Tankar om kunskap på Kolymafloden

En båtfärd på Kolymafloden i Sibirien får Anna-Lena Laurén att reflektera över kunnande, bildning och studier.

I somras träffade jag en rysk forskare uppe vid Ishavet. Han heter Sergej Zimov och var en av de första i världen som på 1990-talet kunde leda i bevis att den smältande permafrosten i Sibirien ökar utsläppen av metangaser och därför driver på klimatförändringen. Som vetenskapsman på sitt område är han med andra ord en av världens mest framstående.

Sergej Zimovs stora hobby är kvantfysik – som han inte har studerat utan läst på egen hand. Till utbildningen är han hydrolog, det vill säga expert på vatten och dess kretslopp. Han har stora kunskaper i paleontologi, biologi och zoologi och han älskar att meka med motorer. En nödvändig kunskap när man leder en forskningsstation i Sibirien där de enda farbara vägarna ofta är floderna.

På en av våra turer längs en biflod till Kolymafloden frågade jag honom om han hade doktorerat.

– Nej. Varför skulle jag det? undrade Zimov och plirade mot mig med sina isblå ögon under buskiga ögonbryn.

– Jag är intresserad av att forska, inte av titlar, fortsatte han. Det avgörande i mitt jobb har varit att jag haft möjlighet att forska inte bara på djupet, utan också på bredden. Jag har kunnat sätta mig in i många olika områden. På sovjettiden var det möjligt, då hade forskare tid att lära sig saker ordentligt. Man hade råd att vara bred.

Jag lutade mig tillbaka i båten och tänkte på vad Zimov nyss hade sagt i en finländsk kontext.

I finländska gymnasier predikas frivillighetens evangelium, vilket innebär att en elev kan plocka en kurs här och en kurs där och på det sättet snitsla sig igenom gymnasiet utan att lära sig en enda sak ordentligt.

Därefter fortsätter man till universitetet, som styrs enligt principen ju fler doktorer dess bättre. Doktorerna utexamineras i ett accelererat tempo – ju fler doktorer desto större statsandelar. Hur det inverkar på kvaliteten på doktorsavhandlingarna är av underordnad betydelse.

Men ska man tro Zimov kan mänskligheten inte förstå vad som sker i världen utan kunskaper som inte bara är djupa utan också breda. Om skolan glömmer sitt allmänbildande uppdrag blir det med andra ord svårt att producera forskare på världsnivå.

Jag funderade på hur det skulle gå till att förklara den här saken för vår utbildningsminister som skickar ut brev till universiteten och avkräver svar på vilka områden de tänker hålla internationell toppklass om tio år.

Jag tänkte på den nya läroplanen som går in för "fenomenbaserad" undervisning där eleverna förväntas förstå helheter utan detaljkunskaper. På den närmast religiösa tron på digitala verktyg i skolan, som så starkt påminner mig om bolsjevikernas trosvissa slogan: Kommunismen är sovjetmakt plus elektrifiering.

Samma anti-intellektuella fyrkantighet. Samma sätt att betrakta världen som en enögd cyklop.

Sergej Zimov drog ett bloss på sin papyross. Plåtbåten fortsatte sin färd över Kolymaflodens humusbruna vatten.

Anna-Lena Laurén Korrespondent i Moskva

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00