Sveriges strålsäkerhetsmyndighet hukar sig inför slutförvarsplaner

Miljörörelsen har länge krävt att man skall utreda alternativa slutförvarsmetoder, främst fem kilometer djupa borrhål i urberget där grundvattnet står stilla.

Den 23 januari fattade svenska Mark- och miljödomstolen (MMD) det synnerligen modiga beslutet att säga nej till ett svenskt slutförvar för högaktivt kärnavfall på grund av osäkerheter beträffande kopparkapslarnas hållbarhet. Slutförvaret kan enligt miljöbalken tillåtas endast om avfallshanteringsbolaget SKB redovisar ytterligare underlag om kapselns skyddsförmåga. Den planerade folkomröstningen i slutförvarskommunen Östhammar är avblåst. Beslutet ligger nu hos regeringen som skall ta ställning till ett ytterst omfattande och komplext underlag. Beslutet står skrivet i stjärnorna.

I 40 år har Sverige och Finland bedrivit forskning kring KBS-3-metoden som ligger till grund för båda ländernas slutförvarsplaner. I Finland står dock förvaret så gott som färdigt i Olkiluoto för att tas i bruk kring 2020 medan planerna i Sverige har genomgått en djuplodande och rätt demokratisk utvärderingsprocess. Den inleddes redan 2011 och utmynnade hösten 2017 i en fem veckor lång huvudförhandling vid MMD i Nacka. Utredningen anses vara Sveriges största miljömål genom tiderna. Det unika är att MMD är helt obunden. Detta i motsats till Finland där endast stats- eller kommunanknytna institutioner, med undantag av miljökonsekvensbedömningsprocessen (MKB), har hanterat ärendet. I Finland har dock aldrig kritiska utlåtanden i MKB-processen fällt ett stort industriprojekt.

I HBL:s artikel (24.1) om slutförvarsbeslutet nämndes att Strålsäkerhetsmyndigheteten (SSM) för sin del gav grönt ljus för projektet och att den redan tidigare sagt att den inte har några problem med slutförvaringsplanerna.

I Sveriges Natur (11.10.2017) finns dock en genomgång av diverse SSM-dokument som visar att tveksamheter under processens gång har städats bort inför domstolsförhandlingen. Nedan några exempel.

I ett dokument från 2008 uttalade företrädare för SSM bekymmer för processer som kunde spräcka den enda barriären, det vill säga kopparkapseln, mot utsläpp av strålning till omgivningen. Ett protokoll från 2016 visar att påståendet att kapslarna håller tätt i 100 000 år inte stämmer. Gruppen ansåg att påståendet utgår från undersökningar av hållfasthet vilka har pågått under för kort tid.

I ett annat dokument från 2016, uppenbarligen ett underlag för en presentation, framgår det att 352 kapslar kan spricka inom 300 år. Enligt ett diagram i presentationen, publicerat i Sveriges Natur, kan stråldosen som når markytan via grundvattnet i det fallet bli 25 gånger tillåten årsdos och en olycklig kombination av faktorer kan leda till utsläpp som är 41 gånger större än riskdosen. I samma dokument sägs det även att "SSM inte är övertygad av SR-Site". SR-Site är industrins säkerhetsanalys, den analys som låg till grund för MMD:s beslut.

I dokumentet konstateras också att en bättre säkerhetsanalys kunde visa att "referensutformningen inte uppfyller kraven".

Sveriges Natur påtalar i artikeln att flera säkerhetsexperter vid SSM:s möte i juni 2016, två veckor innan myndighetens yrkande skulle lämnas in till MMD, var bekymrade och inte alls eniga om att förslaget är säkert.

Miljörörelsen, stödd av både svensk och utländsk expertis, har länge krävt att man skall utreda alternativa slutförvarsmetoder, främst fem kilometer djupa borrhål i urberget där grundvattnet står stilla. Atomkraftsindustrin är dock inte villig att satsa pengar på alternativa metoder vilket skulle visa att man inte har en säker slutförvarslösning samt öka priset för atomenergi och ytterligare bestyrka att atomenergiproduktion är oekonomisk och oetisk.

Men har Sveriges regering ryggrad att lägga projektet på is för att utreda säkrare alternativ?

I Sverige – fastän inte lika markant som i Finland – används metoden "legitimitet genom procedur", det vill säga man inleder ett projekt innan det har genomgått hela tillståndsprocessen. Ett skamligt exempel utgör Pyhäjoki där en hel del infrastruktur har byggts ut för Fennovoima/Rosatom- atomkraftverket fastän byggnadstillståndsansökan inte ens har lämnats in.

I Östhammar har SKB förbundit sig att satsa 500 miljoner kronor på olika verksamheter i kommunen. En del av pengarna har redan använts för föreningsliv och skolor, en del för att betala en del av Östhammars näringslivschefs lön – snudd på korruption.

Att Finlands regering – som inte har något till övers för demokratiska processer – skulle sätta stopp för slutförvaret i Olkiluoto är väl sorgligt nog en utopi. Hoppet står alltså till Sverige!

Ulla Klötzer aktiv inom rörelsen Kvinnor mot atomkraft

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00