Trumpismen finns redan här

Bild: Ksf Media

Såsom Matti Putkonen konstaterade har Sannfinländarna genomfört två framgångsrika valkampanjer med trumpsk taktik: att välplanerat fånga upp mediernas uppmärksamhet med utstuderade ”kalabaliker”.

"Ett paradigmskifte har skett. Medborgarna har gjort sig oberoende av journalistiken som underlag för demokratiska beslut", skrev chefredaktören Stefan Eklund i sin analys av presidentvalet i USA (BT 13.11). Svaret på hans rubrikfråga "Är svensk Trump möjlig" är förstås jakande. Allt handlar om huruvida det i framtiden finns offentligheter där faktabaserad information sprids, där olika åsikter bryts samman och där det enas om en gemensam verklighetsbeskrivning som grund för de olika politiska slutsatserna.

Det är denna förutsättning för demokrati som nu allvarligt ifrågasatts i USA, och mediala panikvågor känns ända i Sverige och Finland där journalister ser chockat på sin krympande makt.

Post-sanning är årets ord enligt Oxford Dictionaries, och det apokalyptiska tonfallet stöds av Buzzfeeds färska (16.11) analysresultat: under valkampanjens tre sista månader fick fusknyheter större spridning än riktiga nyheter på Facebook. I eftertankens kranka blekhet blockerar Twitter nu extremhögerns så kallade alt-right-konton, och Google och Facebook – som tidigare avfärdat all kritik mot sina algoritmer – tvingas väga sitt samhälleliga ansvar mot sin intäktsbas. Som en första åtgärd stryper de möjligheter för att tjäna pengar på fusknyheter. Att sprida lögner i andra, exempelvis politiska, syften berörs inte.

I Finland behöver vi inte ställa Eklunds rubrikfråga: vi har redan levt i flera år med trumpismen som medielogik och politiskt fenomen. Såsom Matti Putkonen konstaterade (IL.fi 9.11) har Sannfinländarna genomfört två framgångsrika valkampanjer med trumpsk taktik: att välplanerat fånga upp mediernas uppmärksamhet med utstuderade "kalabaliker" ("mekkala"). Senast lyckades partibyrån med att få hela det finska mediefältet att diskutera fladdermössens inälvor.

Likheterna är emellertid flera och principiellt allvarligare. Trump byggde sin kampanj på envetet krig mot etablerade nyhetsmedier, portade utvalda medier från kampanjtillställningar och trissade upp burop mot närvarande journalister på sina valmöten. I Finland utmärker sig Perussuomalainen och Suomen Uutiset genom att, till skillnad från övrig partibunden press, hålla sig utanför JSN, Opinionsnämnden för massmedier, och därmed branschens pressetiska regler. Partibyrån har svartlistat journalister, och bemöter inte medier som demokratins vakthundar utan som en maktelit i sig. Ordförande Timo Soini har bojkottat utvalda medier, vägrar svara på frågor, men bloggar flitigt och raljerar om journalister utan möjlighet till motfrågor. Strategin är lyckad: finska medier studerar hans blogg lika ivrigt som världen läser Trumps varje tweet.

Än så länge har etablerade medier kunnat behålla sin position i Finland, men också den trumpska strategin – att utmåla medier som politisk motståndare, att förlita sig på egna medier, att flörta med extremhögern, att driva flera parallella sanningar och att titulera sig som företrädare för "folket" – har fungerat bra. Den utövar regeringsmakt som bäst.

Anu Koivunen är professor vid Stockholms universitet och forskare i projektet Demokratins drivkrafter.

Anu Koivunen är medievetare och professor i genusvetenskap vid Åbo universitet

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning