Tillbaka till Kämp!

Bild: Arkiv

Vårt lands första hotell i första klass var Kämp som slog upp sina dörrar år 1887. Med sina uthus och tjänstebostäder fyllde det ett helt kvarter.

Centrala Helsingfors byggdes i sten mot slutet av 1800-talet. Den välbärgade bourgeoisin byggde i Kronohagen, Gardesstaden och Ulrikasborg. Stadens finaste centrum och de största palatsen restes kring Esplanaden. Varje huvudstad av aktning skulle ha ett fint hotell, ett Grand Hôtel, och för en tid hade faktiskt Helsingfors det största hotellet i Norden.

Sitt namn fick hotellet av det första legendariska restauratörparet Maria och Carl Kämp. Huset ritades av en av sin tids höjdare, arkitekt Theodor Höijer (1843-1910). Hotellet utrustades med hiss, en s.k. hydraulisk elevator som var en av Nordens modernaste, och inreddes med möbler från S:t Petersburg. Laura Kolbe som skrivit hotellets historik ser Kämp som en symbol för det europeiska i Helsingfors.

Kämp drog givetvis till sig de välbärgade, men som vi vet blev det också en legendarisk samlingsplats för vår spirande kulturelit. Hotellet har spelat en central roll vid olika historiska händelser i vår 100-åriga historia, inte minst under första och andra världskriget, då utländska reportrar var stationerade i hotellet.

I början av 1960-talet skrevs det flitigt i pressen om att hotellet sjunker ner i Gloets gyttja. Det här berodde på uteblivna reparationer, men också på den ökade trafiken och det ivriga byggandet i omgivningen som torkade ut jordmånen. Fastighetsägare då var Kansallis-Osake-Pankki, KOP, som de facto haft sitt grundande möte i hotellets spegelsal 1889 och i vars ägo fastigheten varit sen 1917.

Starkare än renovering av den existerande byggnaden klingade budet om större byggnadsrätt i form av effektivare kvadratmetrar och lägre våningshöjd, alltså att till fullo utnyttja byggrätten. Under denna tid revs en hel mängd 1800-tals byggnader i Helsingfors centrum för att ge plats åt nya anonyma kontorsbyggen.

Kämps öde diskuterades allmänt och byggnadsskyddarna steg fram. Anmärkningsvärt är att bankens dåvarande direktör ansåg att "man kan ifrågasätta om Kämp har något kulturvärde i det här landet. Det är ju en byggnad som byggdes år 1887". Tala om ett ungt lands historielöshet!

Men i samma veva revs också Heimolahuset, där riksdagen i tiderna godkände Finlands självständighetsförklaring. Gamla byggnader är i ständig fara i Finland.

Motståndet fick banken att, efter att ha rivit hela kvarteret, återuppbygga fasaden mot Esplanaden, huvudtrappan och spegelsalen. I Finland skyddar man i regel fasader medan interiörerna fritt får förstöras fastän arkitektur är något man som individ upplever som ett utrymme, en plats, inifrån.

Efter att ha fungerat som hotell i närmare 80 år blev fastigheten huvudkontor för en bank i tre årtionden, tills den vid millennieskiftet återuppstod som hotell. Ur arkitektonisk synvinkel skulle det ursprungliga givetvis vara att föredra. Ursprungligt är alltid ursprungligt, gammalt är gammalt och nybyggt tenderar att vara nybyggt.

"Alla språk talas" var hotellets ambitiösa reklam redan från början. Därför är det nu välkommet att Laura Kolbes historik över Kämp, Hotellet och dess stad, äntligen även utkommit på svenska. Som det tidigare angivits i HBL utkom boken på finska och engelska i fjol.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39