uppenbara och begränsningarna i praktiken vore omöjliga att övervaka.

Päivi Räsänen (KD) säger i ett uttalande att hon är ytterst reserverad till att begränsa rörelsefriheten. Hon varnar för att "överdimensionerade" åtgärder vänder sig mot sig själva och i värsta fall underbygger konspirationsteorier. Hon varnar också för att de kunde öka den civila olydnaden.

Krogen fortsatt stängd

Regeringen har redan beslutat att restaurangerna som tvingats hålla stängt sedan den 8 mars ska fortsätta med det i ytterligare tre veckor till och med den 18 april. Regeringen bedömer åtgärden som nödvändig. Det är fortsatt tillåtet att sälja hämtmat.

Oklart är däremot hur det blir med skolorna. Hittills har närundervisningen fortsatt för de yngre eleverna. Helsingin Sanomat skrev i söndags att det finns planer på att årskurserna 1–3 ska fortsätta med närundervisning medan man överväger att årskurserna 4–6 ska gå över till distansundervisning, troligen efter påsklovet. Ett beslut har ännu inte tillkännagivits.

Undervisningsminister Jussi Saramo har i HS tidigare lovat att regeringen förbinder sig till att inte införa nya begränsningar för ungdomar efter mars månad.

I måndagens A-studio preciserade Saramo att regeringen då lovade att det nuvarande beslutet om distansundervisning på nationsnivå för årskurserna 7 och uppåt samt på andra stadiet inte ska förlängas då det löper ut den här veckan. Beslutanderätten finns hos Regionförvaltningsverken och kommunerna.

– Om epidemiläget lokalt är så svårt att det äventyrar hälsosäkerheten i närundervisningen kan man naturligtvis ta andra beslut lokalt. Men då läget exempelvis är särskilt svårt i Helsingfors och Vanda ska man inte behöva fortsätta distansundervisa i Lovisa, sade han.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning