Teaterliv och omöjlig kärlek

Heikki Ranta som William Shakespeare och Miila Virtanen förklädd till manlig skådespelare i stadsteaterns uppsättning av Shakespeare in Love.Bild: Tapio Vanhatalo

Det gnistrar till mellan Heikki Ranta och Miila Virtanen i stadsteaterns uppsättning av Shakespeare in Love.

Rakastunut Shakespeare. Originalmanus: Marc Norman & Tom Stoppard. Scenadaption: Lee Hall. Musik: Paddy Cunneen. Regi: Kari Arffman. Översättning: Reita Lounatvuori. Koreografi: Jyrki Karttunen. Scenografi: Katariina Kirjavainen. Dräkter: Elina Kolehmainen. Ljus: Petteri Heiskanen. Ljud: Eero Niemi. Maskering och hår: Jaana Nykänen. På scenen: Heikki Ranta, Miila Virtanen, Tuukka Leppänen, Jari Pehkonen, Heidi Herala, Mikko Vihma, Rauno Ahonen, Petrus Kähkönen, Kari Mattila, Risto Kaskilahti, Matti Olavi Ranin, Helena Haaranen, Jouko Klemettilä, Luca Elshout/ Eetu Alppi, Jyrki Kasper, Matti Rasila, Kai Lähdesmäki, Mikko Paloniemi, Unto Nuora, Juha Jokela, Ilkka Kokkonen, Kaisa Torkkel, Heidi Naakka, Inka Tiitinen, Raili Raitala, Kirsi Karlenius, hunden Heppu/ Kida.

Premiär på Helsingfors stadsteater 25.1.

Tjugo år efter att filmen Shakespeare in Love kammade hem sju Oscar får scenversionen Finlandspremiär på Helsingfors stadsteater i regi av teaterchefen Kari Arffman. Föreställningen har marknadsförts synligt och produktionen är storskalig, med mastodont scenografibygge (av Katariina Kirjavainen) och detaljrika epokdräkter (av Elina Kolehmainen) för den stora ensemblen.

Det är, så klart, en kärlekshistoria. På ett ganska fiffigt sätt flätar manusförfattarna Marc Norman och Tom Stoppard samman en fantasi om William Shakespeares liv med hans verk, så att intrycket blir att till exempel Romeo & Julia delvis handlar om honom själv. Eftersom väldigt lite är känt om den verklige Shakespeares liv, är det tacksamt att fritt fabulera. Vi får också kika in bakom kulisserna på en 1500-talsteater och får även en bild av tidens hierarkiska samhällsordning.

I Rakastunut Shakespeare möter vi en ung Will (Heikki Ranta) med skrivkramp. I förbifarten nämns ett olyckligt äktenskap som han fysiskt och mentalt tagit avstånd från då han flyttat till London. Hans vän och kollega Christopher Marlowe (Tuukka Leppänen) är betydligt mer känd och uppskattad än han, och bidrar dessutom på inte alls obetydliga sätt till hans pjäser.

Rikemansdottern Viola de Lesseps (Miila Virtanen) älskar teater och drömmer om ett liv som skådespelare, vilket så klart är en omöjlighet – på Elisabeth den förstas tid (Helena Haaranen) var det förbjudet för kvinnor att spela teater. Hon hittar ändå på en lösning: förklädd till man provspelar hon för rollen som Romeo i den ännu halvfärdiga pjäsen, och övertygar Will med sin tolkning av en av hans texter. När Will sedan träffar Viola på en bal och blir blixtförälskad – och känslorna besvaras – är dramat klart och händelseutvecklingen förutsägbar. De tu får några stulna stunder av passion tillsammans. Här är kemin mellan Virtanen och Ranta tillräckligt god för att skapa en trovärdigt elektrisk stämning på scen.

Konventionellt

Arffmans uppsättning är klassisk och bjuder inte på några överraskningar. Berättelsen rullar på i ett jämnt tempo. Koreografin av Jyrki Karttunen är fungerande och välinövad. Metoderna att locka till skratt är de gamla vanliga: män klädda till kvinnor – förvisso motiverat i kontexten – och anspelningar på sex.

Det som främst irriterar mig i föreställningen – och mer generellt i stadsteaterns föreställningar – är det överspända skådespeleriet samt den ansträngda röstanvändningen. Huvudrollsparet Ranta och Virtanen samt Leppänen undantagna, spelar de flesta över på ett sätt som säkert är ämnat att vara komiskt, men som i längden blir tröttsamt. Värre är ändå ropandet. En stor del av replikerna framförs med onödigt hög volym och på ett onaturligt sätt som gör det direkt jobbigt att lyssna. Den här stilen att spela teater kanske passar den aktuella genren, men konventionen kunde också utmanas.

En biroll som speciellt måste nämnas är den uppstudsige gatupojken som spelas av en fullständigt självsäker Luca Elshout, född 2004 (alternerar i rollen med Eetu Alppi). Han har mycket riktigt också redan en bred scenvana, från både stadsteatern, operan och TV.

Rakastunut Shakespeare innehåller både dramatik, kärlek och fartfyllda scener och är som helhet välgjord, men det övergripande intrycket är ändå att det hela är lite väl färdigtuggat.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00