Svårt att regera

Bild: Lehtikuva

Finland har en regeringskris. Inte i ordets rätta bemärkelse, men svårigheter att skapa regeringar som kan regera.

Vi har för tillfället en teoretisk idealindelning mellan regering och opposition. I regeringen sitter tre borgerliga och värdekonservativa partier, medan hela vänstern och de mest värdeliberala partierna bildar opposition. Det borde skapa förutsättningar för en klar och fungerande regeringspolitik. Men som vi alla vet så är det inte så. Den här regeringen har det inte ett dugg lättare än föregångaren att regera. Finland står och stampar i stället för att effektivt ta itu med de stora utmaningar som finns.

Tankesmedjan e2 offentliggjorde på måndagen en undersökning som visar att trots likheterna mellan de tre regeringspartierna finns det mycket mer som skiljer partiernas anhängare åt än förenar dem. De flesta kan samlas kring sina högerkonservativa värderingar, men inte så mycket mer. I praktisk politik finns föga samförstånd mellan partiernas väljare.

Inte heller den rödgröna oppositionen är så enhetlig som den vid första anblick kan verka vara. Anhängarna motsätter sig regeringens nedskärningspolitik, men utöver det finns ingen stor enighet. Till exempel SDP-väljarna är klart mindre värdeliberala än både VF:s och De grönas väljare.

Oenigheten både i regering och opposition gäller bland annat stora frågor som EU-politiken, relationerna till Ryssland, invandringen och regionpolitiken.

Det finns också stora skillnader bland samma partis anhängare. Till exempel inom de borgerliga partierna finns såväl värdekonservativa som -liberala falanger. Det här minskar inte problemen att hitta regeringar som fungerar.

Den kraftigt ökade rörligheten bland väljarna gör det säkert ännu svårare. De flesta partier vågar inte, i fruktan för hur väljarna reagerar i nästa val, visionera och ta till lösningar som på lång sikt är bra och nödvändiga. Kompromissviljan minskar då opinionerna pekar neråt.

Men partierna förlorar väljare trots sin försiktighet. En besvikelse kan skönjas bland allmänheten över att det politiska beslutsfattandet har blivit så svårt. Det har passiverat en del väljare som inte längre ser någon idé i att rösta, medan andra går till ett nytt parti.

Sannfinländarna har bidragit mest till att det under det senaste decenniet varit betydligt större förändringar än normalt i partisympatier. Partiet tog en skrällseger i riksdagsvalet 2011 och följde upp den med en ny framgång 2015. Ganska snabbt efter att Sannfinländarna blev ett regeringsparti började väljarstödet i alla fall rasa och partiets popularitet har i det närmaste halverats, vilket har fortsatt väljarrörligheten mellan partierna.

e2-undersökningen bekräftar att en hel del av Sannf:s väljare har gått till SDP. Det här betyder att de som i dag stöder Sannfinländarna är i huvudsak borgerliga väljare.

Klyftan mellan vänster- och högerväljare har fördjupats under 2000-talet och accelererat efter att den nuvarande borgerliga regeringen tog vid. Att Samlingspartiet och Vänsterförbundet nu skulle kunna sitta i samma regering förefaller omöjligt – om kravet är att regeringen ska fungera och få något gjort.

På grund av att skillnaderna är så stora mellan partiernas väljare finns det inga naturliga block som skulle kunna gå till val med gemensamt program. Trots det kunde partierna göra valet klarare för väljarna och samtidigt förenkla regeringsbildningen och arbetet med regeringsprogrammet efter valet. Det kunde ske genom att partier före valet kan komma överens om gemensamma mål i vissa frågor.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00