Tom "Wimsy" Salomonsen gör musik på sitt modersmål: "Jag vill slå ett slag för svenskan"

Tom Salomonsen har gjort musik sedan slutet av 60-talet. Bild: Timo Kari

Tom Salomonsen har i flera decennier gjort musik främst för teatern. De senaste åren har han gett ut egen musik under sitt artistnamn Wimsy. Han vill slå ett slag för det svenska språket. – Jag kan inte skriva musik på ett annat språk än mitt modersmål. Det skulle bara bli banalt och dåligt, säger Salomonsen.

– Wimsy är mitt artistnamn. Jag började kalla mig Wimsy för länge sedan efter att ha läst Tove Jansson. Artistnamnet har levt kvar sedan dess på gott och ont. Man får väl lite stämpel på sig att vara vimsig, men å andra sidan har det levt med mig en så lång tid att det är lite av ett varumärke, säger Tom Salomonsen när vi träffar honom över en kopp kaffe i hans hemknutar i Tölö i Helsingfors.

Artistnamnet härrör sig också från tiden då han var med som skådespelare i Svenska Teaterns uppsättning av musikalen Hair 1969.

– Att Hair blev en så stor grej berodde nog på att man inte hade sett något liknande i Finland. Wigwam spelade och i musikalen medverkade namn som Hector, Frank Robson, Jim Pembroke och Anki Lindquist.

Skulle man kunna göra Hair på nytt i dag?

– Säkert och jag tror att det skulle bli bättre eftersom vi var glada amatörer. De tekniska förutsättningarna är helt andra i dag. Jag såg Hair för åtta-nio år sedan på Stadsteatern i Stockholm och det var en fantastisk uppsättning med unga proffs på scenen. I den svenska uppsättningen hade man byggt upp en ram som utspelade sig i nutid. Det var en påkostad produktion som var en fröjd för ögat och örat.

Trots en gedigen erfarenhet som skådespelare räknar sig Salomonsen mer som en musiker, även om starten som konstnär skedde inom teatern.

– Jag hämtade mycket inspiration från amerikanska grupper och föreställningar. Jag sökte in till teaterhögskolan och efter det jobbade jag aktivt som skådespelare i tio år, men gjorde parallellt musik i fria grupper. Jag turnerade mycket med olika teatrar, men efter tio år insåg jag att jag vill satsa på musik. Jag har uppnått pensionsåldern, men jag jobbar på som förr.

Tom Salomonsen spelar flera olika instrument, men gitarren är det som står honom närmast. Bild: Timo Kari

Salomonsen upplever att han först under de senaste åren börjat göra musik för sig själv efter att många år gjort musik för andra.

– Jag undrar om jag borde ha gjort det här långt tidigare då jag skulle ha haft en chans att leva på mitt musicerande. Det kan jag inte göra i dag.

Salomonsen har gett ut två album. Musiken består av olika stilar som har influerat honom, men speciellt den brasilianska musiken spelar en stor roll.

Antonio Carlos Jobim är en av de största och viktigaste kompositörerna för mig. Den brasilianska musiken har haft en stor betydelse för mig. Bossanovan och samban har en harmonik som kommer från jazzen. Portugisiska är ju världens mest mjuka språk. Det finns en längtan och ett vemod i musiken som tilltalar mig.

Salomonsen hämtar en hel del inspiration till sina texter från alldagliga händelser.

– I texterna kommer min syn på världen och de har oftast ett ärende. Jag är cynisk, men också lite nostalgiskt lagd. Jag ser inte speciellt optimistiskt på framtiden. Världsläget oroar mig. Nedsmutsningen är katastrofal. Upprustning, militarism och nationalism är fruktansvärt.

Varför skriver du texter och sjunger på svenska?

– Jag anser att man inte kan uttrycka sig fullt ut på ett annat språk än sitt modersmål. Jag vill också göra något för svenskan i Finland. Det är tråkigt att det inte finns ett skivbolag som är intresserat av att ge ut musik på svenska. Jag är orolig för svenskans framtid. Det är synd att det blandas in så många finska och engelska ord i vår svenska. Men jag tycker också att den svenska som talas i Sverige tagit mycket stryk och många svenskar talar en ganska dålig svenska. För att svenskan ska överleva i Finland behöver vi stöd från Sverige, säger Salomonsen.

Han är lite avundsjuk på författarna som har förlag att tillgå för att få ut sina alster.

– Det skulle vara roligt om det fanns ett skivbolag, men det måste vara ett bolag som inte tror att det kan göra vinst på sin verksamhet. Jag har haft förmånen att Kulturfonden understött utgivningen av min senaste skiva, men alla som gör musik på svenska är inte i samma situation.

Salomonsen är aktuell med det nya albumet Om. När det gäller framtidsplaner är han kryptisk.

– Jag är öppen för förslag när det gäller olika musikaliska projekt. Jag tycker att man aldrig kategoriskt ska stänga några dörrar. Det finns mycket musik som är intressant och tillgänglig. Det är både en ynnest och en fälla. Man ska inte låta sig influeras alltför mycket. Det kan visa sig att stycket redan är skrivet och komponerat: Men jag har planer på ett tredje album, säger Salomonsen.

Läs också:

https://www.hbl.fi/artikel/lekfullt-med-stilmassig-bredd/?fbclid=IwAR1es1zteWhhmFV-MXdgrh0Rr-Ni-gaQoFL4h-dDWB-hwzk_0wmFcZf8N6o

Ornella Vanoni, Vinicius De Moraes, Toquinho: La Voglia La Pazzia L'Incoscienza L'Allegria.

"I det här albumet finns tre konstnärer som gör musik som går rakt in i min nostalgiska ådra. Det är ett skickligt inspelat album med fantastiskt fina låtar."

Simon & Garfunkel: Sounds of Silence

"Folkrock med texter som tilltalar mig oerhört. En utmärkt duo."

Yuseef Latef: Detroit

"Jazz som har lite pop i sig. Klassiskt fin musik med låtar som är uppkallade efter platser i Detroit."

Profil

Tom Salomonsen…

Bor i: Helsingfors.

Ålder: mellan femtio och askan.

Familj: hälften utflugen.

Sysslor: att avvakta min hädanfärd på angenämaste sätt.

Favoritbok: jag kan inte nämna dem alla …

Favoritfilm: Les parapluies de Cherbourg, City Lights.

Smultronställe: havsbandet i badkaret.

Uppskattar: tillvaron, ibland.

Föraktar: Vem bryr sig?

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning