Svenska Dramaten låter lajvet komma in på scenen

Fyrahundra år efter att William Shakespeare dog spelar tvåhundra deltagare sig igenom händelser som skapats som en ny upptakt till Hamlet. Med det tar lajvet plats på Sveriges nationalscen Dramaten – i syfte att locka ny publik men också som ett sätt för teatervana besökare att bekanta sig med rollspelsformen.

STOCKHOLM – Wohoo, ropar Nila så där uppsluppet som det kan vara när man precis inleder vad som ska bli en brakfest.

– Champagne!

Det är hon som i egenskap av bästa vän och brudtärna har bjudit in tvåhundra personer till drottning Gertrudes möhippa.

Drottningens man, kungen av Danmark, har dött och hon ska gifta sig med hans bror, Claudius. Han visar sig senare vara den som har dödat kungen. Gertrudes son heter Hamlet. För ja, Gertrudes möhippa är upptakten till Shakespearepjäsen och utspelar sig timmarna innan den börjar.

– Det är det här som har saknats från Hamlet. Jag är säker på att Shakespeare skulle jubla. Det här förklarar Hamlet, säger Arja Saijonmaa entusiastiskt.

Hon spelar drottningen och är en av de drygt tjugo skådespelare och teaterarbetare som ingår i ensemblen på Dramaten i Stockholm under två junikvällar.

Men också alla tvåhundra deltagare per kväll har tilldelade karaktärer med könsneutrala namn i Shakespeariansk anda och sitt eget förhållande till drottningen och till varandra.

Det handlar om ett lajv – ett levande rollspel – skapat, regisserat och lett av Jesper Berglund och Christopher Sandberg. De har byggt upp en dramaturgi och en progression men mycket är beroende av deltagarnas agerande.

– Lajvvärlden förtjänar det här, teatervärlden förtjänar det här. Min personliga agenda är att föra nya människor till teatern, framför allt unga människor, och med det här projektet tar vi folk som jag tror aldrig varit här till Dramaten, säger Berglund, regissör med lång erfarenhet av lajv.

– Lajv har mer och mer fördjupats och blivit ett konstuttryck. Nu erkänner det gamla etablissemanget det, säger Sandberg som ordnat lajv för till och med tusen personer.

Bjudit in. Malin Arvidsson är tärnan Nila och en av de skådespelare som driver på deltagarna, även om mycket av hur kvällen utvecklas hänger på dem själva. Somliga tycker det är för styrt, andra att det är för löst i kanterna och en del att det är precis lagom. Bild: Urban Wedin

Kostymfest

Deltagaren Niklas Ringdahl är klädd i vitt, som anvisningarna lyder, och har gått så långt att kontaktlinser färgar hans irisar vita. Kostymen hör till det roligaste med lajv, menar han, men det är också något med formen.

– Man upplever det som man hittar på i stunden. Det är också lite läskigt.

– Det känns som en otroligt häftig grej att få uppleva på Dramaten, säger han.

Visst är inramningen festlig: Sveriges nationalscen, en hundra år gammal pampig byggnad med förgyllda pelare och tunga takkronor, fantasifullt klädda människor där drottningen är kronan på verket i extravaganta klänningar av designern Bea Szenfeld.

Satsat. Niklas Ringdahl har kommit till lajvet tillsammans med sin sambo och vänner. – Tidigare har lajv varit ganska lågt ansett men nu legitimerar Dramaten det. Bild: Anna Svartström

Jag talar med Ringdahl före lajvet börjar. I själva situationen har vi journalister blivit tillsagda att inte förstöra illusionen. Vill vi ställa frågor ska vi spela med.

De som har köpt de dyraste biljetterna, och som har fått mer ingående instruktioner eftersom de aktivt ska föra intrigen vidare, har fått låna dräkter och peruker från Dramaten. Många har diskuterat på Facebook och också träffats inför. Flera verkar vara bekanta från förr, också med arrangörerna.

Med finns också sådana som aldrig varit med om lajv, som kanske kan sin klassiska teater men inte rollspelets format.

Fakta

"Så fullständig illusion som möjligt"

Lajv kallas också levande rollspel. Det kan "beskrivas som en improviserad teater där ingen är publik utan alla är med och spelar. I en påhittad verklighet har alla spelare en roll som skall gestaltas så trovärdigt som möjligt", enligt svenska paraplyorganisationen för spel som hobby, Sverok.

Karaktärsdrag, rekvisita och kläder ska ge "en så fullständig illusion som möjligt".

Lajv kan pågå i några timmar eller flera dagar. Deltagarna skapar historien tillsammans beroende på hur de agerar.

De första lajven ordnades på 1970-talet och formen började spridas på 1980- och 1990-talen. Till en början rörde de sig ofta inom fantasygenren men har breddats betydligt.

Kungliga Dramatiska Teatern är Sveriges nationalscen. Den ägs av svenska staten och ska på uppdrag av regeringen "såväl förvalta teaterhistorien som arbeta för teaterkonstens utveckling".

2015 hade Dramaten en publik på 240 000 personer, vilket ger en beläggningsgrad på 76 procent.

I år är det 400 år sedan dramatikern William Shakespeare dog.

Den påtagliga spänningen handlar ändå inte enbart om höga förväntningar som ska uppfyllas eller en ovisshet om vad som ska komma, utan också om själva intrigen.

– Vi vet att det är förhistorien till Hamlet som är en tragedi där alla dör och där oförsonlighet mellan Hamlet, Hamlets mamma och Claudius, den nye kungen, leder alla in i någotslags slutstadium som förstör en hel kultur, ett helt sätt att leva, som Jesper Berglund uttrycker det.

Monolog och improvisation

I Berzelii park utanför det hundra år gamla teaterhuset kommer intrigerandet till ytan. Deltagarna är indelade i grupper och den här har fått till uppgift att leka charader med drottningen. Publik är nu också turister, förbipasserande och flasksamlare.

– I, gissar Gertrude eller Arja Saijonmaa helt riktigt.

– Sitt, svarar hon.

Den hela meningen blir: "Drottning i vitt har gjort sitt."

På stan. Lajvet tar sig också utanför Dramaten i centrala Stockholm och väcker en del uppmärksamhet. Bild: Anna Svartström

– Vi har skapat rollerna så att de blir maximalt polariserade. Alla har ett projekt som de driver, till exempel att man vill avsätta Gertrude. Här måste de samarbeta och driva det tillsammans, säger Jesper Berglund.

Gertrude själv vill be om försoning och förlåtelse av sina gäster, säger Saijonmaa. Och framför allt förkunna sin kärlek.

– I sin roll har hon alltid en formell plikt och ett ansvar för det som händer runt henne. Men plötsligt blir hon stormförälskad i en yngre man och nu struntar hon i allt. På så sätt handlar det till syvende och sist om kvinnans frigörelse. Det är olämpligt nära begravningen men hon släpper allt och får för första gången uppleva kärlek.

Alla är inbegripna i konflikter som projiceras på henne. På Dramatens scen får karaktärerna ställa frågor till henne:

– Har du någon äkta vän, frågar en spefullt.

– Har du frågat Nila hur Claudius är i sängen?

I de situationerna ska Arja Saijonmaa interagera med deltagarna, men gör det distanserat, kanske avsiktligt drottninglikt. Hon har också två längre inövade monologer som är mer som vanlig talteater.

I förväg har Saijonmaa medgett för mig att hon är lite spänd, att hon inte vet hur människor kommer att handla och hur det känns att utsättas för det hat som hon vet ska riktas mot Gertrude.

Dödtid?

Artisten Lilla Lovis sjunger i baren, och nu inleds den del av lajvet som är svårast att greppa för en som inte har en rollbeskrivning eller som har svårt att frigöra sig från sin observerande journalistroll.

Det hela verkar mest som en lång stund av mingel då varken Gertrude eller tärnorna syns till.

Någon besviken deltagare går hem, och Nina Lindström, som går "off" från sin karaktär "Haruka" en stund, säger att hon och hennes grupp har svårt att komma vidare. Hon är förvånad över att ensemblen, och också de deltagare som innehar de djupaste rollerna, inte hjälper till mer med att bygga innehållet.

Det är Lindströms första lajv, men hon är van vid att spela teater och agera.

– Jag älskar Dramaten och det här är ett fantastiskt upplägg och allt jag har läst innan har signalerat att de har tänkt så mycket. Nu känns det som att det behövs mer information eller input för att något nytt skall hända.

Så stiger någon plötsligt upp, uppträder provocerande och ett kort intensivt slagsmål utbryter. Var det planerat? Gick någon för långt? Det vet vi inte. Det är heller inte meningen att vi ska göra det.

Under ytan pågår saker. En grupp försöker ha ihjäl en person de tror är utpressare till exempel. Somliga sprider illvilliga rykten.

Satsat. Deltagarna är indelade i olika kategorier med olika ansvar för att föra intrigen vidare. De med så kallade hovroller får låna kostymer från teatern. Bild: Urban Wedin

Upp till en själv

Det är dags för slutet, i dubbel bemärkelse. Arja Saijonmaa står på scenen med sin Claudius. Hon är kall och hård. Någon ropar till henne men hon reagerar inte på det. In kommer Hamlet.

Vi tvingas dricka en skål, en dryck som dödar oss alla.

– Jag visade er försoning, ni attackerade min kärlek, ni ville inte ta emot detta, har Arja Saijonmaa förklarat intrigen för mig innan.

– Det är en hemsk sanning i livet. Om inte en människa får bekräftelse tar det mänskliga slut.

En fem timmar lång möhippa och ett lajv är över.

Mathias Gullbrandson, som kan genren, tycker att arrangörerna lyckats med utmaningen att blanda erfarna och oerfarna lajvare. Enligt honom fungerade övergångarna mellan den sceniska dramaturgin och interaktiviteten också bra.

Kritiken mot de långa tiderna då inget riktigt hände då?

– Den som har lajvat mycket vet att berättelsen och den goda upplevelsen hänger bara på en själv, säger Gullbrandson.

Det betonar också regissören Jesper Berglund och menar att det är det unika med lajv.

– Alla deltagare är huvudpersoner i sitt eget drama. Min teori är att de skapar ett väldigt djupt deltagande och en djup form av sympati med den historia man genomlever. Det är stor skillnad att se en person på scen porträttera någon och att faktiskt vara där med sin kropp och hela sitt väsen och agera mitt i allt detta.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46