"Tänk om allt vore främmande"

Den snabba observationen av något som flyr undan vårt vetande och därför triggar vårt sökande är Tomas Mikael Bäcks bästa gren. Vad är det som flyr undan?

Poesi

Tomas Mikael Bäck

Morgon

Schildts & Söderströms 2018

Hypotes: när en poet länge och ihärdigt odlat en stil, blir dikten metadikt. Eller man kan säga: det invanda sättet att uttrycka sig avtecknas ofrånkomligen mot och hänvisar till tidigare gester. Det är åtminstone en tanke som infinner sig när jag läser Tomas Mikael Bäcks senaste diktsamling, Morgon, snyggt formgiven av Fredrik Bäck: syrenlila omslag med titel i kopparröda versaler.

Det är Tomas Mikael Bäcks tjugoförsta bok – han debuterade 1972 – och den följer gestiskt och motiviskt en linje som varit poetens sedan åtminstone 1980-tal: ordknappa, komprimerade dikter som registrerar yttervärldens ting och nyanser, gärna naturens närvaro i staden, och samtidigt drar in dem i betraktarens själsliga modellbyggen. Drar in och – ibland – stänger dörren ordentligt. Egenarten och kvaliteten hos Bäck, har jag tyckt mig se, ligger bland annat i växlingen mellan den någotsånär raka, om än kraftigt reducerade iakttagelsen och det slutna tecknet, den lite mumlande lakonismen.

I bästa fall fungerar den här dynamiken sålunda, att dikterna tycks säga att det enkla egentligen är mycket gåtfullt och att det hermetiska egentligen är öppet. Det hör till saken att man med fördel läser Bäcks korta dikter inte isolerade utan några i följd (inte nödvändigtvis i bokens egen ordning) så att de får prata med och sufflera varandra. Och i dessa kombinationer, som ger en summa större än delarna, växer metaljuset fram: diktens problem och potential.

Ett exempel (med tre dikter, som jag alltså låter klinga tillsammans):

En sång sjuder.

Hur tas den väl om hand?

Skulle konsekvensen

av ett bortfall

vara …

Det fräscha spåret: ingen.

Medges att vad läsaren uppfattar i sådana kombinationer är mycket subjektivt – och svårt att göra reda för i en tidningstext. Då ska man kanske understryka att metanivån, om man köper den, på intet vis betyder att andra läsarter ska förkastas. Bäcks scener får liv just genom att de samtidigt är upptagna av världen utanför och innanför texten: upptagna med existensen och med det olösliga problemet att finna dess trovärdiga reflex – och för den delen bli klar över vem denna reflex åsyftar:

Plötsligt är bilderna skrämmande.

Blötsnö faller.

Tänk om allt vore främmande,

obekant åter?

Om det gällde någon annan?

Morgon är annars en något ojämn samling: en smula riktningslös med sina många (9) korta sektioner, i det enskilda stundom onödigt knapp. En klunga med mer självbiografiskt berättande notiser utgör visserligen ett komplement, men håller inte riktigt för brutna rader. Det är ändå den snabba observationen av något som flyr undan vårt vetande och därför triggar vårt sökande som är Bäcks bästa gren. Vad är det som flyr undan? Ibland återstår bara kommentaren, en kontur kring ett tomrum, och det kan vara fullt tillräckligt:

Till sist så utspritt

att intet mänskligt öga såg.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00