Tack, adjö, var så god och förlåt

I de nordiska länderna litar man på att barnet själv lär sig att vara mänsklig och empatisk.

En morgon i Wien. Sehr gerne, Frau. En bugning, ett leende och en "utan tvekan, fru"-serviceinställning. Den unga servitören placerar framför mig en kopp hisnande gott kaffe samt ett glas vatten och en vacker bakelse. Det gäller att koppla av och att få en lugn stund.

Storstaden Wien, som utstrålar europeisk civilisation, kultur och livsglädje, uppmuntrar till djupare reflektion över vårt beteende. Endast på gatan beter sig wienarna egendomligt. De kommer emot som stridsvagnar, utan att ge efter en centimeter. Ändå, i den tyska kulturvärlden är "god dag", "adjö" och "var så god" i bruk dagligen i olika sociala situationer. Niandet görs naturligt.

Att bete sig. Hyfsat och trevligt. Hos oss är det mycket som väcker ont blod, bland annat ministerns uttalande om "skitsnack" och hatskriverier i sociala medier. De som försvarar ministern, vädjar till värdet av att tala sanning. Man vill betona imaginära eller sanna "finska" egenskaper: uppriktighet, rättframhet och ärlighet. Dessa ses som medfödda drag, nationalistiska och bestående.

Finskheten, beteendet och det europeiska kulturarvet då? Även i dag behöver vi en förståelse för goda seder och vanor. I århundraden förmedlade skolorna ett budskap, som hade sina kulturella rötter i antiken. Den viktigaste boken var De Civiltate morum puerilium av Erasmus Rotterdam från år 1530 (på svenska En Gyldenne Book. Om unga Personers Seders Höffweligheet, 1620) Boken översattes till finska av biskop Getzelius 1670.

Den gyllene boken lästes länge på allvar – Erasmus läror blev tidlösa. Ett gott beteende var urbanus och ett dåligt rusticus. Enligt 1500-talets fysiologiska tänkande fanns det en koppling mellan plats, kropp och själ. Mentala emotioner och känslor sågs som fysiska, och gester tolkades som tecken på den inre världen.

Erasmus gav oss idén om att en modifiering av kropp, ansiktsuttryck och hållningar påverkar vår inre värld. Den viktigaste läran gällde kontrollen av starka känslor, passioner och lustar. Sexualitet och kroppsfunktioner blev föremål för självkontroll. Självdisciplin blev kännetecknande för en ansvarsfull modern människa. Processen åtföljdes av en skamkänsla, som garanterade en sann renhet.

Boken omdefinierade klassgränserna med budskapet om att ett aktningsvärt beteende tillhörde alla. Enligt Erasmus var goda vanor och seder en förutsättning för att klara sig i Europa. Han ansåg, att "ingen kan välja sina föräldrar och hemland, men alla kan forma sina egna vanor och beteende". Denna idé lämpade sig väl för de stigande nationalstaterna och nationalisterna, som ville bli av med gamla hierarkier.

Kärnan i vår Europaidentitet utgör, såsom sociologen Norbert Elias påstår, utbildnings- och uppfostringshistoria. Därför bör vi fråga i dag: hurdana signaler ger vi våra barn och ungdomar? I ett "skoltroende" land talar vi mer om pedagogik än om uppfostran och beteende. Det finns många pedagogiska fakulteter och hundratals professorer inom utbildningsområdet i Finland, men det är lite offentlig debatt om uppfostring. I de nordiska länderna litar man på att barnet själv lär sig att vara mänsklig och empatisk. Precis just nu borde vi fullvuxna titta i spegeln och fundera över vår rollmodell. Synen är inte alltid speciellt vacker.

Laura Kolbe professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet och stadsfullmäktigeledamot (C)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning