Tala som folk om de ovaccinerade

Bild: Wilfred Hildonen

Om vi vill att flera låter vaccinera sig, ska vi inte förlöjliga dem som ännu inte har gjort det.

Alla har vi sett och hört nyheter och diskussioner om "dem" på sistone. De ovaccinerade. En nästan mystisk grupp som verkar röra sig som en mörk skugga bakom oss och hota vår frihet.

De ovaccinerade är just nu också en ytterst lätt grupp att kritisera. För vem kan – eller vill – offentligt ge stöd åt en potentiell smittspridning i samhället. Inte många. Plötsligt är de ovaccinerade en folkgrupp ingen tycker om.

Det enda – och inte alls obetydliga – problemet med det här narrativet är att de ovaccinerade finländarna inte är någon homogen grupp. Även om vi nu offentligt har gjort dem till en.

Ändå är vi kollektivt arga på alla dem oavsett vilka de är.

De ovaccinerade består av olika slags människor, inklusive unga tonåringar, i olika delar av landet. De känner inte varandra och alla för definitivt inte någon konspiratorisk antivaccinkamp mot staten. Ändå är vi kollektivt arga på alla dem oavsett vilka de är. De har blivit "de andra", som vi kan spegla oss själva mot – och tycka att allt i Finland skulle vara mycket bättre bara de gjorde som vi.

För ett år sedan var vi alla ovaccinerade. Då var alla andra finländare likadana, och även om pandemiläget var dystert, var det relativt enkelt att förstå. Men att alla var ovaccinerade har vi för länge sedan glömt.

De ovaccinerade är mest vanliga människor med sina frågor, sin ångest och sina tankar.

Det är självklart att man får ifrågasätta och kritisera andras beslut att inte ta vaccinet – som nu äntligen finns och som har bedömts vara både effektivt och tryggt. Man får också kritisera sådana beslut med bestämda ord. Ingen behöver acceptera det eller stöda andras val att inte bli vaccinerade.

Det är också en kritisk samhällsfråga varför sådana finländare som faktiskt tryggt skulle kunna ta vaccinet, dessutom gratis, inte gör det – speciellt om de fortsätter jobba inom vården eller på något annat sätt med riskgrupper. Institutet för hälsa och välfärd har nyligen föreslagit att det ska krävas vaccinintyg eller coronapass av dem som jobbar inom vården, ett förslag som politiker snabbt borde överväga.

De ovaccinerade är inte heller några samhällshjältar, även om konspiratoriska antivaccinkrigare gärna vill porträttera dem som sådana. De är mest vanliga människor med sina frågor, sin ångest eller sina tankar – vare sig de är rimliga eller inte.

Klyftorna mellan människor riskerar i det läget bara bli större.

Det är helt enkelt inte konstruktivt att nu stämpla alla ovaccinerade som Finlands fiende nummer ett. Det lönar sig nästan aldrig att försöka få igenom en förändring hos andra genom att stämpla eller pressa dem eller behandla dem som vore de sinnesjuka. Det har till exempel Jaana Hallamaa, professor i socialetik på Helsingfors universitet, skrivit om.

Om vi vill att flera låter vaccinera sig, ska vi inte förlöjliga dem som ännu inte har gjort det.

Klyftorna mellan människor riskerar i det läget bara bli större. De vaccinerade kan möjligtvis för stunden känna sig som bättre människor men samhället vinner väldigt lite på det – och knappast går vaccineringstempot heller upp.

I grunden är vi arga på alla som inte gör som vi själva tycker är bäst.

Hur vi talar om ovaccinerade sammanfattar tyvärr hur vi överlag talar om varandra nu för tiden.

Av någon anledning känner vi ett allt större behov att definiera oss själva i förhållande till de andra – för att känna oss själva som goda människor. Vi kan också bli hur förbannade som helst, utan att se något problem med hur starkt vi reagerar.

I grunden är vi arga på alla som inte gör som vi själva tycker är bäst. Därför kan till och med annars lugna och civiliserade människor nu kalla ovaccinerade för idioter, ignoranta, farliga, själviska och hotfulla.

Vi vill så gärna kritisera andra att vi dessutom inte slutar med de ovaccinerade. Beroende på vad vi själva tycker, kan vi vara irriterade på alla möjliga oansvariga, hotfulla människor.

Invandrare. Ungdomar med knarkproblem. De som skjuter djur. De som inte återvinner och struntar i miljön. De som reste utomlands under coronan. De som äter kött. De som inte äter kött. De som högljutt stöder vänstern, högern eller Sannfinländarna. De som helt enkelt inte gör som vi.

Risken finns förstås att vi själva någon gång kan vara "de andra".

Läs också: Forskaren Anna Soveri vet varför många inte vaccinerar sig

Erja Yläjärvi är ansvarig utgivare för KSF Media och chefredaktör för Hufvudstadsbladet.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning