Tiitinen i memoarbok: Stasi-listan är en struntsak

I en biografi som utkommer i dag avfärdar Skyddspolisens långvariga chef Seppo Tiitinen den ökända "spionlistan", som bär hans namn, som en bagatell. Samtidigt vill Tiitinen en gång för alla ta kål på två envisa rykten: president Tarja Halonen och statsminister Kalevi Sorsa var inte listade som Stasi-agenter.

Boken Vakoilijoita ja veijareita (ungefär Spioner och filurer), som tidigare Skypo-chefen och och riksdagens tidigare generalsekreterare Seppo Tiitinen skrivit tillsammans med journalisten Pekka Ervasti, bjuder på fläktar från kalla krigets spionvärld och på inblickar i rikspolitikens kulisser.

I memoarboken ger Tiitinen, som ledde Skyddspolisen 1978–1990 och var riksdagens generalsekreterare 1992–2015, också sin egen syn på några av de kontroverser som kantat hans långa karriär som ett slags grå eminens.

Till bokens mest åstundade passager hör avsnittet om den mytomspunna Tiitinenlistan, en förteckning över 18 finländare med påstådda kopplingar till den illa beryktade östtyska säkerhetstjänsten Stasi som Skypo fick via internationella underrättelsetjänster.

– Mycket väsen för ingenting, inleder Tiitinen, som berättar att han diskuterade agentlistan med president Mauno Koivisto i juli 1990 då östblocket höll på att falla sönder.

Duons beslut blev att dokumentet inte var tillräckligt betydelsefullt att sätta resurser på i ett läge där Sovjetunionen knakade i fogarna och hela utrikespolitiken höll på att stöpas om.

Stasi hade förvisso agenter i Finland, konstaterar Tiitinen, och lyckades också värva finländare. Han nämner den unga teknikstuderanden och taistoiten Esa Erävalo, som erkände och gjorde avbön.

Men själva listan ger Tiitinen egentligen inget värde alls, eftersom den enligt honom inte berättar någonting om vilken sorts samarbete de påstådda agenterna skulle ha haft med Stasi.

– Många av namnen på listan var dessutom fel skrivna. I dag minns jag inte ens ett enda av dem, säger Tiitinen i boken.

Ändå säger sig Tiitinen minnas att inga toppolitiker ingick i listan. Han vill därmed slutgiltigt utplåna de sega ryktena om att tidigare statsminister Kalevi Sorsas och expresident Tarja Halonens namn finns med.

Koivisto och Tiitinen beslöt sig för att lägga listan ad acta, till handlingarna, och låste in den i Skyddspolisens kassaskåp. Där ligger den alltjämt.

Forskaren Kimmo Elo vid Helsingfors universitet försökte få tillgång till listan i vintras, men Skypo gjorde tummen ned med motiveringen att det inte är uteslutet att uppgifterna skulle skada nationens säkerhet, såväl som Skypos trovärdighet i underrättelsevärlden.

– Som det nu ser ut blir listan offentlig 2050. Den som lever får se, säger Tiitinen i boken.

Koivistos svärson i trubbel

Journalisten Pekka Ervasti beskriver bokarbetet med Tiitinen som en ketchupeffekt där fler och fler anekdoter från rikspolitikens innersta rum hela tiden dök upp. Av boken framgår till exempel att president Mauno Koivisto i tysthet vidtog åtgärder för att skydda sin svärson, affärsmannen Jari Komulainen. Komulainen hade enligt boken hamnat i "skumt affärssällskap" och misstänktes för ekonomiska brott.

Presidenten anlitade en toppjurist för att bevaka Komulainens intressen. Tiitinen, som hade tät kontakt med presidenten i egenskap av Skypo-chef, riskerade att bli en mellanhand när Komulainens affärer utreddes. Komulainen åtalades i härvan, men dömdes inte.

– Presidenten är ändå människa, och också han har släktingar. Det är förståeligt att Koivisto vidtog beskyddande åtgärder, fastän han sannolikt inte ville ha någonting med saken att göra, säger Tiitinen.

Saftiga festfakturor

Tiitinen besvarar också den kaskad av kritik han fick som riksdagens generalsekreterare då kostnaderna för riksdagens 100-årsjubileum 2006 svällde från budgeterade 3 miljoner till över 5,3 miljoner. I fokus var bland annat över 1 000 flaskor vin som beställdes från Sydafrika som fastnade i en dyr och mångårig tulltvist.

Riksdagen höll den stora festen på Nationaloperan, i vars styrelse Tiitinen satt. I boken säger Tiitinen att han var noga med inte på något sätt blanda sig i prisförhandlingarna.

Att budgeten sprängdes berodde på missöden och missförstånd, anser Tiitinen, som påpekar att riksdagsledamöterna var med om att fatta beslut om arrangemangen som Tiitinen själv sedan fått bära hundhuvudet för.

Han påminner också om att den massiva bokserien om riksdagens historia slukade omkring hälften av summan, 2,7 miljoner euro. En stor del av böckerna gick aldrig åt.

Seppo Tiitinen, född 1947, i riksdagen i vintras. Bild: Lehtikuva/Martti Kainulainen

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39