Tapani Rossi har två familjer

De finska krigsbarnens historia är summan av 80 000 barns berättelser. Tapani Rossi och två av hans syskon hörde till de barn som evakuerades till Sverige under krigen. Syskonen kom tillbaka till Finland, men Tapani blev kvar i Sverige.

– Jag lever i Sverige, jag talar och tänker på svenska, jag har svenska barn och barnbarn. Jag kan inte bli finne längre. Men jag har starka känslor för Finland, jag bär stolt mitt finska namn och besöker syskon och syskonbarn ganska ofta.

Tapani Rossi föddes i Karelen och familjen evakuerades till Kuopio. Han och hans bror Seppo skickades som krigsbarn till Sverige i oktober 1941. Då var Tapani knappt fyra år gammal, Seppo var fem och ett halvt.

– Vår lillasyster Pirkko var bara två år och två månader gammal när hon kom efter i februari.

Rossi beskriver sig som både finsk och svensk och har numera dubbelt medborgarskap. Han blev ett av de tiotusentals finländska barn som skickades undan kriget till Sverige.

Han har två familjer. Sin finska pappa har han inte många minnen av, och den svenska fostermamman visade med tiden en viss distans till den finska pojken.

PROFIL

Tapani Rossi

Föddes 1937 i Sordavala. Familjen evakuerades till Kuopio när vinterkriget började.

Kom till sin svenska familj i Lövestad 1941. Han åkte hem 1943, tillbaka till Sverige 1944 och hem igen 1947. Våren 1948 gjorde han sin tredje resa till fosterfamiljen och blev kvar där.

Gjorde värnplikt som fortsatte med officersutbildning i Sverige.

Utbildade sig till socionom och arbetade större delen av sitt yrkesverksamma liv som personalman och personalchef inom landsting och statsförvaltning.

Belönades med Finlands Vita Ros för sitt arbete för krigsbarnen år 2012.

Har en omfattande blogg om krigsbarn på www.krigsbarn.com

– Jag har en Äiti och en Far. Min fosterfar var en riktig mentor. Hans sätt att leva är den förebild jag försöker ta efter. Med Äiti har jag haft mycket kontakt, fast vi inte kunde prata med varandra. Det är min stora sorg att jag inte kunde kommunicera med henne.

Tapani och hans mamma hann ändå bygga upp ett bra förhållande, de kunde prata lite genom att använda ordbok. Tillsammans med den egna familjen besökte han barnens farmor flera gånger innan hon dog. Hans barn har många finska kusiner och har träffat en stor del av den finska släkten.

Placerades nära varandra

Syskonskaran Rossi kom till Skåne och placerades i tre olika familjer som bodde nära varandra.

– Man försökte hålla ihop barnen på samma ort. Det var oftast arbetarbarn som kom från Finland, och de som tog emot barnen var tjänstemän eller jordbrukare.

Brodern Seppo och systern Pirkko kom till varsin lärarfamilj som bodde grannar. Tapani bodde också hos en lärarfamilj, ett par kilometer bort.

Samtidigt anlände fem andra finska barn till samma församling, men de träffades sällan.

– På ett par månader hade vi bytt språk. Vi började med alla vanliga substantiv, sedan gick det fort med verben och adjektiven.

Sommaren 1943 trodde man att kriget var över och barnen Rossi fick åka hem till Kuopio.

– Då blev nästan alla barn hemskickade. Vid det laget var jag helt svenskspråkig.

Trots språkförlust och dunkla minnen av föräldrar och hemmavarande syskon blev hemresan inte alls problematisk. Tapani förstod vad som hände, och alla tre var efterlängtade.

Det blev att lära sig finska igen, och också det gick. När kriget blossade upp igen i Finland skickades alla tre syskonen tillbaka till Skåne.

– Jag minns att jag inte var särskilt angelägen om att resa. Både Seppo och jag fick komma till samma familjer som vi bott hos tidigare. Jag började skolan i Sverige hösten 1944 – i samma hus som jag bodde i under den första etappen.

Svensk familj. Tapani med sin svenska familj, familjen Berglund, våren 1942. Bild:

Hemresa med fördröjning

När kriget tog slut skulle alla finska barn hem.

– Då bad min finska mamma om att inte alla hennes tre barn skulle komma hem samtidigt. Hon hade fått en dotter till och kämpade dessutom med en nedsupen man.

Det blev så att Pirkko åkte hem till Kuopio 1945, Seppo 1946 och Tapani 1947.

För Tapani blev den resan tillbaka den mest traumatiska.

Min finska mamma bad om att inte alla hennes tre barn skulle komma hem samtidigt

– Jag grät alldeles fruktansvärt när jag skulle skiljas från mina fosterföräldrar. Resan tog tre–fyra dagar men jag minns ingenting av den. Inte förrän jag steg av tåget i Kuopio en varm solig sommardag kom minnena plötsligt tillbaka. Min storasyster Maija mötte på stationen.

Då hade han avslutat tredje klassen i Sverige. Han fick börja fjärde klass i Kuopio och kunde ingen finska alls. Storebror Seppo fick fungera som tolk, men någon större skolframgång blev det inte för Tapani.

Urheilu, käsityö och matematiikka, det var ämnen jag var bra på. Läsämnena gick inte alls.

I slutet av 1940-talet krackelerade hemmet fullständigt och Tapanis mamma skilde sig från hans pappa.

– Då skrev mamma till mina svenska fosterföräldrar och frågade om jag kunde komma tillbaka till dem. Det fick jag, och efter knappt ett år var jag tillbaka.

År 1946. Bad i en å nära fosterhemmet med Sverigesystern Lillemor. Bild:

Tapanis mamma reste med och träffade de svenska fosterföräldrarna. Tapani fortsatte sitt liv i Skåne i väntan på att kallas hem till Finland igen. Han gick ut skolan och började jobba på en bondgård. Någon hemkallelse kom inte. Åren gick och så småningom närmade sig värnpliktsåldern. Att göra värnplikt i Finland lockade inte.

– Då beslöt jag mig för att stanna kvar i Sverige, och jag blev svensk medborgare 1956.

Svenska folket var fantastiskt generöst, både vad gäller pengar och mat.

Forskar

Riksförbundet Finska Krigsbarn i Sverige är en centralorganisation för krigsbarn som blev kvar i Sverige och deras familjer. Via förbundet och föreningarna träffade Rossi andra krigsbarn och hörde deras berättelser.

– Jag blev förvånad när jag hörde att en del barn varit på barnhem i Sverige. Det blev ett område jag började forska i. Till min och andras förvåning visade det sig att flera tusen finska barn var barnhemsbarn i Sverige. Flera tusen sjuka barn hade också skickats till Sverige för att få vård, som inte kunde ges i Finland. Om detta blev det en bok som fick titeln Räddade till livet.

Att forska i och ta reda på så mycket som möjligt om krigsbarnens liv och öden har blivit Rossis kall.

– Det har blivit mitt stora intresse. Jag bläddrar i gamla tidningar och annan dokumentation och samlar och sprider information. Jag har detaljkunskap som många har blivit glada över. Speciellt resan till Sverige är något som många krigsbarn saknar minnen av.

Rossi har engagerat sig för de krigsbarn som blivit kvar i Sverige och som inte haft en lika bra uppväxt som han. Själv älskade han sina fosterföräldrar, speciellt sin fosterfar, och blev mycket väl behandlad i sitt fosterhem. Alla hade inte sådan tur.

– Den absoluta merparten av krigsbarnen behandlades bra, men det fanns också de som kom till hem där de absolut inte borde ha varit.

Klara att resa. ​Tapani och Seppo Rossi färdiga för avresa från Kuopio den 27 september 1941. Bilden är en gammal lådkamerabild. Bild: -Harald Grönstrand

Två par föräldrar

Tapani fick dubbla föräldrapar.

– Fosterföräldrarna var noga med att berätta att Här är vi din far och mor men du har din isä och äiti i Finland, och någon gång skall du resa hem till dem. Detta visade sig vara kloka ord.

Det fanns fosterföräldrar som inte pratade med krigsbarnen om barnets finska hem och förhållandena där.

– Jag hade aldrig några större bekymmer med att komma tillbaka. Jag visste att jag var välkommen. Jag blev inte överraskad när jag sattes på en båt till Finland, men jag vet att det var många som upplevde avskedet från fosterhemmet och svenska språket och trångboddheten och fattigdomen i Finland som traumatisk.

Uppgifterna om hur många barn som egentligen evakuerades från krigets Finland till Sverige varierar, men i dag räknar man med att det rörde sig om ungefär 80 000 barn.

– Det var av humanitära skäl man i Sverige tog hand om finska barn. Svenska folket var fantastiskt generöst, både vad gäller pengar och mat.

Barnförflyttningen till Sverige var den största genom tiderna. Att så många barn skickades bort från sina familjer har kritiserats senare.

– Möjligen kunde myndigheter och föräldrar ha handlat annorlunda, men ingen av dem hade en kristallkula som visade hur framtiden skulle bli. Man hör ofta folk säga att de aldrig skulle kunna skicka bort sina barn. Men det är inte så lätt att veta – det var krig i Finland och man litade på att de svenska familjerna skulle ta hand om barnen. Vilket de ju gjorde. Tiotusentals finska barn fick ett friskare liv, och sannolikt har uppemot 3 000 räddats till livet från en för tidig död i Finland.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00