Tacka vet jag syrran

Haruka Ayase, Masami Nagasawa, Kaho och Suzu Hirose återknyter kontakten efter att deras pappa har dött.Bild: Yle

Tjocka släkten har i Japan en annan ställning än hos oss. Så även i Hirokazu Koreedas finstämda familjedrama där en okänd halvsyster kommer in i bilden.

Kino: Systrarna sänds i Yle Teema 28.2 kl. 21.00.

Trots att Japan under 1900-talet tog steget från ett närmast feodalt bygge till en modern, industriell stormakt har familjen och traditionerna fortsättningsvis en given plats i det japanska samhället.

Så även i Hirokazu Koreedas Systrarna (Umimachi Diary, 2015), en finstämd uppväxtskildring som intressant nog bygger på en manga (japanska för tecknad serie) signerad Akimi Yoshida – speciellt populär bland unga kvinnor.

När vi kommer in i handlingen drar det ihop sig till begravning. Det är Sachis, Yoshinos och Chicas pappa som gått bort men till saken hör att syskonen inte träffat sin far på de senaste femton åren, inte sedan han lämnade deras mor för en annan kvinna.

Så när trion dyker upp på minnesstunden är de omgivna av idel främlingar, bland dessa trettonåriga halvsystern Suzu (Suzu Hirose) som de facto tagit hand om fadern under hans sista år. Orsak nog att låta Suzu flytta in hos dem, i ett stort trähus som tillhört släkten i årtionden.

Det bäddar för en vardag och en verklighet där man betar av såväl olycklig kärlek som professionella bekymmer, det vill säga när man inte hinkar i sig plommonvin, lagar mat, kivas och hejar fram fotbollstjejen Suzu som plötsligt känner sig som "minstingen i ett studenthem".

Men där Yoshino (Masami Nagasawa) och Chica (Kaho) tenderar att ta livet med en klackspark är Sachi (Haruka Ayase) den ansvarstyngda storasystern som uppoffrar sig även på arbetsplatsen, som sjuksköterska. Inte konstigt att hon får lov att nöja sig med rollen som andra kvinna (åt en gift barnläkare).

Däremellan pockar det förflutna på uppmärksamhet. Men även om Hirokazu Koreeda (Sådan far, sådan son) har mycket att stå i finns det inget hysteriskt över slutresultatet, tvärtom.

Där västerländska släkten är värst-dramer i regel bjuder både över och under är Systrarna beundransvärt finstilt och subtilt arbete. Talande är att man i filmen belyser familjebanden genom matlagning och hemliga recept, en tradition som inte ens det omgivande samhällsmaskineriet rår på.

Detsamma gäller för karaktärsskildringen. Med pikanta penseldrag, med ömhet och kärlek, skildrar Koreeda en syskonskara som inte alltid drar jämnt. Men som trots detta låter förstå att blod är tjockare än vatten.

Slutresultatet är mäkta gripande: en film i den humanistiska traditionen, inte helt olik landsmannen Yasujiro Ozus dyrgripar.

Kanske kunde man dra en parallell även till Georg Cukors Louisa May Alcott-filmatisering Unga kvinnor. Poängen är att det här är bra mycket fräschare, ljuv musik för trötta själar.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00