Tack Donald ...

Jag tror att vi ska tacka honom och sedan ge fan i dumheterna. Han är nämligen – personligen helt ovetande – värd ett tack.

En del av vår eventuella klokskap kommer från det vi lärde oss som barn. I mitt fall handlar det ibland om Rudyard Kiplings Djungelboken. En av berättelserna jag tyckte överlägset bäst om handlade om mungon Rikkitikkitavi. Mungon hade – i stridens stund – röda ögon och eftersom jag för det mesta gick omkring med någonting som föreföll vara en kronisk ögoninflammation och därför också hade rödkantade ögon (och av min syster därför ibland kallades mungon), blev Rikkitikkitavi speciellt kär för mig.

I striden mot den elaka och farliga glasögonormen Kaa utkämpades en duell, som lite påminner mig om dagen vi lever i. Kaa utgick ifrån att hon också med sin dans kunde trollbinda Rikki. Det trodde kopparslagarfågeln också och sjöng därför den sorgliga sången om att Rikki var död.

Lite på samma sätt har den nationella och internationella pressen låtit sig trollbindas av Donald Trumps dans. Varje gång Donald twittrar någonting dumt (vilket händer ganska ofta) blir det rubriker. När det här sorglustiga skådespelet började prenumererade jag på Washington Post för att lite kunna följa med. Nu börjar jag ångra mig en smula.

Jag tror att vi ska tacka honom och sedan ge fan i dumheterna. Han är nämligen – personligen helt ovetande – värd ett tack. Tacket för väckningen!

I 70 år har Europa levt i den roingivande övertygelsen om att Förenta staterna i sista hand ändå sköter allt. Vi har fritt kunnat förakta, kritisera, beundra och begapa Förenta staterna, men vi har nästan konsekvent underlåtit att acceptera eller förstå vad Förenta staternas närvaro i Europa har inneburit.

Vi kunde egentligen hävda att USA skapade förutsättningarna för att EU en gång i tiden skapades. Hade inte Harry Trumans administration tvingat Frankrike att acceptera det kalla krigets hårda villkor hade inte heller Jean Monnet fått chansen att föra fram tanken på ett övernationellt ansvar för kol- och stålproduktionen.

Nu förefaller till och med ganska inbitna Natomotståndare förstå att Nato faktiskt har stått för Europas säkerhetspolitik och att den räkningen huvudsakligen har betalats av skattebetalare som bor mellan Atlantkusten och Stilla havet. En del av dem förefaller också förstå att Finland under de senaste decennierna har varit en fripassagerare.

När det kalla krigets gränser ritades upp – de gränser som kriget linjerar, för att citera en dikt av pappa Ole – hade vi inget val. Charles de Gaulle försökte övertyga Josef Stalin att gå med på ett byte: Frankrike skulle få Ruhr-området och Saar, Sovjetunionen skulle få resten. Stalin tackade nej av rädsla för att inte få Förenta staternas hjälp.

Nu har vi kanske hört väckarklockan ringa. Tack för det, Donald Trump. Dags att ignorera dig.

Nils Torvalds är ledamot av Europaparlamentet (SFP/Renew Europe).

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning