Tala är silver, respekt är guld

I en parlamentarisk demokrati är det i folkets kontinuerliga och långsiktiga intresse att den av folket valda riksdagen åtnjuter respekt. Till den representativa demokratins grundläggande natur hör att en mångfald olika åsikter ges ett likvärdigt bemötande i den högsta lagstiftande instansen, riksdagen.

Under senare tid har vi fått bevittna sällan förekommande avvikelser från ett väl administrerat och konstruktivt riksdagsarbete.

Medierna har i olika former och sina uppdrag trogna rapporterat om behandlingen av Europeiska unionens stödpaket. Det har tydligen inte räckt med att riksdagen tidigare befullmäktigat regeringen att förhandla om Finlands deltagande i paketet.

Med det instundande kommunalvalet i sikte har några partier enträget strävat efter att utnyttja talarstol och talartid för att dra så stor nytta som möjligt av det stora mediala utbudet. För mången betraktare kan det uppstå tolkningssvårigheter då vissa partier vill blanda ihop frågeställningar som berör Finland och EU, landets övergripande ekonomi eller vad kommunalvalet egentligen är fråga om till ett obegripligt sammelsurium.

Det är lätt att få uppfattningen att den mediala synligheten på vissa håll snarare inspirerar till hämningslös "floorshow" än till seriös behandling av olika för landet betydande frågeställningar.

Sannfinländarna har inlett en sällan skådad kampanj mot Finlands fortsatta uppbyggande engagemang i Europeiska unionen. Ordförande Jussi Halla-Aho förvånar sig över att regeringen inte ställt upp i den över flera dygn fortsatta partimonologen i riksdagen.

Har det undgått Sannfinländarna att lyssna till regeringens tidigare och mångsidigt upprepade motiveringar för ett deltagande i EU:s stödpaket? Är det så att partiets riksdagsledamöter samt övriga anhängare vägrat lyssna till andra än de egna argumenten? Eller slår man som riksdagsledamot dövörat till för att förbereda sig för valtaktiska och överdimensionerade uppträdanden i talarstolen (till exempel Sebastian Tynkkynens åtta timmars monolog i riksdagen den 14 maj).

I sin kritik av regeringens handlanden har Sannfinländarna velat ge intryck av att inte lita på tal och löften utan vill se konkret handling. Partiets beteende i riksdagen förstärker intrycket av att löst och långt prat dock bättre motsvarar partiets verklighet.

För varje parti som betraktar sig som riksomfattande framstår ett regeringsengagemang som den centrala målsättningen.

Med den inställning till och respekt för kollegerna i riksdagen partiet uppvisat under den senaste tiden ter sig ett framtida regeringssamarbete med alla andra partier alltmer fjärran. Sannolikt är att partiet får fortsätta i opposition och förlita sig på nedbrytande monologer i riksdagens talarstol.

Generalrepetitionen i riksdagen den gångna veckan ger viss erfarenhet uttryckligen för den rollen.

Tom Palmberg Ingå

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning