Tio anledningar att gå på bio i höst

Sannah Nedergård och Tom Rejström i Den svalvelgula himlen. Bild: Solar Films / Cata Portin

Så var den här, filmhösten, ett år försenad, efterlängtad och emotsedd. I höst är biorepertoaren osedvanligt spännande. De som räknat ut spelfilmen till förmån för tv-serien lär få sig en tankeställare.

Sett ur ett kommersiellt perspektiv är James Bond-rullen No time to die, den femte och sista med Daniel Craig, det stora utropstecknet bland höstens biopremiärer, en film som får även den finländska mannen att sätta sprätt på kultursedlarna.

En given succé på biograferna i höst är också Lady Di-dramat Spencer med Kristen Stewart i titelrollen. Och säg den som inte är sugen på Juho Kuosmanens Cannesvinnare Kupé nr 6, tätt följd av Claes Olssons Den svavelgula himlen som bygger på en roman av Kjell Westö.

Från vårt västra grannland kommer Tigrar, ett tokhyllat fotbollsdrama som lyfter fram den professionella idrottens avigsidor, som psykisk ohälsa.

Men hur ska salskapaciteten, dukarna, räcka till i en situation där premiärtrycket på förekommen anledning är hårt och publikrestriktionerna än så länge sätter käppar i hjulet? Det kan bli trångt om saligheten samtidigt som de mindre titlarna förpassas till marginalerna. Här följer tio nedslag i den osedvanligt spännande höstrepertoaren.

1. Denis Villeneuve: Dune

Själv är jag ingen vän av David Lynchs originalfilm från 1984 som är mer än lovligt rörig. Men när kanadensaren Denis Villeneuve ger sig i kast med Frank Herberts science fiction-opus lever hoppet. Han är mannen som lyckades blåsa liv i Blade runner 2049, ett annat prestigeprojekt. Dessutom har förhandskritiken varit taggad: "ett epos med en briljans som inte är av denna världen" skrev Peter Bradshaw i The Guardian. (17 september)

Timothée Chalamet och Rebecca Ferguson i Dune. Bild: Chiabella James

2. Cary Joji Fukunaga: No time to die

Det har gått inte mindre än ett och ett halvt år sedan det var tänkt att Bondrullen No time to die skulle ha haft premiär i april 2020. Å andra sidan står Ian Flemings hemliga agent över det dagspolitiska rafflet så kanske det går vägen. Hur som helst är detta Daniel Craigs svanesång och visst har han gjort ett avtryck, den osnutne Liverpoolkisen. Léa Seydoux och Freddie Mercury-tolken Rami Malek kompar. (30 september)

Daniel Craig i No time to die. Bild: Nicola Dove

3. Ronnie Sandahl: Tigrar

Ronnie Sandahls Tigrar hade premiär i Sverige häromveckan och kritiken var översvallande. Det är fråga om ett fotbollsdrama där storslagna proffsdrömmar övergår i en mardröm utan like. Filmen bygger på Inter Milan-löftet Martin Bengtssons självbiografiska verk I skuggan av San Siro men här är det åländska Erik Enge som ger de idrottsliga prövningarna ett ansikte. (15 oktober)

Erik Enge i Tigrar. Bild: Filmikamari

4. Juho Kuosmanen: Kupé nr 6

När Karlebysonen Juho Kuosmanens Grand prix-vinnare, efter en roman av Rosa Liksom, förhandsvisades i regissörens hemstad nyligen såldes föreställningarna slut på nolltid. Denna roadmovie på räls handlar om den otippade vänskapen mellan en finsk studerande (Seidi Haarla) och en rysk gruvarbetare (Juri Borisov) som inte spottar i glaset. Det är destination Moskva-Murmansk som gäller. (25 oktober)

Seidi Haarla i Kupé nr 6. Bild: Sami Kuokkanen, © Elokuvayhtiö Aamu 2021

5. Wes Anderson: The French dispatch

Wes Anderson (The Grand Budapest Hotel) säger man inte nej till, i synnerhet som regissören i sin färska film polar med gamla bekanta lustigkurren Bill Murray och världens bästa Frances McDormand. Det är fråga om en kärleksförklaring till journalistiken av i går, en fiktiv småstadstidskrift som skriver om allt mellan himmel och jord. Räkna med en scenografiskt generös, visuell smällkaramell. (25 oktober)

Anjelica Bette Fellini, Bill Murray och Elisabeth Moss i The French dispatch. Bild: Searchlight Pictures

6. Claes Olsson: Den svavelgula himlen

Efter att ha betat av Elmer Diktonius (Häng dej, pojkfan!), Runar Schildt (En sparv i tranedans), Monika Fagerholm (Underbara kvinnor vid vatten) och Lars Sund (Colorado Avenue) sätter C Olsson tänderna i K Westö och en historia om kärlek och vänskap över tid. Nicke Lignells berättare får sällskap av ungdomskärleken Linda Zilliacus men mest nyfiken blir man på deras unga jag, Tom Rejström respektive Sannah Nedergård. (5 november)

Richard Madden, Gemma Chan, Kumail Nanjiani, Lauren Ridloff, Brian Tyree Henry, Salma Hayek, Lia McHugh, Don Lee, Barry Keoghan och Angelina Jolie i Eternals. Bild: Skärmavbild trailer/Marvel studios

7. Chloé Zhao: Eternals

Det är lätt att bli trött på de evinnerliga superhjältecyklerna, i alla fall om man inte tillhör målgruppen. Spännande i just det här fallet är att det är Nomadland-regissören Chloé Zhao av alla som ger sin syn på Marvels brokiga sällskap i mänsklighetens tjänst. Angelina Jolie och Salma Hayek ackompanjeras av mera oskrivna kort som Gemma Chan och Kumail Nanjiani. (5 november)

Yasmin Warsame och Omar Abdi i Guled och Nasra. Bild: Arttu Peltomaa, © Bufo 2021

8. Khadar Ayderus Ahmed: Guled & Nasra

Den andra finländska produktionen som platsade på årets Cannesfestival, denna inom ramen för den internationella kritikerveckan. Filmen, ett hoppingivande kärleks- och familjedrama om en gravgrävares vedermödor, är inspelad i Djibouti i östra Afrika och i en av titelrollerna ses Helsingforsskådisen Omar Abdi. Regissören har själv rötter i Somalia, snacka om multikulturellt segertåg. (12 november)

Vicky Krieps och Tim Roth i Bergman island. Bild: Les films du losange

9. Mia Hansen-Løve: Bergman island

Ännu en Cannesnyhet, ett relationsdrama som utspelar sig i skuggan av Fåröherden Ingmar Bergman. Vicky Krieps och Tim Roth är det amerikanska paret som åker till Fårö. Tanken är att få inspiration till ett filmmanus men sedan vill det sig inte bättre än att fakta och fiktion brottar ner varandra. En film om skapande och skrivkramp, familjeliv kontra konstnärskap. (25 december)

Kristen Stewart i Spencer. Bild: Filmikamari

10. Pablo Larrain: Spencer

Med tanke på vad den chilenska regissören Pablo Larrain åstadkom i Jacqueline Kennedy-dramat Jackie är förväntningarna stora inför Spencer, en Lady Di-studie med en viss Kristen Stewart i titelrollen. Det drar ihop sig till julfirande i kungafamiljens residens i Norfolk och traditionerna förpliktigar. Å andra sidan har äktenskapet med Charles nu kommit till vägs ände, dags att sätta ner foten. (25 december)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning