Svenskt ungdomsarbete: "Leden behöver stärkas"

Svensk service. Ungdomsverkstaden Sveps verksamhetsledare Tariku Ahlfors hoppas att den svenskspråkiga ungdomsservicen bättre skulle tas i beaktande. Bild: Cata Portin

Svenskspråkiga ungdomsaktörer är oroade för hur finlandssvenska ungdomar i framtiden ska garanteras en likadan behandling som de finskspråkiga. Lösningen kunde vara ett ökat samarbete – och att sluta tävla sinsemellan.

Enligt grundlagen ska svenskspråkiga ungdomar vara jämlika med de finskspråkiga i fråga om samhällstjänster och tillgång till aktiviteter på svenska. Är det så? Får ungdomar det stöd och den hjälp de behöver på sitt modersmål?

Den frågan har informationscentret Luckan försökt ta reda på i en nyligen publicerad utredning.

– Undersökningen har gjorts för att samla in fakta med fokus på ungdomsorganisationer inom tredje sektorn för att komma med åtgärder och utvecklingsförslag för det svenskspråkiga ungdomsarbetet i landet. Detta på grund av omvälvande strukturförändringar i vårt samhälle, säger Jessica Lerche, ansvarig producent för utredningen.

Enligt Lerche är undersökningen trots allt ingen dramatisk läsning – det finlandssvenska ungdomsarbetet mår varken väldigt dåligt eller väldigt bra. Hon hade förväntat sig en hel del kritiska svar men responsen visade sig vara mera positiv än hon tänkt sig.

Bevarandet av svenskan visade sig vara viktigt för alla.

– Man är relativt nöjd med resurserna och stolt över det arbete man utför. Men undersökningen visar på en generell oro för det rådande samhällsklimatet och det svenska i Finland. Man tycker att leden behöver stärkas. Det handlar ändå inte om att bygga upp nya strukturer, utan om att i stället stärka det befintliga och göra samarbetet klarare, säger Lerche.

Av den åsikten är även ungdomsverkstaden Sveps verksamhetsledare Tariku Ahlfors. Han efterlyser mera samarbete mellan de olika aktörerna inom ungdomsverksamheten.

– Vi är inte så bra på att samarbeta. Man kunde tro att det är lätt i Svenskfinlands små kretsar men det har visat sig inte vara det.

Ahlfors tycker att de olika aktörerna i stället för att tävla med varandra borde sätta sig ned tillsammans och fundera vem som gör vad. Nu händer det att olika aktörer erbjuder dubbla tjänster.

– Om vi vuxna inte riktigt är på det klara vem som gör vad, hur kan då de unga veta vart de ska vända sig i olika ärenden? Positivt är ändå att vi inte trampar på varandras tår som för kanske sju, åtta år sedan. Men vi måste bli ännu bättre på att samarbeta. Vi känner ändå varandra någorlunda väl och sitter ofta på samma möten. Det är ett minus också för Sveps om vi inte lyckas förbättra vårt samarbete med andra aktörer, säger Ahlfors.

Språket viktigt

Den direkta målgruppen för utredningen var ungdomsorganisationerna och –förbunden i landet. Som jämförelse hördes också kommunalt anställda och beslutsfattare på 15 orter i Nyland, Åboland och Österbotten.

Dessutom hördes ungdomsverkstäderna i Svenskfinland och centrala tjänstemän för att se om svaren varierar. Det visade sig att de inte gör det i större utsträckning.

– Betydligt mera kritiska än ungdomsarbetarna var de statliga experterna, som ju har en bredare syn på hela fältet, säger Lerche.

Utredningens respondenter nämnde följande aktörer då de ombads ange organisationer de anser fungera som intressebevakare för det svenskspråkiga ungdomsarbetet. Organisationerna är numrerade enligt hur ofta de nämndes.

1. Finlands svenska ungdomsförbund

2. Allianssi

3. Finlands svenska skolungdomsförbund

4. Luckan

5. Svensk Ungdom

6. Finlandssvenska 4H & Finlands 4H

7. Finlands svenska scouter

8. Folkhälsan

9. UngMartha & Marthaförbundet

10. Kyrkans svenska arbete & Kristen skolungdom

11. Ungdomsakademin Luckan & UngInfo & DUA

12. Svenska folkskolans vänner

13. Studieförbundet

14. Kommunerna

– Bevarandet av svenskan visade sig vara viktigt för alla, men samtidigt är det oerhört viktigt att jobba över språkgränserna. Man vill inte vara en isolerad ö, säger Lerche.

Enligt Tariku Ahlfors är oron för svenskan berättigad. Han anser att språksituationen försämras hela tiden. Det syns i praktiska problem som uppstår då tillgången till svenskspråkigt stöd för ungdomar minskar.

– Orättvist blir det till exempel om en ung person som behöver stöd av en arbetsvalspsykolog inte får det på sitt modersmål. Sådana saker kan vara svåra att prata om, om man inte riktigt kan finska. Och faktum är att det finns många som inte klarar sig på finska.

Oro för vårdreformen

Medan utredningen utpekat social- och hälsovårdsreformen som ett möjligt orosmoment för många ungdomsaktörer riktar Ahlfors försiktiga förhoppningar mot den. Han tror reformen är ett bra tillfälle att se över modellen för den svenskspråkiga ungdomsservicen och utveckla den. Samtidigt håller Ahlfors med om att det i nuläget är svårt att veta hur reformen kommer att påverka till exempel finansieringen av ungdomsverkstäder, kanske den påverkar positivt – framtiden är osäker för många aktörer inom ungdomsverksamheten.

För undersökningen samlades data in från Svenska studieförbundets 58 medlemsförbund, Finlands Ungdomssamarbete Allians och Finlands Ungdomsförbund. Även 6 församlingar svarade på enkäten.

I 15 kommuner intervjuades sammanlagt 26 ledande tjänstemän och förtroendevalda.

Ett frågeformulär skickades ut till 12 svensk- och tvåspråkiga ungdomsverkstäder.

Tre representanter för statliga myndigheter intervjuades också.

I nationella utredningar om ungdomsfrågor särskiljer man inte de två språkgrupperna. Förutom enskilda rekommendationer och mindre undersökningar på svenskspråkigt håll, har det inte gjorts en lika täckande utredning tidigare.

– Det är absolut ett finlandssvenskt intresse att utarbeta en gemensam strategi för ungdomsarbete med fokus på tredje sektorns aktörer. Den här undersökningen är det första försöket att tillsammans med centrala aktörer på fältet påbörja utförandet av en plan och god arbetsfördelning, säger Lerche.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning