Tingsrättsreformen är grundlagsstridig om inte sidokanslier lämnas kvar

Att ministeriet driver sin fixa idé utan att bry sig om fakta förvånar mig ändå inte.

Justitieministeriets planer på sammanslagning av tingsrätter har väckt debatt. Ökade avstånd till domstol, farhågor om ökad byråkrati i större enheter och försämrad service på svenska har föranlett kritiska bedömningar.

När det gäller idén om att större enheter vore att föredra vill jag kort påpeka att enligt statistiken är de medelstora enheterna effektivast. Nämnas kan också att Stockholms tingsrätt redan 2007 delades upp i tre delar av hithörande skäl. Vårt land skulle nog inte ha råd att göra sådana här misstag. Att ministeriet driver sin fixa idé utan att bry sig om fakta förvånar mig ändå inte. Dess planer präglas av samma faktaresistens som så mycket annat av vad statsmakten gör nu för tiden.

Jag berör nedan frågan om tillgången på svenskspråkig service. Genom att vissa domar- och åklagartjänster omfattas av särskilda språkkrav kan rätten till svenska som rättegångsspråk tryggas. Det är inte här skon klämmer. Reformen hotar däremot att omintetgöra möjligheterna att få svenskspråkig service vid tingsrättskanslierna. För den skull är reformen till vissa delar oförenlig med bestämmelsen i grundlagens paragraf 17, andra momentet som kräver att det allmänna ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Syftet med bestämmelsen är att garantera såväl formell som faktisk jämställdhet mellan befolkningsgrupperna. Enligt lagmotiven har den betydelse för ordnande av samhällsservice.

Reformen skulle beröva tingsrättskanslier från svenskorter som Ekenäs och Borgå. Detta skulle på sikt leda till en utplåning av den svenskspråkiga service inom rättsvården som kanslierna svarar för. Det här framgår klart av vad språkrättsrådet Corinna Tammenmaa säger i en intervju i HBL (12.2). Hon förklarar att när personalen flyttas från en starkt svenskspråkig ort till en mer finskspråkig ort fungerar servicen en tid, men att den försämras i och med att den mottagande enheten möter rekryteringsproblem med tiden. Detta är inte gissningar utan baseras på erfarenhet.

Scenariot är alltså att om den starkt tvåspråkiga kanslipersonalen i till exempel Ekenäs flyttas till Esbo kommer man i Esbo antagligen inte att kunna ersätta de här personerna med tvåspråkig personal om 10–15 år då det blir aktuellt till följd av pensioneringar med mera. Då försvinner kapaciteten att ge service på svenska vid tingsrättskansliet i västra Nyland. Detta vore i stark kontrast med kravet att statsmakten ska tillgodose den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens behov enligt lika grunder.

Regeringsrådet Heikki Liljeroos säger i en intervju i HBL (12.2) att vanliga medborgare väldigt sällan behöver tingsrättens tjänster. Uttalandet är häpnadsväckande och vittnar snarast om en stor okunskap. Tingsrätterna handlägger nämligen en stor mängd ärenden av olika slag som i högsta grad berör vanliga medborgare – nämnas kan äktenskapsskillnader och olika familjerättsliga ärenden vid sidan om brottmålsärenden och fordringsmål etcetera.

Som arbetstagare vid en tingsrätt kan jag intyga att telefonerna ringer titt som tätt – och att det är just kanslipersonalen som sätter mycket tid på att besvara frågor som uppstått när någon i egenskap av part, vittne eller i någon annan roll har anledning att vara i kontakt med tingsrätten. Frågorna kan ofta vara mycket enkla och praktiska, men synnerligen viktiga för den som ställer frågan. Om reformen i sin nuvarande form blir av skulle de här frågorna inte i framtiden kunna besvaras på svenska – kanske de inte ens skulle bli förstådda.

Jag vill följaktligen hävda att reformen är grundlagsstridig om den inte kvarlämnar sidokanslier på svenskbygder såsom Ekenäs och Borgå. Eftersom jag utgår ifrån att grundlagens krav tas på fullt allvar är det min prognos att reformförslaget stöter på patrull senast i grundlagsutskottet. Men det förutsätter att likasinnade riksdagsledamöter och andra med inflytande på lagstiftningsprocessen tar upp kampen.

Mika Illman Tingsdomare, juris doktor, Ekenäs

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00