Syntesen av Aten och Jerusalem

Två helt olika kollektiva upplevelser av slaveri, står i fokus i Fredrik Långs nya bok Ansiktet i månen.

ESSÄ

Fredrik Lång

Ansiktet i månen

Förlaget M 2016

Det är ganska vanskligt att sätta etikett på Fredrik Långs bok Ansiktet i månen. En teologisk-filosofisk essä är undertiteln, men lika gärna hade man kunnat tala om idéhistoria, och till skillnad från hur många andra essäistiska texter byggs upp är ambitionen här inte att utgå från något litet och spegla något stort. Snarare handlar det om att utgå från något stort och visa på något gigantiskt: hela civilisationen ur ett helikopterperspektiv.

Det är närmast per definition en omöjlig uppgift. I inledningen skriver Lång också, inte utan humoristisk självdistans, om sin ungdoms övermodiga försök att skapa ett filosofiskt System, med stort S. Och visst är det uppenbart att Ansiktet i månen bär tydliga spår av den ansatsen. Såtillvida är etiketten "essä" från franskans ord för "försök" inte missvisande. Som ett 145-sidigt försök uppfattar jag texten som spännande, ja ställvis briljant.

Slaveriet

Att leta efter den västerländska kulturens källor i triangeln Jerusalem-Aten-Rom är i sig knappast originellt, men en vanlig förenkling är att se Västerlandet som en tallrik med de bästa bitarna från dessa tre smörgåsbord. Långs framställning lägger däremot emfas på en slags dragkamp mellan Aten och Jerusalem, mellan två diametralt motsatta kollektiva upplevelser: slavsamfundets och herresamfundets.

För judarna är det den babyloniska fångenskapen 587–537 f.Kr. som är den formativa erfarenheten: traumatisk och förnedrande men såtillvida överlevd att judarna genom fångenskapen tilläts bevara seder, religion och kultur. Fångenskapen kom ändå på ett avgörande sätt att påverka inte bara judarnas självförståelse i sin samtid, utan också förståelsen av förhistorien, som den egyptiska fångenskapen och exodus, samt förståelsen av framtiden som kan vara fri från slaveri.

Den judiska religionen speglar alltså det jordiska predikamentet, med en sträng herre som kan känna tillgivenhet för sitt underdåniga folk, men är ofta oberäknelig och hämndlysten. Han kräver obrottslig lojalitet men lovar en frälsare. När detta tänkande genomgår en metamorfos i en liten sekt vid vår tideräknings början, inbegriper löftet också individens frälsning. I bagaget finns en förståelse där slaveriet/existensen på ett koherent sätt binds till begrepp som skuld och synd.

Som jämförelse kunde de grekiska slavarna aldrig formulera "underkastelsens logik" för att använda Långs ordval. Ja, de facto gick den antika slavhållningen i regel ut på att alienera slavbefolkningen från allt vad gemensamt språk, religion och kultur hette.

Herrekultur

Det gäller inte minst Aten och här fäster Lång uppmärksamhet vid det som ibland nonchaleras: att den atenska demokratin och högkulturen uttryckligen var ett samfund för herrar som byggde sitt välstånd och samhällsskick på slaveri. Att antikens mest inflytelserika och självständiga tänkare Platon och Aristoteles såg slavarna som "talande redskap", helt avhumaniserade, var inte en bisak, en tråkig detalj i en annars stolt historia. Nej, enligt Lång är detta något som ligger nära själva kärnan i deras tänkande.

Lång beskriver överideologin i Aten som "teknisk instrumentalism". Se här en stat med institutioner som är rationellt uppbyggda – inte spontant, våldsamt eller genom succession, utan konstituerat och baserat på gemensamma överväganden och överenskommelser. Men – och detta är centralt – så att den jämlikhet och frihet som finns mellan medborgarna bygger på att dessa som gemenskap härskar despotiskt över dem som uppfattas som talande redskap.

Att antikens Aten ibland kan framstå som nästan hemtamt är enligt Lång också annars delvis en illusion vi gjort oss. Atenarna uppfattade till exempel inte centrala begrepp som "historien" eller "individen" såsom vi förstår dem i dag. Att de atenska medborgarna fungerade som ett kollektiv subjekt, innebar till exempel att också konsumtionen var samfälld snarare än privat och tog sig uttryck i teatern, arkitekturen, religiösa fester och så vidare.

Marx knackar på

Mellan Aten och Jerusalem, slavsamfundet och herresamfundet, låter Fredrik Lång ana en klyfta som är så enorm att den får alla kulturskillnader och -krockar i dagens globaliserade värld att blekna i jämförelse. Men han är också tydlig med att dessa kulturskillnader i grunden kan härledas till frågan om vem som utför vilket arbete och på vilka villkor.

Och detta låter ju minst sagt välbekant: det är en klassisk marxistisk tanke om att den materiella basen (produktionsförhållandena, i antikens fall slaveriet) påverkar den kulturella överbyggnaden (idén om samhället, staten, kulturen, gudaväsen, tänkandet som sådant). Mellan bas och överbyggnad sker sedan en växelverkan, en dialektik. Låt sen vara att Lång nyanserar och kompletterar bilden på olika sätt, bland annat med ett intressant resonemang om realabstraktioner – inspirerad av bland annat Alfred Sohn-Rethel – som en sorts våning mellan bas och överbyggnad (till exempel penningekonomin).

Rom

Det intressanta är hur Atens och Jerusalems helt väsensskilda mentaliteter förenas. Det sker i Rom där det, med marxistiska glasögonen sett, först sker stora förskjutningar i basen. Dels uppstår ett samhälle som är mycket mer vidsträckt, heterogent och komplext, dels är slavarna inte längre fullt så kuvade som i Aten: de är ofantligt många, de gör uppror ibland och de är ett potentiellt hot mot stabiliteten (vilket atenarna förmodligen aldrig föreställde sig att "talande redskap" skulle kunna vara).

I det större sammanhanget är den lokalt atenska självförståelsen inte hållbar, ens för herrarna. Också i ett samhälle som inte är demokratiskt kan majoritetens livssyn behöva erkännande, och i Rom var majoriteten slavar, fria slavar och "barbarer" av olika etniskt ursprung. På direkt politisk nivå erbjuds de som inte är slavar småningom medborgarskap, men på en kulturell nivå kräver basen att dess mänsklighet erkänns.

Det finns alltså ett tryck från basen som får Paulus – denna geniala realpolitiker och folkrörelseledare – att lägga de första brädorna i det som ska bli den nya överbyggnaden. Kyrkofadern Augustinus kompletterar och i Rom – den nya syntesen – uppstår en överbyggnad som ger såväl slavar som herrar en någorlunda konsistent förståelse av tillvaron. Kristendomen lovar mänsklighet och frälsning (en flirt med slavarna) men inte här och nu (en flirt med herrarna).

Men det mest spännande är att detta inte bara handlar om att hitta en stabil maktbalans mellan olika sociala skikt. Lång försöker visa på en process som är mycket mer radikal än den som är hemmablind i sitt 2000-tal egentligen vill begripa. Den påverkar tidsuppfattning, historiesyn, förståelse av individen, av orsakssamband ... Kort och gott mycket av det som vår civilisation tar för självklart.

Perspektiven är hisnande, ibland oväntade, ibland förvirrande. Det finns oändligt många vägar Långs hoppfullt hopplösa sökande kunde ta: vidare in i medeltiden, med returbiljett på annan rutt genom antiken, eller varför inte som en biografisk djupdykning i Paulus eller Augustinus? Det som inte tillfredsställer mig med den här boken är också det som gör mig nyfiken.

Fredrik Sonck Kulturchef

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00