Tips för en lyckad trekant – klicka här!

En vilseledande och missvisande rubrik – det främsta kännetecknet på ett klickbete. Få upplevelser är så irriterande som att känna sig lurad på webben. Risken för att man aldrig återvänder till samma webbplats är hög.

Men det finns olika grader av klickrubriker. Det finns de vars syfte är att lura människor att läsa en dålig artikel för att maximera antalet sidvisningar. Men det finns också klickrubriker som är nödvändiga för att så många som möjligt ska få chansen att läsa en bra artikel.

Snicksnack, en bra artikel behöver ingen publikfriande rubrik på webben! säger du kanske. Men det stämmer inte. Om en djupgående och välskriven text döljs bakom en obegriplig rubrik existerar den i praktiken inte på webben där minsta lilla tröskel avskräcker. Antalet läsare går att räkna på fingrarna.

Jämför följande rubriker:

a) Utskottsbehandling röstades ned

b) Mats Nylund rasar mot beslutet om Vasajouren: "Hur i fridens namn täcks ni?"

Två olika rubriker på samma artikel om en ödesfråga i Svenskfinland: vårdreformens språkkonsekvenser. Båda är lika sanna och båda har täckning i texten. Vilkendera skulle få dig att läsa vidare?

Bland läsarna på HBL.fi väljer tio av tio den senare rubriken. Därför vimlar det av den här sortens rubriker på HBL:s webbplats. Läsarbeteendet går att iaktta i realtid, och ju mer lyhörd en redaktion är för läsarnas önskemål, desto mer formar sig webbplatsen till en spegelbild av läsarna. Journalister vill inget hellre än skriva texter om ämnen som engagerar läsarna. Ingen vill skriva en text som ingen läser.

Läs också: De 100 mest lästa artiklarna på HBL.fi 2017

Men här finns en paradox. Många läsare har till exempel efterlyst fler utrikesreportage och fler djuplodande analyser. Men när den sortens material erbjuds på webben är det bara ett fåtal som läser det.

I stället hade en av årets mest lästa artiklar på HBL:s webbplats rubriken "Lät sig bestigas av 250 kilo galt – döms till villkorligt fängelse". Texten handlar om ett polisfall en iskall lördagsnatt i januari då en man bröt sig in i en svinstia i Kärsämäki för att förlusta sig med en galt på ett kvarts ton. När mannen ertappades tillsammans med galten flydde han snubblande i svindyngan, satte sig berusad och nedsölad bakom ratten, kraschade sin bil i diket och greps för bland annat rattfylleri. Jag hör själv till dem som omedelbart läste artikeln.

Dagstidningar har i flera hundra år skrivit om överraskande brottsfall, och det var i sig ingenting märkligt med att HBL återgav polisrapporten om galtintermezzot. Många tyckte ändå att det var under tidningens och läsarnas värdighet att publicera nyheten. Samtidigt pekade webbkurvorna spikrakt uppåt och tusentals läste artikeln.

Kära ni, om det verkligen är så att ni inte vill läsa om "galtmannen", varför är artikeln då en av årets mest lästa?

Vid sidan av klickrubriker kritiseras medierna ofta för selektiv rapportering. "Medier rapporterar om terrordåd i Stockholm eller Bryssel, men när det smäller utanför västvärlden försummar man sitt uppdrag", heter det.

Jag hävdar att medierna nog rapporterar om terrordåd i Nigeria och Bangladesh, men att energin och resurserna för att göra det dräneras då läsarintresset är så ringa – åtminstone på webben. Två exempel: över 300 döda i Somalias huvudstad Mogadishu i mitten av oktober. En månad senare: minst 235 döda i en massaker på Sinaihalvön. HBL tar in texter via Reuters och TT, men läsarsiffrorna är bara omkring en tiondel av galtmannens. Artiklarna delas inte i sociala medier.

Påståendet "Medierna skriver inte om attacken på Sinaihalvön" kan ofta omskrivas så här: "Jag har inte sett något om Sinaihalvön i mitt Facebookflöde". Och igen: jag är själv ofta ett typexempel på det här beteendet.

För många finländare har Facebook blivit den primära dagliga nyhetskällan, och det som inte delas där "finns inte" på webben. Följaktligen har mediernas beroende av Facebook ökat kraftigt.

För många medier är Facebook huvudkanalen för att nå läsarna – men det lyckas bara om rubrikerna är tillräckligt intresseväckande för att nå över bruset. Och då är vi tillbaka vid frågan om klickrubriker. Ett otyg? Eller en nödvändighet för att medierna ska kunna fylla sin demokratiska funktion, det vill säga nå ut med viktig information?

För det framtida informationssamhället är vårt läsarbeteende på webben hur som helst absolut avgörande, för allt fler mediers webbplatser styrs automatiskt av algoritmer, inte av enskilda personer eller redaktioner. Algoritmerna lyfter upp de nyheter som flest människor läser. I algoritmernas värld avgör vi alltså alla tillsammans i realtid vad som är viktigare – galtmannen eller tingsrättsreformen?

Redaktionerna och läsarna har alltid format innehållet i samverkan med varandra, och det här kommer sannolikt bara att förstärkas i framtiden. Deras intressen är gemensamma: engagerande och väl underbyggda artiklar om ämnen som berör.

Får jag därför föreslå ett ömsesidigt nyårslöfte? HBL undviker fjantiga rubriker som inte har täckning i texten – och läsarna läser och delar sådana artiklar ni vill ha mer av i fortsättningen.

Läs också:

Sportens tio-i-topp 2017

Kulturens tio-i-topp 2017

Tobias Pettersson Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00