Tallbergs Drumsövilla blev avstjälpningsplats

Pytsar, lumpor, bilvrak och annan bråte sticker upp genom det tunna snötäcket på tomten runt jugendvillan på Örnberget på Drumsö. Grannarna till villan, som en gång tillhörde familjen Tallberg, har med stigande förvåning följt med husets förfall och förslumning.

Villan ligger ett tiotal meter från den plats där vattentornet stod ända tills det revs hösten 2015. Den lilla villan har någon gång sett ut som ett smycke med brutet tak, böljande jugendformer, spröjsade fönster och en tidstypisk veranda. Tidens tand har förstört mycket av utsmyckningen och den öppna verandan har försetts med brädfordring. Huset har på femtiotalet fått ett modernare annex med rappad fasad som sitter riktigt illa i helheten.

Tomten ägs av staden och huset ägs av ett privat dödsbo. När HBL besöker platsen, som ser ut som en obevakad soptipp, verkar huset tomt, men spåren i snön avslöjar att någon uppenbarligen ändå bor i huset.

– Det är en kulturskandal att det får se ut så här, säger drumsöbon Caj Grönholm när han guidar HBL bland bråten.

– Jag råkade få syn på huset när jag av eget intresse forskade i öns historia, säger Grönholm.

– Det var Julius Tallberg som en gång byggde villan åt sin son Gunnar och dennes engelskfödda hustru Clara Blackburn. Det är den tredje äldsta villan på Drumsö, vet Grönholm berätta.

Villan fick namnet "Cottage" uppenbarligen som en följd av värdinnans brittiska ursprung.

Tidens tand. Julius Tallberg och svärdottern Clara omgivna av barnbarn på "Cottage" veranda, eventuellt sommaren 1916. Bilden är sannolikt tagen av Gunnar Tallberg. Samma veranda vintern 2017. Bild: Stefan Lundberg

– Jag är övertygad om att det fortfarande skulle vara möjligt att renovera den här synnerligen historiska byggnaden för eftervärlden, säger Grönholm.

Men som det ska visa sig, byggnaden är trots sina arkitektoniska och historiska värden inte skyddad. Och byggnadstillsynen hade – innan HBL ringde upp – ingen aning om i vilket skick tomten är.

God affär för Tallberg

Det är som om den flagande målarfärgen och den klumpigt ombyggda fasaden ännu krampaktigt försökte visa oss en viktig bit av stadens och Drumsös historia.

Härifrån utbredde sig i början av 1900-talet en magnifik utsikt över Fölisöfjärden, Sandudd och kyrkspirorna som stack upp över huvudstadens horisont i öster.

Den ryska handelsmannen Ivan Wavulin hade köpt Drumsö gårds ägor 1871 och flyttade in med fru och sex barn. På 1880-talet började han arrendera och sälja villatomter längs stränderna. I slutet av seklet räknade Drumsö redan med fyrahundra sommargäster.

Lång historia. Villan har hunnit vara också daghem. Bild: Stefan Lundberg

En av sommargästerna var handelsman Julius Tallberg. Familjen byggde sina sommarvillor på den nordöstra sidan av ön. Jugendvillan högst uppe på Örnberget lät han bygga i början av 1900-talet, några år innan han kom att, nästan ofrivilligt bli ägare till största delen av Drumsö. Själv hade han en villa närmare stranden, liksom familjens övriga barn.

Ivan Wavulins son Vladimir, populärt kallad "Ville" av Drumsöborna, löste in markerna efter faderns död och fortsatte försäljning och utarrendering av tomterna tills han själv dog i ett slaganfall i juni 1911. Släktingarna erbjöd då Helsingfors stad att köpa Drumsö för en miljon mark. Staden ansåg det för dyrt och förkastade anbudet.

Då steg kommerserådet Julius Tallberg in i bilden. Affärsman som han var lyckades han pruta ner priset till 750 000 mark. Tallberg slog till och erbjöd staden att köpa Drumsö för samma summa. Han trodde sig ha gjort staden en tjänst, men stadens fäder tackade nej. Drumsö var så perifert att ön inte intresserade trots att staden nu expanderade snabbt.

Julius Tallberg bestämde sig för att hålla ön för sig själv. Den var bekant för honom för han hade redan hunnit fira över tjugo somrar här ute. Men Julius var över 55 år och inte längre vid bästa hälsa, det var därför sonen Gunnar kom att spela en viktig roll i öns utveckling. Julius hann i alla fall bygga Drumsö Casino, han anlade den långa kälkbacken från Kvarnberget hela vägen ner till Casinoviken och han skaffade ångbåten Drumsö som gick mellan Gräsviken och Drumsö.

Tidstypisk. Det brutna taket och dekorationerna är typiska för jugendstilen. Bild: Stefan Lundberg

Julius Tallbergs timglas rann ut i Bad Nauheim i Tyskland där han dog sommaren 1921.

Inga passioner

Trots att villan och dess första ägare representerar en central del av öns historia verkar den inte väcka några stora passioner. Grannarna är närmast irriterade över att ha fått en avstjälpningsplats mitt i byn.

– Invånarna undrar hur det får vara så här skräpigt. Vi har inte officiellt behandlat villans öde, men det finns två uppfattningar. En del anser att det är för sent att göra något, medan andra anser villan är värdefull på grund av Tallbergarnas roll i Drumsös historia, säger Drumsösällskapets ordförande Katri Penttinen.

På Byggnadstillsynsverket uppger byggmästare Jari Teininen att man inte känt till att tomtens omgivning ser ut som en soptipp.

– Vi har inte gett ägaren någon uppmaning att städa upp omgivningen. Eftersom vi är bara två personer som övervakar byggnader i Helsingfors så reagerar vi närmast på skriftliga anmälningar från allmänheten, säger Teininen.

Dåligt skämt? Postlådan verkar syfta på byggnadens nuvarande skick. Bild: Stefan Lundberg

Någon sådan har inte lämnats in och därför har staden alltså inte reagerat. Självmant tar byggnadstillsynen i dylika problem bara om de kan anses hota liv och hälsa. Om drumsöborna inte trivs med att bo granne med en avstjälpning gäller det alltså att mejla ett klagomål till Byggndstillsynsverket.

Värdefull men oskyddad

Stadsmuseet har inventerat villan och konstaterar att den har såväl arkitektoniskt som person- och lokalhistoriskt värde. Men den är inte ett skyddsobjekt.

Katri Penttinen hoppas att det nu uppstår en bredare diskussion om vad som bör göras med villan.

– Frågan är synnerligen aktuell. Det finns de som vill bygga ut området mycket effektivt och därför borde ett beslut om villan tas innan detaljplaneringen är fastslagen.

Martin Bunders, på stadsplaneringskontoret ansvarar för planeringen av bland annat Örnberget. Enligt honom medger generalplanen nu nästan vilka lösningar som helst, både tät bebyggelse och grönområde.

– Det kan bli både park- och bostadsområde, just nu finns det inga klarar planer åt något håll. Men det är ett stort parkområde, som är i dåligt skick, så någonting måste göras, säger Bunders.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33