Trafikplanering på villovägar

Helsingfors har satt som mål att vara världens bäst fungerande stad. Vill man uppnå det här målet är det skäl att ta nya tag i trafikplaneringen.

Den 8 november publicerades nyheten att vidaredragningen av Ring II från Grankulla till Tavastehusleden håller på att begravas slutgiltigt av trafikplaneringsmyndigheterna i Helsingfors.

Om motivet för ett sådant beslut skulle bygga på välgjorda utvärderingar av nuvarande och framtida trafikströmmar skulle det vara fel att opponera sig. Men då den ansvariga avdelningschefen i dagspressen ordagrant citerat uppger som skäl för att utesluta vägreservationen i markplaneringen att "vi vet att om vi bygger vägar för fordonstrafiken så fylls dessa bara av bilar. Vill man minska på utsläpp lönar det sig inte att bygga vägar". Och vidare i samma anda; "byggande av vägen skulle föra utvecklingen i fel riktning".

Om de här åsikterna från en ledare i Helsingfors trafikplanering återspeglar utgångspunkterna för utvecklandet av trafiken är det föga förvånande att det resulterar i trafikförhållanden som stadens invånare har förvånats över och lidit av.

Helsingfors har satt som mål att vara världens bäst fungerande stad. Vill man uppnå det här målet är det skäl att ta nya tag i trafikplaneringen. Målsättningen att minska utsläppen är glasklar, men att medvetet skapa hinder för fordonstrafiken är inte den effektivaste och vettigaste lösningen. Då vi går mot ett Helsingfors med 700 000–800 000 invånare måste trafiklösningarna hålla måttet; kollektivalternativen måste bli attraktivare, fordonsparkens utsläppsnivåer måste minskas genom att gynna fordon som elbilar, laddhybrider och gasdrivna fordon. Och där måste staten träda till med skattemässiga lösningar – snabbt.

Nya bildelningskoncept skall också ingå som lösning. Men den viktigaste målsättningen måste vara att trafiken löper! Att med en förbudsmentalitet skapa en ineffektiv och stående trafik gynnar varken miljön eller stadsborna i deras vardag.

I utvecklandet av staden får vi inte binda oss till förlegad ideologi och låsta positioner, skall vi klara miljömål och skapa världens bäst fungerande stad behövs det mera pragmatism och mindre ideologi. Storhelsingfors är trots allt en liten metropol, vi ryms alla i trafiken, kollektivt och i miljövänligare fordon – om vi vill.

Paul Taimitarha medlem i Helsingfors revisionsnämnd, vice ordförande SFP Helsingfors

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning