Tom Cruise får ge järnet

Jägare och jagade. Tom Cruise och Cobie Smulders i Jack Reacher: Never Go Back. Bild: Okänd

Trots en följetong som Mission: Impossible har fixstjärnan Tom Cruise varit sparsam när det gällt uppföljningar. Nu är det ändå dags för Jack Reacher: Never Go Back som anländer fyra år efter originalet men som kronologiskt utspelar sig fyra år tidigare.

THRILLER

Jack Reacher: Never Go Back

Regi: Edward Zwick. Manus: Richard Wenk, Edward Zwick, Marshall Herskovitz på basis av Lee Childs roman. Foto: Oliver Wood. Musik: Henry Jackman. I rollerna: Tom Cruise, Cobie Smulders, Danika Yarosh, Patrick Heusinger, Aldis Hodge, Ninja N. Devoe.

Ensamvargen Jack Reacher (Tom Cruise) återvänder till sitt gamla högkvarter i Virginia där han verkat som militärpolis. Han vill möta den nya överbefälhavaren, major Susan Turner (Cobie Smulders), med vilken han endast varit i telefonkontakt under de olika uppdrag han löst. När han anländer till högkvarteret får han höra att majoren blivit häktad, anklagad för spionage. Också Jack Reacher ställs mot väggen och blir utpekad i ett faderskapsmål som inträffade för 15 år sedan och som Jack definitivt inte tror på.

Häktet hägrar för de bägge men det tycks finnas krafter som vill gå längre och likvidera dem. Spåren leder till Afghanistan där två av major Turners kolleger blev skjutna till döds. Inte av fienden utan av amerikanska aktörer som arbetade för en stor vapentillverkare och som sålde vapnen och även något annat.

Duon lyckas ta sig ur fängelset och så inleds jakten på den stora konspirationen vars final utspelar sig i New Orleans. Mycket riktigt är Reacher och Turner både jägare och jagade och med Patrick Heusinger som läskig lejd mördare. Tredje hjulet under vagnen är Danika Yarosh som den 15-åriga flickan i Reachers faderskapsmål.

Edward Zwick, som även samarbetade med Cruise i Den sista samurajen (2003), regisserar först och främst med musklerna och onekligen har detta smittat av sig på huvudrollen. Som handlingskraftig hjälte kan Cruise kuriöst nog påminna om en de gamla årgångarnas Charles Bronson i kombination med en Clint Eastwoods ordkarghet. De brutala avrättningarna och storsmockorna är legio. Frågan är om Cruise är helt skräddarsydd för detta galleri?

Det ska inte förnekas att det är välsmort, intensivt och inte enbart orgiastiskt våld. Ändå vore det en överdrift att tala om en djupare studie i skumma komplotter och paranoia. Showen består först och främst av den dådkraft Cruise, sekunderad av Smulders, får visa upp.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning