Sveriges nya konfliktdimensioner

Den traditionella vänster-höger-konflikten i svensk politik har börjat uppluckras av nya konfliktdimensioner som går över hela partifältet. Det är en central tes i en rapport om svensk demokrati i dag.

SNS Demokratirapport: Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, 2017

Sverige upplever i dag en guldålder. Landets ekonomi är i fenomenalt gott skick och kulturlivet blomstrar. Ändå upplever många svenskar att deras offentlighet och politiska kultur präglas av en växande "samhällelig oro". En uppenbar orsak till detta är Sverigedemokraternas (SD) entré i riksdagen 2010, kraftiga framsteg i följande val och medvind i opinionsmätningarna. Landets tidigare så distinkta höger-vänster-axel och blockpolitik har fått börja ge vika för nya motsättningar och i bakgrunden skymtar också partifältets positioneringar inför riksdagsvalet i september 2018.

Enkäterna visar att nästan var femte svensk är i dag beredd att rösta på det invandrarkritiska och öppet nationalistiska SD. Men de etablerade partierna är som bekant ovilliga att samarbeta med SD på grund av dess kopplingar till neonazistiska klickar i samhället. Moderaternas valhänta försök till kursändring på denna punkt vårvintern 2017 visade hur det kan gå – i en djupdykning i galluparna och ett snabbt partiledarskifte.

Socialdemokraternas och miljöpartiets minoritetsregering fortsätter fram till riksdagsvalet i september 2018. Men vad sker sedan? Den nuvarande koalitionen har svårt att vinna en egen majoritet trots den ekonomiska medvinden och sin generösa valbudget för 2018. Många tippar därför på att Sverige för första gången på flera decennier får en blocköverskridande koalition mellan sossarna och mittenpartierna.

SD:s position

Lämpligt inför valåret har en grupp statsvetare under ledning av professor Johannes Lindvall publicerat en rapport om de utmaningar som Sveriges parlamentariska demokrati står inför. Verket finns tillgängligt på nätet under rubriken "Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin". Titeln är tagen ur Herbert Tingstens klassiska verk Demokratins problem (1945), i vilket han påminde om att en representativ demokrati handlar om "gemenskapens bevarande trots konflikter".

Tingstens karakterisering är högaktuell än i dag. Den parlamentariska oviljan att hantera åsiktsmotsättningen med Sverigedemokraterna avspeglar en mer allmän oförmåga i samhället att diskutera och kommunicera om det man är djupt oense om.

En central tes i rapporten är att den traditionella vänster-höger-konflikten i svensk politik har börjat uppluckras av nya konfliktdimensioner som går över hela partifältet. Sverigedemokraterna är nationalister och värdekonservativa. Men i ekonomiska frågor och säkerhetspolitiken står de närmare mittenpartierna och socialdemokraterna än moderaterna och kristdemokraterna.

Forskargruppen konstaterar därför att det är missvisande beteckna SD som högerpopulister eller högerextrema och kallar dem hellre för ett "systemkritiskt anti-parti" eller "pariaparti". Tankarna går osökt till de svenska kommunisterna som fram till 1960-talet uppfattades av de övriga partierna som sovjetiska femtekolonnare.

En sidoblick på Finland kunde ha varit klargörande. Vårt geopolitiska läge gjorde att Rysslandsfrågan länge var en konfliktdimension som gick tvärs över partifältet och styrde regeringsbildningarna nästan lika mycket som vänster-höger-axeln. Därför har Finland haft betydligt fler blocköverskridande majoritetsregeringar än Sverige.

Låst läge

Uppkomsten av flera och mera jämnstarka konfliktdimensioner i svensk politik talar för att både socialdemokraterna och de äldre borgerliga partierna i framtiden får det allt svårare att bilda egna minoritetsregeringar. Trots det finns det inom båda lägren alltjämt en stark motvilja att bilda blocköverskridande regeringar. Det skulle nämligen grumla deras ideologiska trovärdighet.

Lindvalls forskargrupp analyserar det låsta läget från flera perspektiv. De pekar bland annat på riksdagsgruppernas avtagande inflytande på regeringspolitiken. Regeringskansliets personal har mångdubblats under de senaste decennierna. Samtidigt har parlamentariskt tillsatta utredningar allt oftare ersatts av enskilda expertutlåtanden. Bägge fenomenen har minskat riksdagens möjligheter att påverka beredningen av politiska beslut och vilja till blocköverskridande kompromisser.

Forskargruppen bortser här från en annan central orsak till att regeringarna kan ignorera riksdagsgrupperna – valsystemet med långa listor. Självständigt röstande riksdagsledamöter sitter inte flera valperioder i Sveriges riksdag. Deras lydiga röstningsbeteende underlättar statsministerns liv men distanserar den politiska eliten från väljarna och ökar risken för populistiska pendelrörelser.

Detta är bra att minnas när man kritiserar Finlands system med personval. Självständiga parlamentariker tvingar regeringen att lyssna mera på riksdagen. Dessutom är de en garanti för att regionpolitiken förblir en lika betydelsefull konfliktdimension i finsk inrikespolitik som Rysslandsfrågan.

Stödpartier

En annan egenhet i Sveriges parlamentariska system är att regeringen enligt grundlagen inte behöver åtnjuta riksdagens förtroende utan kan fortsätta att regera så länge en majoritet inte röstar emot den. Systemet har möjliggjort praxisen med så kallade stödpartier, som varken axlar regeringsansvar eller röstar emot regeringen.

Denna märkliga balansgång har upprätthållits av Sveriges nuvarande röd-gröna regering och de äldre borgerliga oppositionspartierna sedan deras så kallade Decemberöverenskommelse 2014. De borgerliga partierna undvek då att rösta emot den nytillträdda regering för att inte tvingas sitta i samma båt som de likaså regeringskritiska Sverigedemokraterna.

Det är lätt att räkna upp även andra drivkrafter som formar Sveriges representativa demokrati men som inte har beaktats i denna rapport. Den mest uppenbara är konsekvenserna av landets EU-medlemskap, som alltjämt är något som negligeras i svensk offentlighet mer än i någon annan medlemsstat.

Ändå finns det goda skäl att bekanta sig med Lindvalls och hans kollegers rapport. Svensk inrikespolitik skiljer sig i många avseenden från den politiska kulturen i de övriga nordiska länderna. Men ett drygt halvt år efter Sveriges riksdagsval går även vi i Finland till valurnorna. Då kan det vara bra att veta hur svenskarna hanterar sina nya konfliktdimensioner.

Henrik Meinander professor i historia

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02