Systemet går snart sönder – men vem gör något?

Först några siffror. Det behövs över 18 miljarder euro för humanitär hjälp i år. 125 miljoner människor behöver humanitär hjälp – drygt 87 miljoner kommer att få hjälp.

Det här handlar om nödhjälp som gör det möjligt för människor att överleva. Mat, mediciner, filtar, tält, vatten. Allt det där riktigt grundläggande.

Det är för att dryfta de här siffrorna som över 6 000 delegater samlas i Turkiets största stad Istanbul på måndag och tisdag till världens första humanitära toppmöte: statsöverhuvuden, ministrar, biståndsorganisationer, företagsledare och experter. Finlands regering representeras av statsminister Juha Sipilä (C), biståndsminister Lenita Toivakka (Saml) och social- och hälsovårdsminister Hanna Mäntylä (Sannf).

Att mötet behövs och att det egentligen kanske hade behövts långt tidigare står klart i dag när de humanitära behoven bara ökar och finansieringen släpar efter. FN och biståndsorganisationerna kan täcka strax över två tredjedelar av hjälpbehovet – en tredjedel av de hjälpbehövande blir utan.

Samtidigt som mycket av den långsiktiga utvecklingen också i de fattigaste länderna går åt rätt håll växer utmaningarna för den akuta humanitära hjälpen. FN:s förra flyktingkommissionär António Guterres sade i höstas att systemet för nödhjälp inte ännu är sönder.

– Det globala humanitära systemet är inte sönder – det är tvärtom på det hela mer effektivt än någonsin tidigare. Men finansiellt är vi i konkurs.

Frågan är om det bara är finansiellt som systemet är i konkurs eller om det också handlar om en moralisk konkurs. I över fem år har världen sett på när Syrien rivs sönder av ett våldsamt inbördeskrig som till stor del orsakat den aldrig tidigare sedda mängden flyktingar i världen. 60 miljoner människor har lämnat sina hemländer. Ytterligare 28 miljoner har flytt inom sina hemländer.

Det var först i fjol när flyktingarna tog sig från Sydeuropa till de centrala och norra delarna som Europa på riktigt vaknade upp till den verklighet som Italien och Grekland har levt med redan länge. För att inte tala om Syriens grannländer Libanon och Jordanien.

Över 80 procent av alla som behöver humanitär hjälp gör det på grund av konflikter. Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Mali och Jemen är bara några andra exempel på andra konflikter som tvingar miljoner människor från sina hem.

Ett annat tecken på den moraliska konkursen är att de avsiktliga och medvetna attackerna mot skolor och sjukhus ökar. Färsk statistik som FN:s barnfond Unicef har släppt inför det humanitära toppmötet visar att i medeltal fyra skolor eller sjukhus attackeras varje dag. Unciefs nödhjälpschef Afshan Khan kallar det för en skamlig utveckling.

– Barn dör, såras och invalidiseras precis på de platser där de borde vara skyddade och de borde kunna känna sig trygga, säger hon i ett pressmeddelande.

Det här är en av de fem huvudpunkter som ska tas upp under det humanitära toppmötet. Men frågan är hur långt man kommer att komma? Kommer någon verkligen att göra något eller kommer det hela att utmynna i mycket prat och många dokument, men få konkreta lösningar?

En av de organisationer i världen som finns på plats i så gott som varenda en konflikt och katastrof, Nobelprisvinnande Läkare utan gränser (MSF, Médecins sans Frontières), har dragit sig ur toppmötet just på grund av rädslan för att det hela blir alltför abstrakt och ofokuserat. Organisationen kallade mötet för "ett fikonlöv av goda avsikter" med en biblisk liknelse.

– Toppmötet försummar att se till att stater upprätthåller och förverkligar sina förpliktelser gentemot de humanitära och flyktinglagar de har undertecknat, konstaterade organisationen i ett pressmeddelande.

De 75 miljoner barn som i år inte får gå i skola på grund av olika slag av katastrofer behöver inte fler deklarationer eller stora ord, de behöver konkreta åtgärder. Att världen kraftfullt försöker stoppa konflikterna som till så stor del orsakar nöden och tillräckliga resurser för att de inte ska bli världen största "bortglömda generation"

Rättelse införd klockan 10.27 den 23.5: Istanbul är inte Turkiets huvudstad utan största stad.

Sanna Karlsson Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33