"Svårt dela sig mellan länder"

MÅNGA HEM. För Vasabördiga Carita Stenius-Snook är sommarstället i Maxmo en av de viktiga krokarna till hennes finländska rötter. Precis som sonen och de fyra barnbarnen i Helsingfors.Bild: Tom Snook

VEM: Carita Stenius-Snook, 70. VAR: Bor i Finland, Storbritannien och ibland också i Spanien.

Första gången hon bodde utomlands var Vasabördiga Carita Stenius bara 16 år gammal.

Det har gått 54 år sedan dess, och under den tiden har hon både studerat, bott, jobbat och levt utomlands i många, långa sjok.

Ett av de länder hon återkommit till är Storbritannien, samma land dit hon åkte på språkkurs den där allra första sommaren.

– Jag minns att då jag landade i England så kände jag genast att det här är mitt hem. Det var som om jag hade varit där tidigare. Jag smalt in och det var oerhört trevligt.

Som 19-åring återvände hon till Brighton i sitt andra land, den här gången genom arbetspraktiken som ingick som en del av de sekreterarstudier hon inlett i Stockholm.

– Men Stockholm var mitt hem på den tiden. Jag bodde där i sammanlagt fem år och älskade staden.

Innan omständigheterna åter ledde henne hem till Finland hann hon ta ett varv via Danmark, där hon också utbildade sig till flygvärdinna.

1973 landade hon i Helsingfors, där hon började jobba för ett litet privat flygbolag, som bland annat användes av presidentkansliet och ministerierna.

Den här gången levde hon ett långt sjok, tio år, i sitt födelseland och hann föda sin son innan det igen började kittla i reseådran.

– Så vi flyttade till Spanien och där jobbade jag två år som disponent. Min son var då fem år gammal. Jag sitter precis och skriver ner lite om mitt liv för familjen och medan jag gått igenom alla turer så har jag nog ibland undrat hur jag riktigt orkat med allting.

För hennes eskapader i världen slutade inte med en flytt tillbaka från Spanien.

Väl hemma började hon jobba som sekreterare vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Arbetet väckte en gammal dröm om att bli sjukskötare.

Så hon utbildade sig ännu en gång, nu till psykiatrisk sjukskötare.

Det var också det yrket som 1999 ledde henne till Storbritannien igen, med avsikten att jobba där ett år och sedan återvända. Men så dök den brittiska Tom upp på samma psykiatriska sjukhus, där hon fått jobb.

– Vi gifte oss 2002 och har numera vårt hem i Crewe, en liten stad i norra England.

Samtidigt har den aktiva kvinnan inte ägnat pensionen en tanke. Därför finns hon fortfarande i personalrullorna vid psykvården i Helsingfors och gör regelbundet inhopp. I Helsingfors bor också sonen, numera 38, tillsammans med sin peruanska hustru och Carita Stenius-Snooks tre barnbarn.

I Finland finns också en stuga i Maxmo, på en tomt som hennes pappa köpte 1956. Här har hon hunnit tillbringa en stor del av tiden också denna sommar innan det bär av via Helsingfors till Crewe och ett varv via Spanien, där familjen också äger ett hus.

– Det är inte lätt att dela sig mellan länder, men det är det man är tvungen att göra. Mitt hem är i Crewe, men jag vill ju också vara tillsammans med mina barnbarn och så har jag jobb i Finland. Någon kompromiss till att leva i två länder där man har sina käraste finns ju inte riktigt.

Och hon trivs förstås i Storbritannien. Kärleken har inte flagnat sedan den där sommaren då hon som 16-åring för första gången satte sin fot på brittisk mark, inte ens fast folket där knappt vet någonting om landet där hon kommer ifrån.

– Britterna känner dåligt till Finland. De vet absolut inte att det talas två språk här, inte ens fast man förklarar det. Samtidigt kan jag tycka att kunskapen ökat något tack vare att britterna i alla fall i någon grad börjat söka sig till andra turistländer än Spanien, Tyskland och Frankrike. Då har en del också hittat främst Helsingfors, ofta på vägen med ett kryssningsfartyg mot Ryssland.

Utmärkande för det gamla storväldet med ett globalt språk är att engelsmännen i motsats till de flesta finländarna inte talar annat än sitt modersmål.

– Finland är ett litet land så vi måste kunna andra språk. Därför är också våra språkkunskaper på en helt annan nivå än deras. Jag talar själv sex språk och det är ju en stor rikedom att kunna det.

Det hon tycker om är engelsmännens ytliga artighet, att man talar med alla lite varstans. Den sociala egenskapen finns sällan på ett naturligt sätt i Finland.

– Men när jag är där saknar jag den finska rena luften och lugnare trafiken. Det må vara stockningar i Helsingfors ibland, men det är ingenting jämfört med den brittiska trafiken. Jag följer också med oro diskussionen om privatisering av tågtrafiken, som pågår i Finland. I England privatiserades järnvägen och det ledde efter en kort billig period till skyhöga priser och opålitliga tidtabeller. Tågtrafiken i England är ett kaos. Jag hoppas Finland inte väljer samma väg.

Dagens vardagsrum är köket

Köket är i dag mycket mer än en plats för matlagning. All orsak att satsa på kvalitet och planering då man bygger ett nytt. 13.8.2018 - 13.34