Terror drabbade Finland 1918 och 2007

Den obefintliga respekten för människovärdet är den gemensamma nämnaren för alla terrorister och våldsmän.

Terrorism är ingalunda någon ny erfarenhet för Finlands folk. Även om knivattacken i Åbo kan framstå som något "nytt", har den faktiskt inte "hämtat terrorn till Finland". Krasst sett är vår nations själva födelse intimt förknippad med våldshandlingar som kan beskrivas som terror, röd och vit sådan.

Ändå är det inte inbördeskriget 1918 jag tänker på dagarna efter den vidriga knivattacken i Åbo, som polisen nu utreder som terrorbrott. (Vi ska vara försiktiga med slutsatserna, men att offren verkar ha varit slumpvis utvalda talar för den tesen. Avgörande för den slutliga brottsrubriceringen verkar vara vilken intention gärningsmannen – eller gärningsmännen – hade.)

Just detta om intention får mig att minnas skolskjutningen i Jokela, vars tioårsminne uppmärksammas senare i höst. Också den en ofattbar grymhet, där en mycket ung man höll i vapnet och tog livet av åtta medmänniskor i vad som han själv kallade en terrorhandling. Hösten 2007 avfärdades Pekka Eric Auvinen som en galning. Kanske var det på goda grunder, men i den diskussion om terrorism som kanske står för dörren nu, tio år senare, kan det vara nyttigt att minnas att Auvinen efterlämnade ett "manifest" där han på god engelska skrev att han vill att hans dåd ska kommas ihåg som politisk terrorism: "även om jag valde en skola som mål, är mina motiv för attacken politiska och mycket djupare och av den anledningen vill jag inte att detta kallas för en 'skolskjutning'".

Vidare upprättade han en lista över allt han hatar – däribland jämlikhet, tolerans, mänskliga rättigheter och demokrati – och skrev att han är redo att dö för sin sak, och att det är bättre än att "leva ett långt och olyckligt liv".

Han verkar till och med ha varit medveten om den särbehandling vita gärningsmän tenderar att få: att avfärdas som en ensam galning, vars motiv inte går att ta på allvar. I de sista meningarna av sitt manifest uppmanar han läsaren att inte skylla dådet på någon annan, eller på filmerna han sett eller på tv-spelen han spelat.

Vad som får unga män (vare sig de är födda i Finland eller Marocko) att förfalla till våld som både är besinningslöst och cyniskt kalkylerat är en gåta. Förmodligen går det inte att dra någon definitiv gräns mellan personlig psykisk ohälsa, politisk eller religiös ideologi och olika sociala faktorer. Men det är viktigt att inte per automatik göra olika analyser av olika våldsdåd utifrån gärningsmannens härkomst – liksom det är viktigt att se att den gemensamma nämnaren för alla våldsmän är den obefintliga respekten för människovärdet.

I den mån kampen mot våld och terror är en angelägenhet för det offentliga samtalet är dess viktigaste uppgift att alltid, alltid, försvara detta människovärde, rätten till liv som övertrumfar allt annat. Det är ett ansvar som vilar på alla som har så mycket som ett Facebook-konto, men naturligtvis i högre grad på dem som hörs mest.

Det är inte sannolikt att hatets och känslokylans röster någonsin kommer att tystna helt, men de måste bjudas motstånd. För massmedier gäller det att hantera dessa röster med urskiljning och kritisk touch, i den mån de i det fria ordets namn ges utrymme.

Knappast vill någon heller ge just religiösa fundamentalister mer utrymme. Men vi gör gott i att minnas att perverterade läsningar av Koranen inte är det enda receptet för terrorism. Pekka Eric Auvinen kallade sig Natural Selector på nätet, och till hans läsning och inspiration hörde filosofen och ekofascisten Pentti Linkola, som intervjuades i Helsingin Sanomat bara dagarna före dådet i Åbo.

Jag vill inte göra någon enkel eller billig poäng av detta. Varken Linkola eller HS är ansvariga för det människovärde som har stulits med kniv eller pistol. Däremot bär de ett ansvar för hur människovärdet devalveras genom språkliga handlingar. Då en filosof säger att det är bra att flyktingar drunknar i Medelhavet spottar han på människovärdet. Då en redaktion låter ett sådant påstående passera, utan följdfrågor eller invändningar, bidrar den till att normalisera sådana spottloskor. I en annan värld hade påståendet kanske kunnat stå för sig, som bevis för sin egen inneboende orimlighet, men dessvärre är Finland 2017 inte en sådan värld.

Och därför: Ska vi ha en diskussion om våld och terrorism efter knivattacken i Åbo måste vi tala också om detta.

Fredrik Sonck Kulturchef

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33