Tarkiainens saxofonkonsert glimrar och dundrar

Eftertänksam. Överlag framstod orkestermusiken i Outi Tarkiainens Saivo som eftertänksam, proffsig och ändamålsenlig. Bild: Sigel Eschkol

Tapiola Sinfoniettas fredagskonsert inkluderade ett uruppförande. Outi Tarkiainens nya saxofonkonsert Saivo imponerade med välklingande harmonier och ett intresse för särpräglade klangfärger.

KLASSISKT

Tapiola Sinfonietta

Anna-Maria Helsing, dirigent. Jukka Perko, saxofon. Rautavaara, Tarkiainen, Sjostakovitj.

Tapiolasalen 17.11.

Liksom tidigare verk av Outi Tarkiainen hämtar hennes nya saxofonkonsert inspiration ur Lapplands natur och samernas kultur. Titeln Saivo syftar på samernas tro på en sjö med en övernaturlig värld under bottnen – en spegelbild av människornas verklighet. Det fanns alltså ett element av folklore i verket fastän på ett ganska vagt sätt. I programbladet uppmuntrade Tarkiainen till synestetisk lyssning med fraser som "stjärnorna tindrar" och "askmolnet dundrar".

Det fanns en viss stillhet i Tarkiainens orkestermusik som klingade med breda och lugna harmonier som efterliknade ekande utrymmen. I början spelade solisten Jukka Perko små fragment av melodier och skalor på sopransaxofon. Då och då sträckte sig melodierna till kraftfulla höga toner.

Mellersta satserna bröt den fundersamma stämningen. Andra satsen, I vattnet, presenterade ekolika rytmiska riff som växlade mellan saxofon och orkester. Tredje satsen, I askan, dånade av slag på gonger och ståtliga orkesterackord.

Överlag framstod orkestermusiken i Saivo som eftertänksam, proffsig och ändamålsenlig. Tarkiainen imponerade med välklingande harmonier och ett intresse för särpräglade klangfärger – särskilt metalliska ljud och sträva skrän.

De elektroniska effekterna på Perkos saxofon hade en väldigt nedtonad roll – endast emellanåt hörde man tydliga ekon från en delayeffekt. Däremot var avsnitten då Perko improviserade väldigt lyckade. Särskilt sista satsens höga solon lät läckert jazziga.

Kvitter

Einojuhani Rautavaaras Cantus Arcticus, konsert för fåglar och orkester, är ett verk från 1970-talet som alltjämt spelas ofta. Verket blandar ett ljudband av naturlig och bearbetad fågelsång med Rautavaaras luminösa, och lite pompösa, stråkharmonier.

Ljudbandet blandades med orkestermusiken på ett optimalt sätt då Tapiola Sinfonietta spelade – så att det för lyssnaren stundvis var oklart vad som var orkestertoner och vad fågelkvitter. Blåsintrumenten imiterade fågellikt beteende med att spela i egen takt som en skog med en blandning av olika fågelsång.

Efter pausen läste violinisten Jukka Rantamäki utdrag ur Dmitrij Sjostakovitjs brev från 1940-talet i en sorts oväntad teatermonolog. Texterna gav en fin introduktion till tidsperioden och kontexten för Dmitrij Sjostakovitjs kammarsymfoni i F-dur op. 73a – det vill säga tredje stråkkvartetten arrangerad för orkester.

Under ledning av Anna-Maria Helsing spelade orkestern symfonin med en fin blandning av humor och sorg. Första satsens underliga fraser, andra satsens kusliga tickande och fjärde satsens dystra fagottsolo av Jaakko Luoma var speciellt minnesvärda.

Dante Thelestam

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46