Sydamerikanska giftspindlar trivs och förökar sig i Naturhistoriska museets väggar

På spindelspaning. Forskaren Pedro Cardoso, intendent på Naturhistoriska museet, letar efter de giftiga fiolspindlarna som bosatt sig i museets bottenvåning. Spindlarna håller sig vanligtvis undan, men ses ändå regelbundet av museets personal. Bild: Cata Portin

De anlände som fripassagerare i en fraktlåda, kröp ut och gömde sig. Många decennier senare bor en livskraftig stam av giftiga fiolspindlar på Naturhistoriska museet. – De är i praktiken ofarliga, som de flesta spindlar, säger Pedro Cardoso, som den här veckan förevisar levande, lurviga fågelspindlar för att öka kunskapen bland skolelever.

Spindelforskaren Pedro Cardoso, intendent på Naturhistoriska museet, lyser med mobilens ficklampa in i en glipa mellan väggen och en monter med hjortkranier i museets bottenvåning.

Museet på Norra Järnvägsgatan i Helsingfors inhyser många kuriositeter, från en uppstoppad kalv med två huvuden till skelett av utdöda mammutar och sjökor. Men museiinvånaren Cardoso letar efter är varken uppstoppad eller utställd. Den är i högsta grad levande. Men folkskygg. Det handlar om Finlands enda population av den giftiga arten Loxosceles laeta, chilensk fiolspindel, som lever fritt i museets väggsprickor, lister och förrådsrum.

De ljusbruna och ungefär tre centimeter långa spindlarna antas ha kommit till museet med en låda importerad frukt på 1970-talet. De flesta spindlar som reser med den typen av expresspaketbiljett klarar inte av klimatchocken, men fiolspindlarna visade sig vara av segt virke. Till sin förvåning har museets personal under flera decennier kunnat märka hur spindlarna etablerat en livskraftig population i museets bottenvåning.

– De spinner sina nät på låg nivå och lyckas leva på silverfiskar och andra små insekter. När museet senast renoverades och temperaturen sjönk trodde man att spindlarna skulle dö bort, men de klarade sig. De är tåliga och kan leva utan mat i många veckor, säger Cardoso.

Gömmer sig

De chilenska rymlingarna, som i motsats till finländska spindlar har sex ögon i stället för åtta, är därmed Finlands giftigaste frilevande spindelart. Bettet biter också på människor och kan i värsta fall orsaka lokal vävnadsdöd.

Den giftiga spindelarten Loxosceles laeta förekommer främst i Chile. Bild: Naturhistoriska centralmuseet

De sydamerikanska giftspindlarna är folkskygga. Bild: Naturhistoriska centralmuseet

– Men i praktiken är de ofarliga och håller sig undan så mycket de kan. Om man av någon orsak får in dem under skjortan kan de känna sig pressade och bita till, men bettet tränger inte nödvändigtvis ens genom huden.

Med andra ord finns det enligt Cardoso ingen orsak för museets besökare att oroa sig.

– Personalen har jobbat med spindlarna som grannar i decennier och inget har hänt. Dessutom är de främst nattaktiva.

Eftersom spindlarna inte anses utgöra ett hot finns det inga planer på att bekämpa dem. Det finns inte heller några tecken på att de spritt sig utanför själva museibyggnaden.

Cardoso anser att spindlar annars också har ett oförtjänt dåligt rykte.

– Obehaget för spindlar är kulturellt betingat. Spädbarn är inte rädda för spindlar, det är något man lär sig vara, säger han.

Oupptäckta hemligheter

För att motarbeta missuppfattningar om spindlar ordnar Cardoso och hans brasilianska forskarkollega Caroline Fukushima den här veckan små workshoppar där skolbarn får bekanta sig med levande fågelspindlar som tillfälligt gästar museet. De stora lurviga spindlarna, som ibland kallas tarantellor, visas upp i glasterrarier och låter sig trankilt begapas av barnen.

De flesta fågelspindlar är likaså ofarliga för människan, men kraftiga och giftiga nog att fånga och äta upp små fåglar. Därför har de varit inspirationskällor till många fiktiva jättespindlar, till exempel det människoätande vidundret Shelob i J. R. R. Tolkiens Sagan om ringen.

– Två av de spindelarter jag haft möjlighet att upptäcka och beskriva har jag faktiskt namngett efter karaktärer i Tolkiens Silmarillion. En annan art med orange teckning fick sitt vetenskapliga namn efter musikern David Bowie, då han hade orangefärgat hår, säger Cardoso.

Vadå spindelskräck? Forskarna Pedro Cardoso och Caroline Fukushima förevisar levande fågelspindlar på Naturhistoriska museet för att öka kännedomen om spindlar bland skolelever. Fågelspindeln i terrariet är från Trinidad i Karibiska havet och bär det vetenskapliga namnet Psalmopoeus cambridgei. Bild: Cata Portin

För den biolog som vill upptäcka och namnge nya arter är spindelforskningen ett eldorado.

– Det finns en stor artrikedom som alltjämt är okänd för vetenskapen. I Sydeuropa väntar 20–40 procent av arterna på beskrivning. I tropikerna, i synnerhet i Afrika, är upp till 90 procent av arterna okända, säger Cardoso.

Spindelsmuggling

Men upptäckten av en ny art är inte nödvändigtvis en god nyhet för arten själv. Caroline Fukushima är sysselsatt med att kartlägga den illegala handeln med fågelspindlar – ett allvarligt hot mot många arter.

– Spindelsmugglingen är ett massivt men dåligt känt problem. Internationellt finns det många som samlar på levande fågelspindlar som på frimärken: man vill ha alla arter, i synnerhet de mest sällsynta. Många arter förekommer bara på mycket begränsade områden, och då smugglare och samlare får upp ögonen för en ny art kan hela populationen försvinna på nolltid, säger Fukushima.

De lurviga fågelspindlarna har inspirerat många sagomonster, men de flesta arter är ofarliga för människan. Som husdjur är fågelspindlarna relativt lättskötta: de äter sällan och kan leva upp till 30 år. Den här veckan förevisas flera levande exemplar på Naturhistoriska museet. Bild: Cata Portin

Spindlarnas försvinnande kan ha enorm inverkan på det lokala ekosystemet.

– Spindlarna håller bland annat insektpopulationerna i balans. Men sanningen är att nästan ingen bryr sig om spindlar, och därför finns det inte heller pengar för att skydda dem. Det är betydligt lättare att få stöd för att skydda lejon, säger Fukushima.

– EU är en del av problemet. Det finns inget effektivt regelverk mot spindelsmuggling och på EU:s lista över arter som ska skyddas finns bara en spindelart upptagen – och den är inte ens ovanlig, säger Cardoso.

Erektionsbett

Enligt forskarduon finns det starka argument för att fästa större uppmärksamhet vid spindlar, inom både naturskyddet och forskningen.

– Medicinsk forskning i spindlarnas gift kan till exempel ge nycklar till utvecklingen av nya läkemedel, säger Fukushima.

Även om de flesta arter är harmlösa för människan finns det också de som potentiellt är livsfarliga. Den australiska trattminörspindeln är till exempel dödligt giftig om man inte får motgift i tid. Men det är många decennier sedan ett dödsfall registrerats.

Den brasilianska vandrarspindeln, Phoneutria nigriventer, har ett nervgift som kan ge män en flera timmar lång och smärtsam erektion, som i värsta fall leder till impotens. Samtidigt studeras giftet noggrant för att utveckla läkemedel mot just erektionsproblem.

– De starka näten som spindeln spinner är också ett område där det finns mycket att upptäcka. Klädföretag har börjat tillverka spindelvävsjackor och inom det militära utvecklar man skottsäkra västar med hjälp av spindelväv, säger Fukushima.

Forskarna Caroline Fukushima och Pedro Cardoso erbjuder skolelever möjligheten att studera olika spindelarter i mikroskop. Bild: Cata Portin