Trädgården – vetenskap och konst

Paradisiskt. Människor och fåglar njuter av paradisisk grönska i frodig trädgård. Den öppna trädgården som njutning och glädje blev aktuell på nytt först under renässansen, efter medeltidens strängt avstängda nyttoträdgårdar. Trädgårdsmålning, Pompeji, Guldarmbandshuset, 30-35 e.Kr. Bild: © 2017. Photo Scala, Florens – courtesy of the Ministero Beni e Att.Culturali

I Frankrike betraktas trädgårdsplanering och -odling som en av de stora konsterna. Det finns 22 000 parker eller trädgårdar i landet, och 2 000 av dem är klassade som historiska minnesmärken. Genom åren har trädgårdarna också inspirerat otaliga konstnärer, vilket uppmärksammas av en stor utställning i Grand Palais i Paris.

Jardins

Grand Palais, Paris

Till 24.7.2017

www.grandpalais.fr

Kan man ställa ut en trädgård på museum, frågar någon sig kanske. Trädgården som växer, lever, utvecklas och dör. Det kan man faktiskt. Just i dag längtar många efter natur som motvikt till en krass verklighet. Utställningen Jardins i Grand Palais i Paris vill vara levande som en trädgård – och är tematiskt uppbyggd som en promenad. Här finns 300 verk av världskonstens främsta representanter: måleri, skulptur, fotografi, installationer, landskap med ljud och doft.

Allra först stannar jag upp inför den otroliga fresken från Pompeji, människor och fåglar i frodig grönska, målad under det första seklet av vår tideräkning. Och strax intill hänger Albrecht Dürers (mest känd för teckningar av riddaren och djävulen) förbluffande känsliga lilla akvarell från 1490, en tuva mull med en miniatyrblomma och ett grässtrå. En annan liten akvarellteckning av Dürer visar ett landskap med alla tänkbara djurarter, fåraherdar och en ängel mot en fond av blommor. På den här utställningen går man direkt från antiken till renässansen, då trädgården öppnar sig mot världen och blir ett mänskligt konstverk. Det är slut på medeltidens hortus conclusus, det slutna rummet eller den kringgärdade trädgården. Man citerar Michel Foucault: Trädgården är den minsta jordlotten och samtidigt hela världen. Trädgården är, sedan antiken, ett slags lyckligt och universellt utrymme där fantasin tar sin boning.

Månghundraåriga herbarier

Jardins är en utställning som tar fasta på trädgården i verkligheten, i konstens och botanikens historia – inte den litterära eller allegoriska trädgården. Här börjar man från grunden, jord och mull och växter. De stora pannåerna växlar med miniatyrer och detaljstudier genom seklerna.

Utställningen är också de månghundraåriga herbariernas paradis. Häpnadsväckande är att studera Jean-Jacques Rousseaus anteckningar i eget herbarium. Det är de stora världsomseglingarnas och upptäckternas tidevarv och resenärerna hämtar nya växter för helt förvandlade och förnyade trädgårdar.

Växterna har sedan varit motiv för skulpturer i pappersklipp, glas och vax och porslin eller ädelstenar. Moderna och månghundraåriga modeller står sida vid sida, och humorn är aldrig långt borta. Man ställer ut porslinsknappar från någon 1700-talsredingot försedda med vyer från Versailles, jämsides med arkitektoniska parkmodeller.

Mull mellan tårna

Jardins är en promenad genom konstens och vetenskapens historia, med målsättningen att "erbjuda lite lycka åt folk i en tid när de behöver det", för att citera utställningskommissarien Laurent Le Bon, för övrigt chef för Picassomuseet.

"En trädgård är ingalunda naturlig, den är i själva verket motsatsen: allting är artificiellt", säger den andra utställningskommissarien, Marc Jeanson, från det naturhistoriska museet i Paris. Det är en konstart som använder sig av allt levande, vegetationen, påpekar han.

Hur det går om trädgården inte får omvårdnad visas i fotografierna från 1925 av Eugène Atget: den "naturligt" förvandlade trädgården ger klart besked. Trädgårdsmästaren, konstnären, får på den här utställningen all nödvändig uppmärksamhet, både avporträtterad med mull mellan tårna och redskapen i händerna (Le vieux jardinier av Émile Claus) eller som en hyllad konstnär i Cézannes Le jardinier Vallier. Émile Claus stora målning dominerar en sal med trädgårdsmästarens verktyg: sekatörer och vattenkannor från alla tider.

Och här finns förstås också plats för de främsta trädgårdsarkitekternas ritningar, som André Le Nôtres planer för parken i Versailles, förverkligade i akvarell.

I lövträdens hägn

I följande promenadstråk är det människan i trädgården det handlar om, trädgården som en plats för meditation eller festliga evenemang. Här är det mästerverk av Canaletto, Watteau och Picasso som kantar vägen, men kanske framför allt Fragonards Fest i Saint-Cloud (1775–80), underbar stämning i lövträdens hägn.

Ytterligare ett viktigt vägskäl i trädgårdens historia är sekelskiftet 1800–1900 då konstnärer började använda sig av trädgården som motiv för den moderna tidens snabba växlingar: trädgårdar utan människor, omväxlande närbilder och stora perspektiv. Det är prästkragspannåer i närbild som hos Gustave Caillebotte (1892–93) eller ringblommor av Koloman Moser (1909). Gustav Klimts Parken förevisar ett väldigt lövverk som inbjuder till meditation över det ogripbara.

Jardins är en utställning som bjuder på ett urval av de främsta i världskonsten: Dürer, Fragonard, Monet, Cézanne, Klimt, Picasso, Matisse med flera, men också samtidskonst av Jeff Wall, Wolfgang Tillmans och en lång rad andra. Framför allt har utställarna velat visa att trädgården utan någon tvekan har sin givna plats bland de sköna konsterna.

Gunn Gestrin Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning