Trumps tillkortakommande kan få våldsamma följder

Donald Trump får kritik för sitt agerande i brevbombskrisen. Bild: Lehtikuva-AFP/Nicholas Kamm

Ställd inför frågan om sitt eget ansvar i brevbombskrisen har Donald Trump reagerat med tonårspojkens trots och försvar, skriver Juri von Bonsdorff.

Historiker brukar grubbla över frågan om huruvida presidenter och andra stora politiska ledare formas av en viss historisk kris eller huruvida de själva formar historiens gång.

President Donald Trump hade ett gyllene läge att växa som ledare under den pågående brevbombskrisen i USA. I stället, som många kritiker varnat länge, blottade krisen avsaknaden av hans moraliska styrka på ett sätt som lämnat landet drivande roderlöst på ett stormande hav.

När två tidigare presidenter, en tidigare utrikesminister, och nästan ett dussin politiker och Trump-kritiker utsätts för potentiellt livshotande terrorattacker, är det presidentens uppgift att träda fram som alla amerikaners landsfader och visa med sitt agerande att nationen står enad inför krisen.

Vad Trump har gjort är det motsatta. Varje dag sedan den första brevbomben uppdagades har han motvilligt läst upp ord, som någon annan skrivit åt honom, om enighet inför hotet och faran för splittring i samhället. Men så fort han fått tala fritt har budskapet varit ett annat. Ställd inför frågan om sitt eget ansvar, som den retoriskt mest elaka och uppviglande presidenten i modern tid, har han inte reagerat med självrannsakan utan med tonårspojkens trots och försvar.

I stället för att vädja till allas kollektiva ansvar har han beskyllt medierna för att egga upp hatet i samhället och krävt att de ändrar sin ton. Inte heller har han tagit kontakt med de två tidigare presidenterna som attackerats, vilket kunde ha varit en stark symbolisk handling.

Och när internet och vissa medier fylls av spekulationer om att det är demokraterna som skickat bomberna för att försätta Trump i ett ofördelaktigt ljus inför valet, lyfter han inte ett finger för att skjuta ner konspirationsteorierna. När flera prominenta kommentatorer, som är vänligt sinnade till presidenten, uttalar sin övertygelse om att bomberna inte var riktiga, ackompanjerar Trump med en tweet där han sätter ordet bomb i citat, som om han själv ifrågasatte deras riktighet, och ondgör sig i stället över hur hela ståhejet riktat uppmärksamheten bort från republikanernas fina valkampanj. Detta efter att FBI chefen Christopher Wray uttryckligen i en presskonferens sagt att sprängladdningarna var riktiga.

Det är talande för vår tid i USA, FBI-chefens uttalande till trots, att det kan råda oklarhet om huruvida en bomb är en bomb eller en bluff.

Det har talats mycket om ett nytt inbördeskrig i USA under de senaste dagarna. Vänta er inga nya skyttegravar med trupper i uniform, men förvåna er inte om politiska våldsdåd blir en allt oftare förekommande företeelse.

Juri von Bonsdorff Medarbetare i Washington

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning