Svenska barn lär sig finska genom lek

Kirsi Willman introducerar ett nytt spel på språkbadsdagiset. Barnen som syns på bild är Josef, Mimosa, Jacob samt Aron S och Aron K. Foto: Marcus Lillkvist Bild: Marcus Lillkvist / SPT

På språkbadsdagiset i Jakobstad är finska nummer ett trots att barnen kommer från svenskspråkiga hem.

"Pienet kalat uivat", sjunger Jakob, Tindra, Viggo, Selma och de andra barnen på Kyrkostrands lilla skola i Jakobstad.

Ett av barnen är gädda och får sig en smakbit av småfiskarna, alltså barnen på golvet, så fort de rör sig. Sångerna, lekarna och sagorna går på finska, som är modersmål för alla som jobbar på daghemmet.

Språkbadsdagisets 28 barn kommer från svenskspråkiga hushåll. I Jakobstad har det varit populärt att språkbada på finska ända sedan det blev möjligt år 1992.

– Här i regionen är svenskan så stark. Föräldrarna här tycker att barnen får höra för lite finska i vardagen. De vill ge barnen en tvåspråkig start, förklarar föreståndaren Kirsi Willman.

En tredjedel språkbadar finskt

Staden har en språkbadsskola och -förskola och språkbadsdagiset (för femåringar) fungerar som förberedelse. Stadens språkbad är unikt eftersom det går i båda riktningarna. Det är populärare bland svenskspråkiga än finskspråkiga. Av de svenskspråkiga väljer drygt en tredjedel att språkbada.

På Kyrkostrands lilla skola är barnen uppdelade i två grupper, Mehiläiset (Bina) och Leppäkertut (Nyckelpigorna). Enligt Kirsi Willman är utmaningarna störst vid terminsstarten.

– Rutinerna är väldigt viktiga då eftersom barnen oftast inte alls förstår finska. Vi använder oss mycket av bilder och symboler i början för att förklara vad vi säger. Allt tar lite mer tid.

Pratar alltid finska med barnen

Men barnen lär sig snabbt och efter ett halvt år på språkbadsdagiset svarar de flesta på finska när personalen ställer frågor. Där hemma pratar barnen fortsättningsvis svenska även om sångerna och vissa ord går på finska även där. När barnen leker med varandra på dagiset pratar de ofta svenska sinsemellan.

– Och det accepterar vi. Men vi pratar alltid finska med barnen. Vi märker att inlärningstakten varierar väldigt mycket, säger Kirsi Willman som poängterar att alla i personalen kan svenska.

Det kan uppstå situationer då barnen behöver tröstas, och då är känslospråket viktigt.

– Men kroppsspråket är ännu viktigare och i sådana situationer är famnen avgörande, säger Willman samtidigt som en av pojkarna, Charlie, ger henne ett hjärtekort som han ritat själv.

– Onko minulle?

– Kyllä, ole hyvä.

– Voi kiitos! 

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning