Tölöelever flyttar in i totalrenoverad nyklassisk pärla

Efter snart ett och ett halvt år i exil i paviljonger vid stranden på Sandudd får Minervaskolans elever flytta tillbaka till sitt anrika skolhus i främre Tölö. Den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden har genom gått en total ombyggnad där experter på modern byggnadsteknik har jobbat sida vid sida med stadsmuseets anställda.

På måndag är en spännande dag som Minervaskolans elever har väntat på som på solens uppgång. Den nyklassiska skolbyggnaden på Apollogatan 12 har varit stängd sedan skolavslutningen 2017 och det här är första gången sedan skolan slog upp sina dörrar för nästan nio decennier sedan, år 1929, som byggnaden har genomgått en totalrenovering.

Minervaskolans byggnad fyller 90 år nästa år. Skolhuset är den finländska kvinnliga arkitektpionjären Eva Kuhlefelt-Ekelunds främsta verk. Huset har renoverats omsorgsfullt för 11,3 miljoner euro under ledning av huvudarkitekt Eero Renell. Relieferna över berömda kvinnor genom historien sväntar på att hängas tillbaka på väggarna i festsalen. Bild: Leif Weckström

Alla invändiga ytor är nya förutom det gamla stengolvet som blänker nypolerat och ekparketten i festsalen som har fått sig en omgång med slipmaskin och nytt lack. Trots att skolan invändigt är så gott som ny är interiören sig lik. De gamla spegeldörrarna är restaurerade och även de breda snidade golvlisterna har återanvänts eller ersatts av nytillverkade replikor.

Torv och murkna stockar borta

Som i så många andra skolbyggnader förekom det även i Minerva vissa problem med inomhusluften innan renoveringen men den saken är nu åtgärdad. Huvudarkitekt Eero Renell vars byrå har specialiserat sig på ombyggnad av skolor, berättar att orsaken till luftproblemen uppdagades då byggarbetarna öppnade golven i klassrummen. Golven hade isolerats med torv som hade blivit blöt då man förr i världen storstädade skolan efter läsårets slut med hinkvis med skurvatten.

Torven, byggavfallet från 1920-talet och de murkna stockarna och som fanns mellan våningarna är nu borta och i stället har nya ventilationsrör fått plats mellan våningsplanen. Mycket tid och planering har gått åt till att förse huset med modern ventilation vilket är en utmaning i en gammal kulturhistoriskt värdefull byggnad som är skyddad i stadsplanen. Nere i källaren och under skolgården har man sprängt nya utrymmen för luftintag och ett enormt maskinrum som ser ut som en mindre fabriksanläggning.

Minervaskolan till vänster har fått nytt utseende. Huset har rappats och målats i samma gammalrosa kulör som byggnaden hade då skolan öppnade år 1929. Bild: Leif Weckström

Rosa ytterväggar

Ytterväggarna har fått ny rappning och huset har ändrat skepnad i och med att skolan som målades vit på 1950-talet har återfått sin ursprungliga violettrosa kulör. HBL har nåtts av rapporter att färgvalet har väckt förtjusning bland lågstadieskolans flickor, medan en del av killarna har varit mindre begeistrade i att skolan har fått skära ytterväggar.

Skolhuset har betecknats som den finländska kvinnliga arkitektpionjären Eva Kuhlefelt-Ekelunds främsta verk. Jämfört med andra byggnader från samma epok är den här exceptionellt detaljrik, med reliefer av skulptören Gunnar Finne, takmålningar, snidade pelare, ornament och åtskilliga konstverk, till exempel en glasmålning av Tove Jansson i matsalen.

En stor förändring är att den nedersta korridoren med tillhörande klassrum har byggts om till daghem. För det här ändamålet har man från gårdssidan byggt en ny ytterdörr i gammal stil med egen tambur för daghemsbarnen och öppnat nya dörrar i fil mellan de tidigare klassrummen.

Nya daghemmet Apollo som också öppnar på måndagen i byggnaden ska råda bot på den akuta brist på daghemsplatser som råder i innerstan. Daghemmet har plats för 22 barn i åldern 3-5 år och 12 barn under tre år.

Finesserna sitter i detaljerna: Till exempel bänkarna, garderobshyllorna och klädkrokarna i de olika korridorerna är specialdesignade och ser ut som om de vore av samma årgång som byggnaden, men de är de facto nytillverkade.

Förändringarna har alla gjorts med hänsyn till hur byggnaden såg ut då skolan öppnade. Fönstren är ursprungliga och har åkt fram och tillbaka över Finska viken till Estland där skickliga snickare har restaurerat fönsterkarmarna, satt in nya glasrutor och dessutom infogat en extra glasskiva för bättre värmeisolering.

– Så här bra fönsterkarmsvirke finns inte att få längre. Därför var det en bättre lösning att restaurera de gamla fönstren än att låta göra nya kopior, säger Eero Renell.

Skolans interiör är sällsynt detaljrik. Här en relief i talet av skulptören Gunnar Finne som parallellt med skolbyggnaden i Främre Tölö, jobbade med inredning och skulpturutsmyckning av Riksdagshuset som byggdes samtidigt några kvarter ifrån. Bild: Leif Weckström

Kontorsstolar på hjul

I klasserna väntar nya ergonomiska kontorsstolar på hjul och i biblioteket finns förutom vanliga stolar högvis av mysiga säckstolar. Nytt är också att de majestätiskt breda välvda korridorerna har försetts med grupper av bord och stolar som kommer till användning om man behöver dela upp eleverna till exempel så att hälften utför skoluppgifter i korridoren medan andra har högläsning inne i klassen.

Samtidigt som eleverna intar skollunch i matsalen kan de beundra den här glasmålningen av Tove Jansson. Målningen som är daterad 1944 är 15 år nyare än själva skolhuset. Bild: Leif Weckström

Ingen guldfiskdamm

Även skolgården är omgjord med nya klätterställningar, gummiasfalt och fotbollsmål. Gårdens ursprungliga formspråk är bevarat. Dock har man inte återställt den guldfiskdamm som ska ha funnits på gården då skolan öppnade för 90 år sedan. På 1920-talet kunde en privatskola hålla sig med personal som hade tid för dammskötsel, men i dag är ägaren Helsingfors stad inte redo använda budgetmedel för undervisningen till att sköta en trädgårdsdamm med fiskar.

Ombyggnaden har kostat skattebetalarna i Helsingfors 11,3 miljoner euro. Någon kan kanske tycka att det är orättvist att vissa barn får gå i en så här påkostad skolbyggnad, medan andra elever i staden tillbringar sin skolvardag i betydligt enklare byggnader.

– Alla våra skolhus kommer någon gång in i en fas då de måste renoveras. Minervaskolan och Tölöborna har väntat väldigt länge på att byggnaden ska renoveras, säger Niclas Grönholm, direktör för svenska servicehelheten vid sektorn för fostran och utbildning.

Praktexempel på nordisk klassicism

Minervaskolan, grundad 1889 under namnet privata svenska flickskolan, flyttade 1929 in i skolhuset. Byggnaden ritades av den finländska kvinnliga arkitektpionjären Eva Kuhlefelt-Ekelund som utexaminerades från Tekniska högskolan år 1916 och efter det studerade vidare i Stockholm med hjälp av ett statligt stipendium som även möjliggjorde studieresor till de övriga nordiska länderna, till Italien och Frankrike.

Byggnaden är ett praktexempel på nordisk klassicism, det vill säga den stilriktning som växte fram när nationalromantiken hade spelat ut sin roll och man sökte efter ett stramare formspråk byggt på det sena 1700-talets ideal.

Skolan var den första finländska flickskolan som redan från starten var avsedd att ge undervisning med målet att eleverna skulle fortsätta med universitetsstudier.