Svenska staten blev mediemogul mot sin vilja

Bild: Lehtikuva/Emmi Korhonen

Affären mellan teleoperatören Telia och mediehuset Bonnier ger den svenska staten alltför mycket mediemakt.

I och med köpet av Bonnier Broadcasting blir Telia en av Sveriges största innehållsproducenter. Det är intressant men också eldfängt, eftersom det innebär att den svenska staten blir ägare till Sveriges största kommersiella tv-kanal TV4 och därmed en stark aktör både inom den privata mediesektorn och inom public service. Staten, via en stiftelse, har redan kontroll över Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Sveriges näringsminister, socialdemokraten Mikael Damberg, hör till dem som inte är speciellt förtjusta i scenariot. Enligt honom är sista ordet ännu inte sagt och han har understrukit vikten av medial mångfald. Allianspartierna Moderaterna och Liberalerna har likaså uttalat kritik mot den planerade affären, och statsminister Stefan Löfven, som redan skämtsamt kallats för Nordens Berlusconi, har bifallit sin näringsminister och sagt att situationen måste utvärderas.

I köpesumman på 888 miljoner euro ingår svenska TV4, underhållningskanalen C More och MTV-koncernen inklusive bland annat tv-kanalerna MTV3, Sub och Ava, streamingtjänsten Katsomo och Mediahub Helsinki, som producerar nyhetsinnehåll.

Både MTV och C More har tampats med ekonomiska utmaningar under flera års tid. I fjol uppgick MTV:s förlust till 22 miljoner euro, och inte ens finska statens stöd på tre miljoner euro som avgående vd Merja Ylä-Anttila lobbade fram, lyckades invagga Bonnierfamiljen i någon större säkerhet.

Bonnier köpte MTV av medieföretaget Alma Media för tio år sedan och betalade då 460 miljoner euro för aktiepaketet. Nu säljs det vidare, anrika Bonnier gör sig av med sin mest digitala verksamhet.

Men affären är allt annat än klappad och klar.

Konkurrensverket ska ännu granska överenskommelsen och staten kommer att inleda diskussioner med Telia om bland annat övervakningen av konkurrensfrågor och digitala sändningstillstånd. Dessutom måste den svenska regeringen ta sig en allvarlig funderare över sitt aktieinnehav i telekombolaget Telia.

Svenska staten är med sina 37,3 procent den enskilt största ägaren i Telia. Men eftersom Telias ledning och styrelse valde att inte söka den sittande regeringens välsignelse förrän affären var ett faktum, kan det tolkas som ett tecken på att Telia gärna skulle se att staten säljer sitt aktieinnehav.

Samtidigt gäller det att komma ihåg att det finns ett värde i att Telia, som förfogar över samhälleligt viktig infrastruktur, säkerhet och kommunikation, har en statlig ägare.

Telias strategi är både logisk och självklar – efter alla märkliga och misslyckade affärer i Centralasien – och ger företaget ett stort försprång till många andra operatörer.

Kombinationen av Bonniers journalistik, nyheter och innehåll och Telias teknik, mobilnät och distributionsplattformar borde garantera användarna starka synergier, och telekomföretaget en ökad konkurrensförmåga mot globala jättar som Netflix, Youtube, Amazon och Google.

Redan tidigare har ju Telia köpt sändningsrättigheterna för vår finska FM-hockeyliga för de kommande sex åren.

Nu återstår att se hur dansen utvecklas, om Konkurrensverket stoppar affären eller om staten blir så pass purken att till exempel TV4:s sändningstillstånd dras in.

Några reaktioner från finländska politiker har än så länge inte hörts. Antingen bryr man sig inte eller så förstår man inte vad detta innebär: att miljardaffären kommer att ha effekter på hela Nordens rättighets- och mediemarknad, och att den svenska staten indirekt skulle ha ett inflytande över finska MTV i egenskap av Teliaägare.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00