Tre nyheter i klimatrapporten som du inte vill missa

Bild: HBL grafik/LEHTIKUVA / AFP / DIMITAR DILKOFF

Osäkerhetsmarginalerna i FN:s färska klimatrapport är klart mindre än tidigare. Det förtydligar bilden av vilken framtid vi väljer och det understryker brådskan om vi ska minimera skadorna. HBL dyker ner i de siffror som döljer några nyheter.

Det huvudsakliga budskapet i FN:s klimatpanels (IPCC) rapport som publicerades i måndags var entydigt: klimatförändringarna pågår i accelererande takt och vi har oss själva att skylla för det, men vi kan fortfarande påverka graden av förändring. Och det brådskar om förändringen inte ska bli ohanterlig.

Budskapet är så omvälvande att det överskuggade en del annat intressant i rapporten. Åtminstone tre sådana detaljer är ändå fullgoda nyheter i sig och därmed värda lite mer uppmärksamhet.

Den första omnämndes redan, att människan har sig själv att skylla för uppvärmningen och de rubbade vädermönster den för med sig. Då IPCC i sin förra, motsvarande rapport från 2013 sade ungefär att människan sannolikt hade stått för all uppvärmning de senaste 60 åren säger man nu att människan sannolikt har orsakat hela uppvärmningen de senaste 120 åren.

Den uppmätta temperaturökningen på 1,1 grader har flera orsaker som IPCC beräknar så här: människans utsläpp av växthusgaser (+1 till +2 grader), utsläpp av aerosoler (–0,0 till –0,8 grader), naturliga orsaker (–0,1 till +0,1 grader) och naturliga långtidsvariationer som exempelvis solcykler (–0,2 till +0,2 grader).

– Solcykler och andra naturliga variationer är småpotatis. IPCC vidhöll redan senast att människan ensam står för hela uppvärmningen efter 1950 och sannolikt för åtminstone hälften av den sedan 1850, men man uttryckte sig ganska krångligt. Nu säger man rakt ut att vi står för hela uppvärmningen sedan 1850–1900, säger Ari Laaksonen, forskningschef vid Meteorologiska institutet.

Extremväder har klimatkoppling

En annan nyhet är att IPCC nu slår fast att man visst kan säga i vilken mån en del väderextremer beror på klimatförändringen. Hittills har de flesta forskare aktat sig för att koppla ens de svåraste värmeböljorna till klimatförändringen. De har vägt sina ord på guldvåg och hellre sagt till exempel att sommarens rekordvärmebölja var ett fenomen som mer sannolikt förekommer i 2020-talets klimat än till exempel på 1980-talet.

"Det är så gott som säkert att heta extremer har blivit vanligare och intensivare över de flesta landområden sedan 1950-talet medan kalla extremer har blivit ovanligare och mindre allvarliga", skriver IPCC och slår fast att "antropogen klimatförändring med stor sannolikhet är den drivande orsaken".

Bild: HBL

Vidare säger rapporten att vissa värmeböljor under det senaste årtiondet hade varit extremt osannolika utan mänsklig påverkan på klimatsystemet. Därtill förekommer marina värmeböljor numera dubbelt så ofta som på 1980-talet. Enligt IPCC har mänsklig påverkan mycket sannolikt bidragit till merparten av dem åtminstone sedan 2006.

Numera kan man också beräkna hur mycket värre klimatförändringen gör en given väderextrem.

– I Finland har medeltemperaturen stigit med två grader. Det betyder att varje värmebölja sannolikt är två grader varmare än motsvarande väderfenomen var på 1800-talet. Den kan förstås också vara en eller tre grader varmare, men två grader är klimatförändringens mest sannolika bidrag hos oss, säger Ari Laaksonen.

Högre klimatkänslighet

Den tredje och kanske största nyheten är att de modeller som mäter klimatkänsligheten har blivit noggrannare. Det slimmar osäkerhetsmarginalen i fråga om hur mycket temperaturen kommer att påverkas om vi släpper ut si eller så mycket växthusgaser.

I drygt 40 år har klimatforskarna räknat med att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären höjer jordens medeltemperatur med 1,5–4,5 grader. Detta har beräknats som sannolikt (minst 66 procents sannolikhet).

I den nya rapporten beräknas en fördubbling sannolikt höja medeltemperaturen med 2,5–4 grader. Därmed har hälften av osäkerhetsspannet skurits bort. Dessutom slår man fast att samma fördubbling mycket sannolikt (med minst 90 procents sannolikhet) höjer medeltemperaturen med 2–5 grader, jämfört med 1–6 grader i den förra rapporten.

– Klimatforskarna har i åratal jobbat på bättre uppskattningar av temperaturens respons på en fördubbling av koldioxidhalten. Flera toppforskare har anat sig till att höjningen rimligtvis måste ligga vid tre grader eller strax under. Förra året kom äntligen en trovärdig studie som slog fast ett smalare spann, säger Ari Laaksonen.

Zeke Hausfather vid Breakthrough Institute i USA medverkade i den studien. Han anser att det smalare spannet är både goda och dåliga nyheter. Den goda nyheten är att en fördubbling av koldioxidhalten så gott som omöjligt kan chockhöja temperaturen med 5 grader eller mer.

I en artikel på sajten Carbon Brief redogör Hausfather med kolleger för sin studie som ger en temperaturförhöjning på 2,6–4,1 grader för en fördubbling av koldioxidhalten. Forskarna skär alltså bort en hel grad i spannets lägre ända. Insikten av det blir att chansen för att en fördubbling av koldioxidhalten ska resultera i en modest temperaturhöjning på 1,5–2,5 grader är bortblåst.

"Den dåliga nyheten är att sannolikheten är mycket mindre för att vi ska ha tur och klimatförändringen ska bli lindrigare än vi väntat oss", skriver Hausfather på Twitter.

– Det visar att vi inte har mycket tid kvar för att hejda klimatförändringen på önskad nivå, men 1,5 grader är ingen magisk siffra. Redan vid dagens 1,1 grader är värmeböljorna och översvämningarna svåra. Ju längre vi låter det gå desto värre blir de, säger Ari Laaksonen.

På väg mot 3 grader

Med bättre kunskap om klimatkänsligheten kan forskarna räkna om scenarierna för uppvärmningen beroende på vilken slags klimatpolitik världen tillämpar. Som exempel väljer vi IPCC:s mellersta scenario – en klimatpolitikens medelväg som känns någorlunda realistisk, sett till dagens globala ambitionsnivå. Det innebär att utsläppen skulle börja minska på 2040-talet.

Här ser vi två skillnader mellan den förra rapportens medelscenario (RCP 4.5) och den nya rapportens dito (SSP-2 4.5): För det första beräknas temperaturökningen till slutet av seklet uppgå till 2,7 grader (2,1–3,5) mot tidigare 2,4 (1,7–3,2). Skillnaden på 0,3 grader illustrerar större klimatkänslighet.

Och för det andra, där den förra rapporten slog fast spannet med minst 66 procents sannolikhet gäller det nya spannet med minst 90 procents sannolikhet. Nu kan man alltså med mycket större säkerhet säga att vi är på väg mot en ungefär 3 grader varmare värld om vi inte höjer ambitionsnivån i klimatarbetet.

Som en följd av detta tidigareläggs också prognoserna med ungefär tio år för när världen spräcker Parisavtalets mål. IPCC räknar nu med att vi passerar 1,5 grader redan i början av 2030-talet och 2 grader någon gång mellan tidigt 40-tal och tidigt 50-tal. För att komma tillbaka till 2 eller rentav 1,5 grader till 2100 räcker det inte med att världen blir klimatneutral till 2050. Det behövs negativa utsläpp strax efter det.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning