Taxibranschen i Sverige: Det blev väldigt mycket vilda västern

Strängare regler igen. När taxiverksamheten avreglerades i Sverige för 26 år sedan behövde inga prisuppgifter alls framgå. I slutet av 1990-talet infördes jämförpriser och ytterligare bestämmelser, som ska göra det mindre lockande att ta ockerpriser, har nyligen trätt i kraft. Bild: Ari Luostarinen

Fler taxibilar för kunderna att tillgå, men också vild prissättning och pressade chaufförer. Det har Finland framför sig om taximarknaden avregleras som i Sverige. – Det viktiga är att se till att tillsynen fungerar, säger Claudio Skubla, förbundsdirektör vid Svenska taxiförbundet.

Stockholm

– Nej, ta inte efter Sverige, säger taxichauffören Asif Akhverdiev när han hör om förslaget att också Finland skulle avreglera taxiverksamheten.

– Fri konkurrens är inte bra, Sveriges taxisystem är inte bra. Finland är ett modelland för oss.

Det är veckans sista vardagsmorgon utanför Stockholms centralstation. Taxibilarna står i flerdubbla rader, ordnade enligt bolag, och väntar på passagerare.

Efter ett tidigare rätt kaotiskt läge är det hela nu organiserat. En taxivärd hjälper kunderna som måste gå via en automat och ta biljett till bil. Det sker enligt bolag – på skärmen finns en prisjämförelse – eller den första som är ledig. Men någon brist på taxibilar finns inte så den sistnämnda valmöjligheten är inte speciellt aktuell i dag.

Taxibilarna betalar extra för att köra in här och utanför bommarna står några bilar utan känt varumärke på magen. Det är de som i branschen kallas "friåkare", enskilda chaufförer som inte hör till en central.

I allas fönster finns klistermärken med jämförelsepris. 350, 495 … 795 kronor för en 10 kilometers resa som tar en kvart.

På många sätt sammanfattar situationsbilden utanför tågstationen läget i taxibranschen i Sverige i dag: Det finns ett stort utbud bilar, prissättningen är fri och det är upp till kunden att jämför och välja.

Och på vissa håll har fastighetsägarna, efter alltför många fullt lagligt skinnade turister, infört egna system som de vid stationen Dessutom har nya lagar om prisjämförelser införts och åtgärder mot skattefusk satts in.

En av världens mest avreglerade taximarknader har alltså delvis återreglerats, av nödtvång.

Inte så bra. Haci Demirol, som arbetar på stora Taxi Stockholm, säger att fri konkurrens är bra till en början men skulle ändå föredra en reglering som den i Finland. – När det inte är organiserat är det svårt att hålla kontroll. Bild: Ari Luostarinen

75 procent av taxiförarna kör under ett varumärke och via beställningscentraler

25 procent kör fritt, kallas inom branschen friåkare

8 000 till 16 5000 har taxibilarna ökat i Sverige mellan 1990–2015

25 procent i Stockholmsområdet och 13 procent i Sverige i snitt har de ökat om man räknar per tusen invånare.

Källa: Svenska Taxiförbundet.

Mål delvis nått

Sverige är ett av få länder med en helt fri taximarknad och det land många i Finland nu tittar mot när kommunikationsminister Anne Berner föreslår en på många punkter liknande fri konkurrens.

Syftet med avregleringen 1990 var att tillgången på taxibilar skulle öka, samtidigt som riksdagen också hoppades att priserna skulle gå ner.

Jan-Erik Swärdh är forskare vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut. Han har undersökt avregleringen och sammanfattar resultatet med att ambitionen fler bilar har nåtts. De blev 22 procent fler åren 1990–2007, också då man beaktar befolkningsökningen.

Däremot har priserna stigit, med 4 procent per år, vilket kan jämföras med att andra konsumentpriser har ökat med i snitt 2 procent årligen. Det ser nationalekonomen Swärdh som ett rätt naturligt resultat av att det funnits ett uppdämt behov.

Det gäller därför, säger han till hänvisning till de finländska planerna, att besluta sig för om man värderar tillgänglighet och korta väntetider, men med risk för dyrare resor.

Han betonar också att utfallet av avregleringen varierar på olika håll i landet. Det är fritt att etablera sig var som helst och det finns inget maximalt antal licenser. Bolag från andra delar av landet kan tävla om till exempel skolskjutsarna på en mindre ort, och på vissa håll har mindre lokala aktörer slagits ut när de förlorat den så viktiga upphandlingen. Det kan göra det till och med svårare för privatpersoner att få taxi i mindre städer och på glesbygden.

Gör inte som vi. Taxichaufför Asif Akhverdiev (t.h.) tycker att den fria konkurrensen i Sverige har många osunda bieffekter och är irriterade över att fördelningen av körningar är så ojämlik. Taxivärden Matti Forslund hjälper kunder på Stockholms centralstation att välja bil. Bild: Ari Luostarinen

Krav: Inför maxantal

Men varför är Asif Akhverdiev utanför Stockholms centralstation så frustrerad över det svenska systemet? Han kör ändå för ett bolag som står innanför bommarna.

Jo, han skulle föredra det finländska systemet där alla står i samma kö och väntar på kunder. Han är uppretad över att så många kunder väljer det i Stockholm mest etablerade företaget, medan det han kör för står längre bort och chaufförerna tvingas vänta betydligt längre på kunder, även om deras pris är något lägre.

Han kör dessutom helt på provision – flera företag saknar kollektivavtal – vilket leder till långa arbetsdagar.

Varierat. Maja Eriksson kontrollerar taxibolagens priser i förväg när det handlar om en planerad resa. Den här gången tvingas hon ta taxi apropå och skulle föredra att alla hade samma fasta taxa. I Stockholm står bilarna på rad men i hemstaden Umeå kan det vara svårare få en bil, säger hon. Bild: Ari Luostarinen

Inte heller Haci Demirol som är vad som kallas ambassadör på Taxi Stockholm, tycker att Finland ska ta efter Sverige.

– I början är det jättebra för kunden, man får bil snabbt. Men tror mig, det kommer att bli soppa.

Enligt honom brister det i kontrollen och ju fler det är som ska dela på kakan, desto mindre blir det per man.

På Transportarbetareförbundet, som är taxichaufförernas fackförbund, går man så långt att man föreslår en "etableringskontroll av antalet taxifordon i en kommun". För enligt utredaren Emil Burman finns det nu en klar överetablering av taxibilar i storstadsområden. Dessutom vill förbundet ha en maxtaxa för taxiresor för att hindra ockerpriserna.

– Min hälsning till Finland är att man måste tänka ett varv extra. Man måste se till att det finns väldigt tydliga sanktioner för dem som inte sköter sig.

Förslaget till ny lagstiftning i Finland presenterades i veckan och går nu på remiss. Det innebär i korthet:

Ortsspecifika tillståndskvoter avskaffas.

Kravet på lokalkännedom slopas.

Prissättningen avregleras men så att kunde får information hur priset bildas.

Förare som omsätter mindre än 10 000 euro per år skulle inte behöva taxilicens.

Fortsättningsvis skulle ett taxitillstånd krävas.

Kontroll viktigt

Claudio Skubla är förbundsdirektör på Svenska Taxiförbundet. Till skillnad från nästan alla andra vi intervjuar, och i motsats till de taxiföretagare som uttalat sig i Finland, säger han att avregleringen i grunden till största delen är positiv.

– Det är bra för kunderna med större utbud, det är bra för företagen som tvingas utveckla sig.

Däremot menar han att bristen på tillsyn har varit ett stort problem.

– Det blev väldigt mycket vilda västern.

Till exempel har det förekommit mycket skattefusk. Det ska en lagändring, som tvingar alla bilar att registrera kassan och skicka uppgifterna till en skild datacentral, komma åt.

Också en taxiförarlegitimation har återinförts.

I början behövde man inte uppge några priser alls, vilket gjorde att kunderna inte hade en aning om vad resan skulle kosta när de satte sig i bilen. I slutet av 1990-talet infördes krav på prisinformation och från 2015 har bestämmelserna skärpts ytterligare.

Nu måste alla bilar med ett jämförpris över 500 kronor kunna ange ett fast pris för resan till kunden. Det har enligt lett till att de allra högsta priserna – exempel på 9 999 kronor för en kvart – till stor del har försvunnit.

– Det har blivit bättre, men helt bra är det inte, säger Skubla.

Lönsamheten i branschen är däremot svag, menar också han.

Strängare regler igen. När taxiverksamheten avreglerades i Sverige för 26 år sedan behövde inga prisuppgifter alls framgå. I slutet av 1990-talet infördes jämförpriser och ytterligare bestämmelser, som ska göra det mindre lockande att ta ockerpriser, har nyligen trätt i kraft. Bild: Ari Luostarinen

I Finlands bestäms konsumentpriserna utgående från statsrådets årliga dekret. Avgifterna grundar sig på kostnaderna för trafiken. Kostnaderna följs av Statistikcentralens taxiindex och taxiförbundet.

Lov för att köra taxi utfärdas av Närings, trafik och miljöcentralen.

Det finns ungefär 9 500 taxiföretagare i Finland som har licens på att köra taxi. Sammanlagt finns det cirka 10 000 taxibilar i Finland. Vanligtvis har ägaren av en licens en bil.

Totalt omsätter taxitrafiken i Finland cirka 1 miljard euro i året.

Resor av privatpersoner omfattar 40 procent av trafiken. 40 procent är samhälleliga tjänster och 20 procent är företagsskjutsar.

Text: Niclas Lönnqvist

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning